Handfasta tips för anhöriga till deprimerade
Söker med ljus och lykta efter böcker eller dylikt om hur man som anhörig bäst hjälper något med depression. Allt ifrån medicinskt inriktade till mer hokus pokus. Alla tips mottages tacksamt.
Inlägg från: Anonym (Anhörig)
|
-
-
Svar på tråden Handfasta tips för anhöriga till deprimerade
-
Tack för bra input. Det är sant att det är jävligt dränerande att stötta om man inte ser att det får något resultat. Så har det varit en längre tid och jag blir själv väldigt nedstämd av situationen. Därför har jag bestämt mig för att ta en mer aktiv roll i processen. Tvinga människan ifråga att ta tag i saker. Det kanske inte är "by the book" att tvinga sig på någon som mår dåligt men den bistra sanningen är att jag tror att det är enda sättet att få till en förändring.Anonym (Borderlina) skrev 2024-04-10 12:15:39 följande:
Det här är en erfarenhet jag har som deprimerad och även som anhörig att många människor bryr sig och stöttar. Ett tag. Sedan droppar de av och ger upp. Några orkar länge, några gör det inte men alla(?) har nån slags okänd begränsad mängd på sympati. Den mängden dräneras och tar slut.
Om det är över tid eller mängd på att man bryr sig vet jag inte men jag lutar åt det är mer mängd. Men det är viktigare att orka över tid. Hade jag inte vart så korkad hade jag gjort en matematisk formel :) Så för att orka stötta längre tid så kanske du inte skall engagera dig för ofta. Tex hör du av dig till den deppiga 3ggr i veckan så kanske det är bättre att minska till 1 för att orka längre.
När sympatin tar slut börjar man tycka illa om den deprimerade störa sig och då blir det nog ofta så att man stjälper mer än hjälper om man forcerar och gör det ändå. Typ alla jag känner/kände började nog hata mig efter ett år/ett och ett halvt år av mitt ältande.