Anonym (H) skrev 2024-05-12 09:11:08 följande:
Jag har 4 barn mellan 17-28 år och mitt sätt att förhålla mig till alkohol har fungerat definitivt bra. Min yngsta dricker inte alkohol hon både får inte och vill inte. De äldre har det inte varit något problem med heller. Vi har alltid haft en öppen dialog om allt och de har alltid haft tider att passa och har alltid blivit hämtade om det blivit sent. Visst har de partat till det någon gång vilket jag tycker är normalt - men de är relativt sparsamma med alkoholen även nu när de är äldre och får göra som dom vill. Så mitt alkoholdrickande har inte skadat mina barn, som jag ser det
Absolut man gör som man vill. Men mitt mål är att mina barn inte partar till alls förrens dom är myndiga. Då tänker jag att då måste vi föregå med gott exempel och visa att vi absolut kan ha roligt utan alkohol över huvudtaget så att de inte känner något sug för att prova. Sen pratar vi mycket om vad som är nyttigt och inte. Tex kroppen behöver fibrer, vitaminer proteiner. Där ingår alkohol i det kroppen inte behöver. Idag vet äldst barnet att alkohol är ett gift för kroppen och att man kan bli dum i huvudet av det. Dum i huvudet= personlighetsförändrad, konsekvenstänket förändras, blir långsammare i tankarna, kan göra saker man ångrar.
Men min syn på nolltollerns mot alkohol är att jag som barn har sett folk riktigt fulla, aggresiva, våldsamma och odrägliga så därför tycker jag det är sorgligt att ta risken att dricka framför barn dels för att de kan uppleva obehag, de kan få en syn om att man som vuxen ska dricka alkohol, ett drickande kan spåra ur och vem som helst kan få problem med skiten sen. Min mamma började dricka lite ibland så som många säger "sunt" drickande. Det var i många år hon kunde hantera det och att det stannade vid en öl till maten. Men när jag var 15 år hade det spårat ur totalt pch kag fick inte bo kvar hos henne, vilken lättnad!
