Pappa skjuten framför sin 12årige son

När familjer som inte integrerats i vårt samhälle skaffar 8+ barn i en liten trea är det väl klart att mamman inte orkar ta hand om dem. Pappan sitter som bekant på något cafe i närheten och gör allting utom att ta hand om barn och hem.

När barnen är stora nog uppmuntras de till att vara hemifrån så mycket som möjligt. Hjälp med läxor finns det inget tal om, mamma och pappa har varken kunskap eller tid att hjälpa till. De äldre barnen halkar mer och mer efter i skolan. Har ingenstans att hänga på fritiden, då de umgås med barn i samma sits som de själva. De stryker omkring på gatorna, har inget att göra och har inga pengar.

Sen kommer en äldre pojke och erbjuder dem pengar om de tar en väska från plats a till b. 1000:- är mycket för ett barn under 15. Uppgifterna eskalerar och pengarna blir större. "Varför ska jag plugga? Jag misslyckas/jag inte ändå. När jag gör uppdrag har jag ju allting jag behöver." tänker barnet, som nu börjar bli äldre tonåring. Dessutom känner han sig respekterad och mäktig när han får ha hand om vapen. Vaggas sakta in i vetskapen att liv inte är så viktigt. Respekt har han alltid velat ha, men aldrig fått hemifrån med en pappa som inte bryr sig och en mamma som inte har tid.

Sen en dag blir han provocerad, och något sånt här händer.

Sen bölar hans föräldrar ut när han hamnar i fängelse. "Han är världens snällaste!", "Han hade svårt i skolan men vi kunde inte hjälpa honom!" samt "Varför tar inte samhället sitt ansvar?" är meningar man får höra från föräldrarna.

Detta är hur det brukar gå till.

Summan av min fina lilla berättelse ovan:
FÖRÄLDRAR KAN BÖRJA TA ANSVAR ÖVER SINA POJKAR! Ta kontroll över ert liv och integrera er själva i det svenska språket!

Det är så SJUKT tröttsamt att allt ska skyllas på samhället!

Jag kan bara se en sak som samhället gjorde fel, och det var att vi "öppnade våra hjärtan" och tog in FÖR MÅNGA invandrare som vi totalt misslyckats med att integrera!
Och det var inte ens något som vi invånare fick rösta om, att Sverige skulle bli en "humanitär stormakt" bestämdes över huvudet på oss, samtidigt som det skreks "rasist!" om man tyckte annat.

Så ja, alla ni som röstade rött samt alla idioter till politiker - det är ni som har blodet på era händer! Alla invandrarföräldrar som låter era söner löpa fritt på gatorna - det är ni som har blodet på era händer!

HELT GALET att detta har kunnat hända i Sverige med tanke på vår historia - vi är ett hårt arbetande folk med stor tilltro till staten. Att tro att det bara är en slump att det blivit så är absurt - folk som flyttar hit får inte automatiskt samma syn bara för att vi bor på samma ställe!

Svenska politiker är väl rätt gulliga så sätt, för de trodde att MENA skulle ändra hela sin kultur och sitt kaos-sätt så länge de fick komma till Sverige.

Det rimligaste vore väl att tänka om man tar hit mellanöstern, får man mellanöstern. Men nope, svenska politiker trodde att de skulle anamma vårt synsätt och tro till staten så länge man bara öppnade sina hjärtan. Sött!

Så nu har vi ungefär 35-40% av invånarna med utländskt påbrå som inte ser sig själva som svenskar, vägrar strida för vårt land vid krig och kostar otroligt mycket pengar.

Fint det!

Precis så - som att saft och bullar, a.k.a. bidrag och inga krav, skulle lösa den kulturella barriären. Lustigt att dessa kulturer från mellanöstern alltid behöver mer resurser och stöd, mer än vad svenskar någonsin behövt. Arbetslösa på rad, bostadsbidrag, skattefusk, bidragsfusk, skolstöd, kriminalitet. Det tar aldrig slut.

www.svd.se/a/zEW86O/rekord-i-bidragsfusk-bland-utlandssvenskar

Här exempelvis har man så fint benämt de som "utlandssvenskar" - tror knappast det är Pelle eller Kalle i Kalifornien eller Australien det talas om....

Pengar som aldrig kommer komma tillbaka. Grattis Sverige och skål på den!

Jag som 90-talist beräknad just nu få jobba tills jag är 69 bast på grund av raketforskare som de ovan vi tagit in - bidragsfusk för en miljard kronor under ett år! Och då har det inte ens börjats snacka om mörkertalet!

Sverige är hela världens lilla plånbok - varsågod och ta för er!

Kan berätta en sak för dig från verkligheten.

Pojkar som är utåtagerande i förskola/skola får ingen hjälp. Har flera gånger bevittnat hur dessa pojkar får leva rövare, slåss, spotta, svära, vara våldsamma mot andra elever och personal. Vi snackar förskolebarn och lågstadie. Det finns inga resurser att ta till med. Det ska sparas, sparas, sparas. Istället för att sätta in extra personal till barnet diskuteras det, skrivs handlingsplaner, verksamheten planeras efter dessa pojkar men inget blir bättre. Ingen personlig assistans mm, för har de ingen diagnos händer inget. Inte ens om de har diagnos händer något, för då har man ju ny information som man kan göra "strukturer" för personalen att följa. Dessutom OM man nu skulle få en resurs till barnet, så säger man inte att det är till det barnet för det är "utpekande"... De invandrade föräldrarna till barnet skrattar - "boys will be boys!". Det är nämligen halft eftertraktat att ha en pojke som "tar för sig" och är dominant. Känslor och gråt ses som svaghet, även hos små pojkar. Att skapa kaos är bra enligt dem, han går sin egna väg!

Det är bland annat dessa pojkar som sen springer fritt på gatorna och är gängkriminella. Jag har under mitt yrkesliv där jag varit verksam med barn kunnat säga "han kommer falla in i gängkriminalitet" och TYVÄRR haft rätt varje gång ca 10 år senare.

"Mycket snack men lite verkstad" är Sveriges melodi kring dessa barn. Det ska pratas, diskuteras, handlingsplaner, strukturer, uppföljning, samtal med föräldrar, med barnet, men föräldrar och barnet, ett samtal med specialpedagog osv osv. Det är fasen absurt, för INGET händer.

Ja, precis så.

Förskola/skola/socialtjänst har fått ett omöjligt uppdrag på halsen eftersom ingenting någonsin är varken barnet eller föräldrarnas fel. Allting handlar om "strukturer" och "hur kan vi som personal agera annorlunda och möta behoven?". Även om man skulle säga rakt ut till föräldrarna att uppfostringsmetoder är åt helvete så kan man inte omvandla några som är helt övertygade om att de gör rätt. 

Ibland vill man bara skrika till vissa "DU UPPFOSTRAR DIN UNGE TILL ATT BLI ETT LITET R****L HAN KOMMER SÄLJA KNARK OM NÅGRA ÅR OM NI INTE TAR ERT J***A ANSVAR!"

Jag lovar - SÅ många tänker det men ingen skulle någonsin säga det givetvis.

Nä, det fortsätts dalta. "Hmmm vad kan nu VI som personal göra ännu mer annorlunda - vi vänder i för sig redan ut och in på oss, gråter på jobbet och har blåmärken pga denna pojken men nej nej det är VI som ska göra något på ett annat sätt för att möta X"

Så ja, good luck säger jag till Sverige. Vi är körda.

De skaffar även betydligt flera barn än oss, så om bara 50 år ca kommer vi vara minoritet i vårt egna land. Gött det.