Han vill att sonen ska flytta in

Extrem fräckhet av denne nyblivne sambo att diktera att en 20 årig son skall flytta in i TS arbetsrum på obestämd tid som den största självklarhet i världen. Och detta efter bara några månaders samboskap i en bostad som inte är hans och där han inte yttrat ett ord omkring att detta behov skulle kunna uppstå. Har svårt att tro att han agerat i god tro när han inte tidigare aviserat TS att denna situation lätt kunde uppstå.

Det är helt ohållbart när sambon gör ett sånt kupp och ställer TS inför fullbordat faktum. Det gäller också om det inte fanns behov av att använda TS arbetsrum till ändamålet. Detta behov kan ju kvarstå i åratal. TS får helt enkelt spola tiden tillbaka ett halvår och be mannen flytta ut till annan bostad. Därefter kan evt. samboskap diskuteras på nytt när sambon först löst sonens boendeproblem, och därefter sitt egna attitydproblem.

Säg helt klart till sambon att han får välja att antingen flytta ut och bo med sonen någon annanstans, eller att fixa annat boende till sonen. Vill han vara engagerad förälder så får han göra det på egen bekostnad.

I den givna situationen har sambon varken moralisk eller juridisk rätt att bestämma över så grundläggande saker omkring användandet av TS bostad som vem som skall bo där och vad TS arbetsrum skall användas till.

1. Det är inte hans bostad.

2. Han har flyttat in under dom givna premisserna att det bara var han som skulle flytta in in i ett existerande  hushåll.

3. Det är han som vill göra om på spelreglerna och på status quo.

Om han inte fattar detta är han en gökunge som kommer att förpesta tillvaron för TS. Han är inneboende hos TS och inget annat.

 

Om sonen får lov till att flytta in, oavsett om han får eget rum eller ej, kommer det nog inte gå lång tid förrän sambon vill lösa trångboddhetproblemen genom att 'vi' , och då med hjälp av TS ekonomi, skall flytta till något större.

Gå för allt i världen inte med till detta, i varje fall inte utan att göra ett samboavtal som skyddar din ekonomi, eftersom vi tydligen har att göra med en utspekulerad fullblodssnyltare.

Också om det skulle finnas annat ledigt rum till sonen än detta arbetsrum, vore det oansvarigt att låta en krävande vuxen autist flytta in på obestämd tid i ett välfungerande hushåll med tre barn, speciellt om dessa är i eller närmar sig tonåren. Spelar ingen roll att det kan vara synd för denne, här måste TS vara kall och prioritera sina egna barns intressen.

Med sambons nonchalanta personlighet och dåliga ekonomi, är det ändå osannolikt att förhållandet vill vara särskilt länge och i så fall är det bättre att avsluta samboskapet här och nu än att vänta några år när hela situationen har urartat till ett stort kaos. I värsta fall riskerar ju TS att hon får agera stödboende i några år intill sonen är klar med sin utbildning och att både son och sambo passar på att säga farväl då.

Därför tycker jag att TS också bör säga nej till en soffaplats i nuläget, eftersom det inte är en akutsituation som har uppstått av sig själv, utan något som sambon planlägger skall ske i höst. Går hon med till soffaplats så här långt innan, kommer sambon inte göra något som helst eftersom TS reellt har accepterat att sonen stannar där på obestämd tid.

Undrar slutligen var TS har hittat denne sambo, som har lika nonchalant attityd som dålig ekonomi, och bara flyttat ihop med denne när dom tydligen bodde i skilda städer innan. Det var nog ett misstag att gå så snabbt fram med samboskap, men gör man misstag så får man väl göra om och bli särbos istället.