Är jag mytoman?

Ja, du kan bli botbar om du börjar bli ärlig med dig själv och söker hjälp. Det är en lång process och det är inte en quiqfixlösning.

Att dra från familj och barn för att starta om på nytt kommer bara att försämra ditt tillstånd.

Att folk inte har konfronterat dig i dina lögner innebär inte att omgivningen tror dig, många vet nog om det men vill heller inte dra upp det eller är konflikträdda själva. Där är svensken ganska feg och vill inte konfrontera om det absolut inte är nödvändigt, lösningen är att man i stället pratar bakom din rygg.
Mytomaner har en övertro på sig själva och ljuger till och med för sig själv att omgivningen har gått på ens lögner..

Jag själv har en kollega som jag har genomskådat. Det är uppenbart att denne inte mår bra men tenderar att dra Lögner som man inte ens behöver ljuga om. Han börjar få svårt att hålla koll på vad han har sagt. Inget jag konfronterar, enbart konstaterat. Tycker snarare synd om han, han är inte ens medveten om att han förstör det för sig själv.

Vi har nog alla stött på mytomaner, i våra yrkesliv eller kanske till och med varit gifta med en. Dessa individer har ofta en "grandios personlighet", de kan vara storvulna, dominerande men även verbala och charmiga. Eftersom de  är övertygande blir de mestadels trodda. Jag var själv gift med en "Baron von Münchhausen" där allt förskönades och där det fanns en kärna av sanning förskönades den. Jag förstod så småningom att mycket var lögn och förbannad dikt, en kurs han skulle läsa förutsatte goda mattekunskaper, jag läste samma kurs. Jag upptäckte att han inte kunde räkna, mattekunskaper går inte att fejka, det är fakta och resultat som gäller. Den utbildning han påstod sig ha hade han inte klarat. Detta var bara en detalj, där fanns värre saker, skulder som dök upp till exempel. 

Det som är positivt i detta fallet är att ts vill bli kvitt detta. Personer som ständigt ljuger mår inte bra själva och använder denna metod för att försvara sig själv.Det förstår man genom att ts berättar korta utdrag ur sin dysfunktionella barndom. Det är synd att ts inte fick rätt förutsättningar när han var barn. Jag är helt övertygad om att han skulle vara en helt annan människa om han kom från en lite mer ordnad familj.Det är ytterst sällan en mytoman är villig till att få hjälp och att ändra på sitt beteende.

Men TS är dessvärre för självsäker i att ingen har upptäckt hans lögner. Ja vist, en liten övertro i sig själv tycks han ha, eller så är det ännu en lögn där han tycks ljuga för sig själv.

Jag kan absolut tänka mig att det har varit så förr, under skoltiden då jag började med detta beteende. Men idag tror jag inte det, min partner är helt såld på att jag har en helt annan bakgrund och anar ingenting. Jag ljuger så mycket att jag känner genuina känslor, kan bli arg för en påhittad situation jag själv skapat osv.

Det är sjukligt och jag vet om det. Tidigare har jag inte velat sluta ljuga för att jag vunnit så mycket på det. Nu är det mer av en börda eftersom jag verkligen vill bli en bättre människa. Min partner kommer lämna mig om jag sanningen och det är därför jag håller det för mig själv.  

Jag brukar inte dra till med lögner i jobbsammanhang eller liknande då jag inte vill vara i centrum där. Det är med familj och sambo jag känner ett behov av att trycka till lite extra ibland. Mest är det min bakgrund som är det stora problemet.

Grejen är att jag inte skulle påstå att jag vill bevisa något för främlingar. Mer de som är dominanta och bättre än mig. Jag står gärna i centrum med familj eller sambo för att jag känner att jag har något att bevisa. Konstanta misslyckanden i livet gör att man vill trycka upp sig lite, speciellt när man har så pass dåligt självförtroende. 

