Skönhetsnormer och mansnormer

Medierna och feministerna (samma sak, oftast) älskar att prata skönhetsnormer för kvinnor, hur skadliga dessa är och hur kvinnor drivs till ätstörningar och dålig hälsa pga skadliga normer.

Men när det gäller normer som kvinnor lägger på män (status, jobb, pengar, frisyr, längd osv) pratas det ALDRIG om skadliga normer. Inte ett ord om att män har onåbara och orealistiska normer att leva upp till. Då heter det istället att män måste jobba på sig själva.

Varför hycklar samhället på det här sättet? Är det männen som varit för mesiga och inte sagt ifrån åt feministidioterna? Eller finns det andra anledningar?