Bör barn (från 16 år) få välja juridiskt kön utan att ha fått diagnos?
Anonym (Klotet) skrev 2024-04-15 09:55:51 följande:
Allt kan missbrukas. Då måste vi skippa massor i samhället, så det är inget giltigt argument tycker jag.
Inlägg från: Embla twopointoh
|
-
Det är helt sant att det alltid kommer att finnas individer som missbrukar ett system. I det här fallet är dock konsekvenserna grava för de som blir offer för detta missbruk. Personer som inte lider av könsdysfori ska värnas lika mycket som de som lider av det, man kan inte i sin iver att underlätta för den ena gruppen, göra så att den andra gruppen råkar illa ut. Det är hela tiden en balansgång.
-
Framför allt ska vi lära våra barn att det är okej för en pojke att gilla rosa och för en flicka att gilla dinosaurier. En pojke är inte en flicka för att han har "tjejiga" intressen, liksom. Så är det inte nu på sina håll, redan i förskolan får barn höra att de kanske är det motsatta könet för att de råkar gilla eller vara något som inte är könsnormativt. Politisk ideologi förklätt till pedagogik.Xenia skrev 2024-04-14 15:45:08 följande:
Det är ju en del man kan göra även utan juridik. Man kan byta namn, klä sig och ha frisyr som det motsatta könet. Jag vet inte vad det juridiska skulle ha för praktisk betydelse. Möjligen känns det som ett steg mot att göra det oåterkalleligt, nästa steg är hormoner (eller börjar man med det långt tidigare?) och operation.
Att föräldrarna ska ge sitt godkännande tror jag inte har någon betydelse. Vilken förälder förmår säga nej till en gråtande tonåring som skriker att hen tar livet av sig annars?
Jag tycker att en ordentlig diagnos är viktigare. Varför har så många ungdomar på senare tid känt sig "i fel kropp"? Kan det vara att de mår psykiskt dåligt av någon annan orsak men har fixerat sig vid att de "egentligen" tillhör det andra könet?
"En invändning är att könsdysforidiagnoser har ökat de senaste tio åren och att det inte är helt klarlagt varför. En annan är att frågan behöver utredas mer innan man fattar beslut och att det skulle kunna missbrukas." www.svt.se/nyheter/inrikes/lagandring-om-juridiskt-kon-ett-steg-narmare-splittrar-partierna
-
https://forskola.stockholm/hitta-forskola/forskola/egalia/Anonym (Klotet) skrev 2024-04-15 10:46:17 följande:Källa på att det går till så i förskolan.
forskoleforum.se/artiklar/genusforskolan-nicolaigarden
Genusförskolor, alltså förskolor som har som uttalat mål att utgå från att kön är en social konstruktion, att man är det kön man känner sig som, och så vidare, finns lite runt om i landet. Men, dessa tankesätt kan även finnas i "vanliga" förskolor, beroende på förskolepersonalens personliga värderingar. Det är bara logiskt att det pedagogerna själva tycker, kommer att påverka deras förhållningssätt till barnen.
Vi har personlig erfarenhet av detta i vanlig förskola. Min ena dotter hade en period då hon mest lekte med bilar, tåg, gillade dinosaurier och så vidare och hade mest killkompisar. Hon sade vid något tillfälle att hon var pojke (hon var fyra-fem år). En av pedagogerna på förskolan sade då till henne att hon absolut var pojke och började kalla min dotter för "han".
Alla förskolor förekommer detta inte på, men det förekommer. -
Vi kontaktade förskolechefen, som hade ett snack med både pedagogen och resten av personalen. Denna pedagog slutade strax därefter, varför vet jag inte.Anonym skrev 2024-04-15 18:17:27 följande:Men herrejösses, hur fick du ordning på det?
Sedan fick vi prata med dottern, och säga att det är helt okej att gilla bilar och ha killkompisar, man behöver inte vara kille för det. Nu, flera år senare, är hon trygg i att hon är en flicka som spelar innebandy och har en kille som bästis (vi får väl se hur det blir i tonåren). Något tal om att hon skulle känna sig som pojke är det inte, och har aldrig varit. Det vara bara den där väldigt korta perioden i fyra-femårsåldern någon gång när hon började förstå att det var skillnad på pojkar och flickor, men inte riktigt förstod vad den skillnaden bestod i, och därför trodde att hon var pojke för att hon gillade bilar. -
Jag har inte gjort det till en allmän sanning. Jag skrev att det förekommer på sina håll, inte att det förekommer överallt.Anonym (Klotet) skrev 2024-04-15 18:23:33 följande:
Du har alltså hört det av en pedagog och gör det till en allmän sanning?
