Är han helt omdömeslös eller överreagerar jag?

Bakgrund: skilsmässa för 5 år sen på mitt initiativ då han inte mådde bra och under en längre tid var explosiv, elak osv och vägrade ta tag i sitt mående. Notera detta inte var något nytt utan kommit i något slags slags skov under den 10+ åriga relationen, var det beror på vet jag inte men tror att jag utbildade mig och ?gick om? honom var en trigger i detta fall. 

Efter detta haft delad vårdnad om barnen som funkat bra i perioder, eller okej kanske som bäst då jag hela tiden känt mig behövt ha koll i periferin då jag känt hans omdöme brustit mer än en gång, vilket resulterat i familjerätten för att få hjälp med vårt samarbete och även för att han skulle skärpa til sig, vilket han då gjorde. 

Han verkar nu vara inne i ännu en period av stress eller vad det nu kan röra sig om och barnen verkar inte trivas så bra hos honom och hans nya, mycket speciella kvinna. De berättar om att pappa blir arg, skäller för ingenting, slagit hål i väggen för några månader sen, konstant klagar på vår (väldigt lätta) tonåring för minsta lilla som helt verkar ha tappat respekten för sin pappa och vill vara mer hos mig. Även de mindre barnen har uttryckt en vilja att vilja vara hos mig mer och de alla berättar om olika småsaker som de är missnöjda med hos pappan och var jag kan utläsa lite särbehandling där pappan verkar välja sin nya sambo och deras gemensamma barn över våra. Han verkar liksom inte ha kapacitet att engagera sig i våra barn då han blir stressad, påstår jag stressar honom(till vårt barn), det enda jag säger till om är sånt barnet behöver hjälp med i skolan, där jag redan skött all kontakt och han i princip inte behöver göra något mer än på hemmaplan. Han säger också till barnen han kan få hjärtattack för de stressar honom osv.
Han har uppenbarligen tagit sig vatten över huvudet då han skaffat ytterligare barn med sin nya sambo.
Än provocerande är att de på sociala medier lägger ut och framställer sig som perfekta familjen och utnämner sig som några experter både som par och föräldrar, där jag i bakgrunden får se allt annat än en sund familj. 

Det finns massor av exempel på saker han gjort som inte alls känns okej, åldersadekvat för barnen osv men vill av uppenbarligen skäl inte skriva ut för mycket. 
En orsak till varför jag ville skiljas var för hur han tilltalade mig vid konflikt och jag ville inte att barnen skulle växa upp med detta men jag hör ju att han börjat tilltala vår äldsta på samma sätt(fula ord, svära mot honom osv). Barnet uttrycker också att sambon och pappan går ihop sig och skäller länge och tillsammans båda två för småsaker. Alla syskonen instämmer också i att de är extra stränga mot vårt yngsta barn som har problem med överaktivitet. 

Där jag befinner mig nu är att jag är kluven, jag hör barnens missnöjde och det gör ont i mig att känna de inte har det helt 100 hos sin pappa och sambo. En annan del är rädd att saker förstoras för det lätt kan bli missnöje när ena föräldern går vidare med en ny, samtidigt har jag själv sett svart på vitt hur omdömeslös pappan kan vara, det har hänt incidenter ibland där han brustit rätt så kraftigt.
Så var gör jag? Familjerätten igen? Jag tror det är svårt att få igenom ensam vårdnad när man har delad då jag har väninnor vars barns pappor betett sig mycket dåligt, till och med blivit anmälda till soc men ändå fått behålla delad vårdnad av barnen. 
Jag vill ju såklart också att detta ska funka, jag trivs med mig varannan vecka liv och att jag får ha mitt eget liv när barnen är hos sin pappa och få vila upp mig, jobba ikapp osv, så jag är en så bra mamma som möjligt när barnen sedan är hos mig, jag tror det hade varit tufft att ha barnen heltid i och med att ena barnet som sagt har problem med överenergi, men självklart går deras mående först av allt och fortsätter det brista får jag ju göra det som behövs. Äldsta barnet tror jag naturligt kommer vilja vara mer hos mig då pappan dessutom flyttat långt ifrån där vi bott förut och alla barnens vänner och aktiviteter. Tänker mest på de yngre barnen. Tar man upp sånt här med pappan kan responsen vara allt från ödmjuk och bemötande, till att man får sig en utskällning. 

Någon som varit med om något sånt här som kan vägleda mig i hur jag bör tänka och agera?