Vad fan kan unga morsor erbjuda ett barn??

Jag har själv unga föräldrar. De var 20 respektive 22 när jag föddes. Det är dock närmare 40 år sedan och då var samhället helt annorlunda. Att vara cirka 20 då var inte samma sak som att vara cirka 20 i dag. Man klarade sig på betydligt mindre, det var lättare att få jobb etc. Mina föräldrar har alltid varit pliktskyldiga och arbetsvilliga, så även om ingen av dem skaffade någon högre utbildning har de jobbat upp sig inom sina respektive branscher. Alltid haft jobb och helt normala inkomster. På den fronten tror jag inte att min familj skilde sig mot någon som fått barn senare men valt samma yrkesbana.

Däremot var det en sak som jag saknade mycket under uppväxten, och som jag tror är precis samma sak i dag för den som har unga föräldrar. Att mina föräldrar "bara" gått mer eller mindre direkt från gymnasiet och att bo med sina föräldrar till att själva leva "eget" familjeliv. De hade liksom inte upplevt något annat.

Jag kunde så ofta avundas de kompisar vars föräldrar tagit ett år som au-pairer eller volontärarbetat utomlands. Testat att leva studentkorridorslivet eller kollektiv, där man lär känna helt andra människor än när man bor ihop med föräldrar och sedan partner. Haft de där upptäcktsåren mellan 20 och uppemot 30 där man utforskar sig själv, vrider ut och in på allt man trott var sant pga sin uppväxt, hittar intressen och passioner man inte skulle hittat om man stannat kvar i samma lilla stad man alltid bott i.

Mina föräldrar stannade liksom i den värld de föddes i och lämnade den inte för ett ögonblick. Deras universum är väldigt litet. 

Säkert hamnar vi alla i en fas där vi känner att vi i bästa fall rotar oss, i sämsta fall stagnerar. Men den bör inte komma för tidigt. Som ung vuxen hade jag ingen som kunde lära mig om världen, för det var som att mina föräldrar stannade vid 20 och snart var vi "jämngamla" liksom...

Ja man är ju olika. Är 36 och har inga problem att sitta på golvet eller hänga i lekparken med min 2-åring :) Har faktiskt mer lust att göra sånt nu än när jag var 20 (när mitt första barn var 2). Då fanns det mycket annat man ville göra men nu känner jag att jag framförallt vill vara mamma. Däremot hade jag lättare att göra vissa saker när jag bara hade ett barn så har t.ex rest mer med min äldsta plus att jag faktiskt hade ett jobb där jag tjänade ganska bra från att jag var i 20-årsåldern , tyvärr mycket nätter så det går inte längre nu men fler barn. 
Som sagt man kan säga att det är bra att få barn som ung utan att klanka ner på de som får barn senare .. och tvärtom. 

Det är inte alltid man väljer att vänta heller , man kanske inte har träffat rätt person att skaffa barn med eller så har man försökt länge och inte lyckats förrän man är lite äldre.

Förstår inte varför det ena måste vara bättre än det andra. Jag som faktiskt har fått barn både när jag var tonåring , när jag var 28 och när jag var ?gammal 30 plussare? vet nog mer än många andra att alla åldrar har för och nackdelar. Är det inte bättre om man kanske slutar ha så starka åsikter om när alla andra skaffar barn? Det som är bäst för dig måste inte vara bäst för alla andra. Många tycker att 30+ är en väldigt bra ålder att skaffa barn. Känner flera som har varit 40+ också.