Gör jag fel som inte nattvandrar?
Har två vuxna söner och har inte nattvandrat en gång i mitt liv, inte min man heller. Varför? För att våra barn inte varit ute på stan på nätterna.
Vi har ställt upp på en massa andra sätt ända sedan de gick på dagis. Särskilt genom att finnas där lite extra för ett par av deras kompisar som haft det lite extra kämpigt.
Då vi har ganska stor åldersskillnad på våra barn var jag föräldraledig när den äldsta började skolan och vårt hem fungerade lite som ett dagis/fritids för ett par grabbar.
När de blev äldre var det oftast vi som skjutsade och hämtade vid idrott, biobesök och senare hemmafester. En del av ungdomarna hade föräldrar utan bil och körkort och en del hade tyvärr föräldrar som inte brydde sig.
Jag anser att jag och min man gjort en hel del för de barn och ungdomar som funnits i vår närhet, både våra egna och andras.
Än idag händer det att vi får en kram på stan av någon (nu vuxen) kille som vi betytt mycket för. För att vara helt ärlig så ser jag fortfarande ett par av dem som "mina grabbar".
Jag kommer från en familj som är som du beskriver. När vi var myndiga och gick ut, var mitt föräldrahem en självklar plats att åka till mitt i natten. Mina föräldrar dukade upp frukostbuffé och satt och småpratade med mina kompisar om vad som hänt under natten och vad som hände i livet. Min mamma agerade stöttning för kompisar med kärleksbekymmer, där de egna föräldrarna inte brydde sig. Mitt syskon hade en kompis som hade det tufft hemma och hen var alltid välkommen till oss. I hens familj åt man i princip bara snabbmat, så smakpaletten byggdes upp hemma hos oss, med middagar flera gånger i veckan. Min pappa pluggade matte med kompisen för att hen skulle klara betygen och min mormor som brukade fixa våra matsäckar till utflykter (hon gjorde en gudomlig rätt som vi alltid ville ha med) lagade alltid extra så det räckte till kompisen också.
Ändå var det sura miner när min pappa klev av som idrottstränare i föreningen. "TÄNK PÅ BAAARNEN!" Det var också sura miner för att det inte nattvandrades. Att min pappa klev upp mitt i natten och hämtade mig och kompisarna, räknades liksom inte. Det var ju ingenting som basunerades ut och syntes.