Jag förstår att din dotter blev otroligt traumatiserad av att en pedagog bekräftade hennes fantasilek.
Det är just det som är problemet, att för denna pedagog var detta INTE en fantasilek, det var blodigt allvar. -
Kan det vara så med "genuspedagogik" som begrepp, precis som med "feminism", att olika människor definierar det lite olika? Att för en del så betyder "genuspedagogik" bara att bemöta barnen utifrån deras preferenser och inte stoppa varken barnen eller deras intressen/vilja i ett visst könsfack, medan andra faktiskt går längre än så?Anonym (D) skrev 2024-04-21 23:44:29 följande:
@XXX Jag håller nog inte heller med om just att det lär finnas ett samband med genuspedagogiken.
Genuspedagogik handlar väl mest om att barn får vara sig själva, inte tvinga dem till att göra tvärtom. Dock finns förvirrade föräldrar som gör sånt och det får säkert barn att må dåligt även om de inte får könsdysfori av det. Och en hel del andra aspekter lite överdrivna i de fall man faktiskt uppfostrar barn med en starkt uppluckrad bild av att kön är något helt annat än vad det är.
Men genuspedagogik, njae, inte boven i dramat enligt mig. Jag lekte inte tjejiga lekar som barn och har överhuvudtaget inte blivit mindre kvinnlig för att jag fick leka som jag ville. Min son var den ENDA grabb som vågade dansa till en Disneyprinsesslåt i skolan och han är inte mindre grabbig för det. Han är den grabbigaste man kan tänka sig. Genuspedagogiken i det fallet blev mest att man helt enkelt inte fick hacka ner på honom för det (även om han inte kunde bry sig mindre). Man blir inte heller bög av att leka med dockor om man nu vill det.
Däremot har fenomenen, som du säger, uppträtt relativt samtidigt. Jag tror dock inte en så simpel sak som genuspedagogik skapar könsidentitetsstörning.
Däremot behöver anledningen till den tsunamiliknande ökningen av könsdysfori utredas. För sannolikt behöver en stor del av dessa personer framförallt annan hjälp.
Jag tror starkt på samexistensen med autism och annan NPF, samt psykisk problematik och hyperfokus i grupp under covid lock down samt en ökad kultur av att man bara får bekräfta och inte ifrågasätta (enligt den uppfattningen jag fått av intervjuer med personer som ångrat sig, bl a en autistisk man som egentligen bara hade behövt få hjälp att förstå sin autism och sig själv). Skulle man sätta rätt fokus skulle vi nog ha kvar endast en handfull personer som skulle kunna få adekvat hjälp och utan ett behov av att omdefiniera världen utanför.
Slutligen så känner jag starkt att kön inte bara är hur man uppfattar sig själv utan det är en viktig hörnpelare i hur vi uppfattar varandra och världen. Minst lika viktig som hur man upplever sig själv. Så när man börjar stifta lagar som säger att det man ser och upplever (och som dessutom är grunden till att man ens finns genom miljarder år av utveckling) är något helt annat så väcker det starkt obehag. För mig är det gaslighting. Jag är definitivt på JK Rowlings sida i debatten på så sätt att man måste kunna reagera på att ordet 'kvinnor' byts ut mot 'människor som menstruerar' eller för den delen reagera på exv RFSLs konsekventa 'gällande kvinnor och andra gravida, så...'. . Det handlar om hur vi ser världen och man måste kunna acceptera att ett fåtal men könsidentitetsstörning inte kan omdefiniera detta. Oaktat att de enskilda individerna kan behöva behandling så har de inte rätt att omdefiniera världen runtomkring.
Det är säkert oerhört plågsamt att inte känna sig hemma i sin kropp. Många människor har omständigheter i livet som är väldigt plågsamma och inte går att förändra, i varje fall inte helt. Oavsett att vi alla ska behandla varandra med respekt ger det ingen rätt att ändra på verkligheten för alla andra.
Det kan nog också vara så att det är ganska vanligt att de som är en anhängare av genuspedagogik, även är anhängare av andra Vänsterideologier och därför är mer benägna att bemöta barnen med "man är det kön man känner sig som", eller uppmuntra extra (kanske omedvetet) när barn visar på intresse/beteenden som är könsöverskridande, och, precis som du skriver, alltid bekräftar sådant som passar in i dessa ideologier.
I mitt tycker är det osunt att minoriteter, inte bara just i fallet med könsdysfori/trans, ska få sätta agendan och styra på det sätt som det har tillåtits göra i ett eller ett par decennier. Självklart ska man respektera människor och deras upplevelse, men det är inte bara de som passar in i Vänsterideologierna som ska uppmuntras, bekräftas och stödjas. Vänstern är otroligt enögd.