Gör jag fel som inte nattvandrar?

Har två vuxna söner och har inte nattvandrat en gång i mitt liv, inte min man heller. Varför? För att våra barn inte varit ute på stan på nätterna.

Vi har ställt upp på en massa andra sätt ända sedan de gick på dagis. Särskilt genom att finnas där lite extra för ett par av deras kompisar som haft det lite extra kämpigt.

Då vi har ganska stor åldersskillnad på våra barn var jag föräldraledig när den äldsta började skolan och vårt hem fungerade lite som ett dagis/fritids för ett par grabbar.

När de blev äldre var det oftast vi som skjutsade och hämtade vid idrott, biobesök och senare hemmafester. En del av ungdomarna hade föräldrar utan bil och körkort och en del hade tyvärr föräldrar som inte brydde sig.

Jag anser att jag och min man gjort en hel del för de barn och ungdomar som funnits i vår närhet, både våra egna och andras.

Än idag händer det att vi får en kram på stan av någon (nu vuxen) kille som vi betytt mycket för. För att vara helt ärlig så ser jag fortfarande ett par av dem som "mina grabbar".