Anonym (skynda långsamt) skrev 2024-04-19 16:03:59 följande:
Det är självklart för föräldrarnas skull, det är ingen som vill tappa kontakten med sitt barn. Det optimala för barnet är förstås att föräldrarna bor ihop och är vänner. Men när man väl har separerat anses delat boende vara det bästa (näst bäst då, efter att bo ihop).
Det är tufft att vara barn idag och lika tufft att vara förälder.
Det är tufft att vara barn för att dagens föräldrar inte klarar av att hålla ihop. De skaffar ungar men sen ska det separeras hit och dit (och gärna flyttas ihop med nya hit och dit också) trots att det inte finns någon riktig och allvarlig anledning som t.ex misshandel, otrohet etc utan det är saker som ?vi har vuxit ifrån varandra?, ?jag har inga känslor längre? buhu buhu och ungarna skiter man i. De ska få flytta runt som vandringspokaler varenda vecka hela uppväxten. Antingen det eller så är det ena föräldern som skiter i dem och knappt träffar dem. Varannan helg vad fan är det? 4 dagar i månaden har man sitt egna barn. Wow, vilken superförälder. Dagens föräldrar är misslyckade. Samtidigt som barnen inte har en intakt familj eller ett riktigt hem så spenderar det mer tid med pedagoger och barn på förskolan än med sina föräldrar och syskon. Detta tror dagens föräldrar är BRA. De tror att barnen behöver förskolan mer än sin egna familj. Antagligen för att folket på förskolan var föräldrarnas familj när de var små och för att det är för jobbigt att vara med sina egna barn. Det är ju många som tycker att det är skit att man inte får ha äldre barnen på förskolan fulltid när man är hemma med småsyskon eller överhuvudtaget på semestrar. Sen för att det ska bli så lite konflikt som möjligt hemma låter man ungarna ha mobiler och ipads redan som bebisar och 8-åringar springer omkring med magtröjor och iphones på stan ensamma med med jämnåriga vänner och kollar in hudvård, parfym och smink de sett på sociala medier de inte borde veta något om. Föräldrarna tycker det är heeelt ok och köper det lilla Alice vill ha. Att Alice faktiskt är ett litet barn som inte borde ha egna skärmar, sociala mediekonton, avancerad hudvård, magtröjor eller ensamma shoppingrundor på stan utan istället böcker, leksaker och utevistelse fattar man inte eller skiter i alla fall i med motiveringen ?det är så idag?. Barnen har alltså ingen intakt familj, inget riktigt hem, spenderar från 1 års ålder stor del av sin vakna tid på stimmiga förskolor med 10-20+ jämnåriga barn och stressade och bittra pedagoger, sitter vid skärmar från att de är några månader gamla, klär sig i kläder som hade passat på strippor, hänger på appar som är menade för vuxna och köper hudvård och annat som är giftigt för dem för hundratals, till och mdd tusentals kronor. Vad det egentligen är har de ingen aning om, bara att influencers och klasskamrater har sånt.
En stor andel av far- och morföräldrar idag är lika misslyckade dem. De skiter också i barnbarnen. ?Jag har gjort mitt?, ?jag är ingen barnvaktsservice?. Nej, du gjorde inte ens ditt med dina egna ungar, du lät du dina föräldrar halvt uppfostra dem, och tänk att vara så fruktansvärt kall, ointresserad och misslyckad som förälder och mor/farförälder att man inte ens bryr sig om sin egen familj. Att man ser sina egna barn och barnbarn som en börda och något som man inte vill beblanda sig med i onödan. Detta ointresse försöker man lägga fram som något naturligt och självklart. Det är det inte. Det är oerhört sjukt. Otroligt och åt helvete att dessa ens skaffade barn från början.
Och ja, det är bara att se vad allt detta har gjort med den psykiska hälsan hos barn, ungdomar och unga vuxna. Var och varannan i de yngre generationerna lider av diverse psykisk ohälsa, går hos psykologer och käkar piller mot depressioner och ångest. Helt ärligt är det inte konstigt alls.