Jag har liknande beteende som du nämner med ditt ex. Ofta säger jag att jag haft kassa betyg och är dålig på allting, men när det kommer till sex och annat. Min sambo tror att jag haft väldigt många sexpartners för jag har sagt det. Egentligen är det han och mitt tidigare ex. Jag har haft så lite livserfarenhet att jag har ljugit ihop berättelser för att vara mer intressant. 

Tur att du slipper leva med någon som mig nu och att du kom på honom :) Hade inte själv velat leva med en som mig.

Det är mänskligt att du ljög om det mesta när du växte upp med sådana hemskheter. Jag klandrar inte dig alls, du ville överleva och vara en vanlig människa men inget i ditt liv var vanligt. Att du inte berättade för din partner om det är också naturligt för du hann aldrig bearbeta det som du var med om. Du är botbar för här beskriver du hur du känner och att du vill börja på nytt och det är underbart. Men att fly är inte rätt just nu, om du har en kärleksfull partner kanske är det värt att stanna men då måste du börja gå hos en psykolog, börja med KBT behandling och inte medicin. Det kommer att bli så tuff i början men du kommer att få tillbaka dig själv bit efter bit. Om du känner/vet att din familj har aldrig varit där för dig, vetat om pedofilin och våldtäkt och inte reagerat då tycker jag att du ska bryta kontakten med dem oavsett hur svårt det kan vara. Det är super viktigt för befria dig själv från förflutnas plåga. 

Berätta för din partner att du inte mår så bra och att du hade  det tufft under din uppväxt men att du inte förmår prata om det. (Din partner vet säkert att det är något som inte stämmer). Om din partner inte så omtänksam och empatisk så är det bra att göra slut, börja på behandling och  hitta dig själv. När du har gjort allt detta och hittat tillbaka till dig själv är det inga dum idé att flytta till en annan plats/stad och släppa taget i gamla minnen.
Ta hand om dig❤️

Att du fortsätter med beteendet med partner och familj  är faktiskt värre än att du gör det med ytliga kollegor. Jag hade nog föredragit att du gjorde detta med ytliga kollegor. Menar inget illa men jag måste vara ärlig. Om du inte försöker göra någonting åt det nu, så kan jag lova dig att du inom en snar framtid står helt ensam utan några nära allierade. Då kan jag lova dig  att du har ett större problem än att din partner vill lämna dig. Jag har jobbat inom psykiatrin tidigare och  har sett det mesta. 

Mytomani är egentligen sekundärt.  Att du är helt säker på att din partner kommer att lämna dig säger endel om dig. Du tar ingen hänsyn till att din partner i flera år ska leva ett liv med lögner. Det du faktiskt gör är att försummar hela hennes liv och prioriterar dina behov i första hand. Jag blir genuint ledsen för din partners skull.
Nu är det dags för dig att tänka ur andras perspektiv och inte vara egoistisk i vad du kan tänkas förlora. Du har redan förlorat om du inte tar tag i det snaras.

Är du rädd  för att bli lämnad eller rädd för att såra din partner? Tänk på den.

Du behöver helt klart prata med en psykolog. Börja där innan du berättat för din partner. Du måste få redskap och förståelse för ditt beteende. När du väl har börjat prata med psykologen och börjat förstå varför du fungerar på ett visst sätt, då är det dags att prata med din partner/familj. Din psykolog kommer att vägleda dig eller så hjälper psykologen till att föra din talan så att det ska landa rätt inför din partner.

Det är lätt att tro när man går igenom svårigheter i livet så är det något som ska sänka en. Men många gånger blir man stärkt av detta och utvecklas. Du blir helt enkelt en bättre version av dig själv.

Det är en mycket tuff behandling. Det är självransakan som du måste erkänna och stå inför. Men när det är som tuffast får du inte ge upp, du är närmare en förändring och en bättre version av dig själv.
Du kommer sedan att förstå orsaken till ditt beteende.
Om du verkligen tar detta på allvar så ska du ta denna chans snarast oavsett om risken är att bli lämnad. Ditt beteende kommer aldrig att sluta oavsett om ni är tillsammans eller ej.