Han vill att sonen ska flytta in

Pappan har inte råd till en extra lägenhet. Det är stödboende eller att bo på skolan som är alternativen jag kan se.

Prata med din sambo! Jag förstår att du behöver skriva av dig, men det är ju ingen större mening att sitta här och tycka saker. Bara du och din sambo kan lösa detta, eller flytta isär.

I ett förhållande får man kompromissa, men du har ingen skyldighet att ställa upp på något av det du skriver. Men om du vill rädda relationen, försök att lugnt och sansat förklara för din sambo varför du behöver extrarummet. Varför det inte kan bli hans sons rum. Varför sonen borde ha pratat med er innan han sökte skolan. Kom sedan med förslag på andra lösningar, andra boenden. 

Sen är det upp till din sambo vad han gör med den informationen. Om han hellre vill bo ihop med sin son än med dig.

Att man prioriterar sitt barn, är inte detsamma som att barnet ska få allt serverat. Själv hade jag varken låtit mina barn hamna på gatan eller tagit för givet. Jag hade hjälpt sonen att hitta annan lösning.

Jag är inte egoistisk som behöver mitt kontor. Hade det rört sig om en kortare tid kanske vi kunnat lösa det med extrasäng i vardagsrummet, men det här kan bli tal om år och props om att han måste ha eget rum. Jag levde många år i ett förhållande där mina åsikter inte betydde något alls och jag vägrar låta mig bli överkörd igen. Sonen har agerat ansvarslöst och vi får lösa det på nåt sätt, men det är inte samma sak som att jag ska offra det jag behöver.

Det här med arbetsrummet är inget jag hade kunnat kompromissa med. Jobbar ibland hemifrån 3 dagar/vecka och har oftast möten hela dagarna, det är ett måste för mig med ett arbetsrum. Min särbo hade aldrig propsat på det heller, är ingen hemlighet hur mkt jag pratar i möten. Inte en chans att det hade gått att göra vid köksbordet t ex. med barn som kommer hem från skolan.

Om man tänker steget längre att min särbo blir sambo, sambon säger att sonen kan ta över mitt arbetsrum för arbeta behöver jag väl inte....eller?

Om jag tvingas ge upp mitt kontor så ja, då kör han över mig. Vad har hyran med saken att göra? Har han mer rätt att bestämma för det?

Nej, ts äger bostaden. Hennes hem, när de valde att bli sambos ingick inte den vuxne sonen. Om pappan vill ändra förutsättningarna för samboskapet får han också räkna med särboskap. Det är inte ts ansvar att ställa upp för sambons vuxna barn, om pappan inte har råd med lägenhet till sonen kanske biologiska mamman har råd. Oavsett om de har råd eller ej har det noll och inget med ts att göra. Vill ts ha kvar sitt hemmakontor som ts dessutom har behov av så ska det accepteras utan gnissel.

Det kan vara han som "lurade" henne också.

Som någon skrev tidigare, det har varit lite för många trådar om söner i 20-årsåldern som plötsligt vill flytta hem till pappsen när han har en ny sambo. Påfallande ofta är bostaden sambons och påfallande ofta har pappsen dålig ekonomi, inte råd med eget boende, osv osv.

Och den 19-23-årige sonen kan absolut inte bo själv än, för han har inget jobb, klarar sig inte själv, osv osv.

Man kan inte låta bli att undra om papporna visste detta och tog chansen. Det handlar inte alls om en framtid ihop i ett gemensamt hem, eftersom de flesta utgår från att vuxna barn har flyttat hemifrån. 

Detta säger jag som själv är förälder. Jag kan förstå både TS och pappan, men jag kan inte låta bli att undra hur pappan tänker. Sonen har sökt utbildning på orten utan att informera, och han tar för givet att sonen ska ha TS arbetsrum???

Precis, hon borde dumpa mannen och absolut inte lyssna på galningar som dig :)

Seriöst. Vilken 20-åring vill flytta hem till pappa med sin nya familj? Vilken 20- åring vill inte hellre bo på skolan? 

Det måste ju vara mycket bättre för sonen att starta sitt eget liv (med stöd) än att flytta in i en barnfamilj. Ser på min egen 20-åring som inte hellre vill än ha sitt eget bortom sina föräldrar. Även om han egentligen inte är mogen utan går på alla pumpar som går. Men han växer med erfarenheten av att bo hemmifrån.

Lägg av själv.

Då tycker jag att du ska sluta skriva att andra ska lägga av.

Åh, det där borde ni ju pratat om innan ni flyttade ihop. Även vuxna barn är barn och som förälder tycker jag att man har ett ansvar att ge plats om det krisar. Uppenbarligen är lägenheten för liten för era familjer.

Jag bor ihop med en man med barn i 20+ åldern. (Mina är lite yngre.) Vi köpte ett gemensamt nytt boende (mycket bättre än att flytta in hos någon och känna sig som gäst). Han var jättetydlig att bland hans behov fanns ett gästrum så om något av barnen behöver en säng så ska det finnas hos oss. Ett självklart önskemål tycker jag. 

Varför frågar han inte om det är ok? 

De har ingen plats samt där bor redan 3 mindre barn.

Oavsett om han visste eller inte kunde väl pappan öppnat käften innan? och kollat om det är OK att sonen eventuellt i framtiden flyttar in? så hade ts kunnat sagt nej till samboskap redan där och då. Låter som en oansvarig och oengagerad pappa, all attraktion hade försvunnit för en sådan man så han hade vackert fått flytta ut efter 3 månaders uppsägningstid

Pappan kände nog på sig att det inte var läge att säga att sonen också ska få plats. Då hade ju TS nekat. Så därför höll han tyst. 

 

Mina barn bor redan här, men om de som vuxna behöver flytta hem igen så beror det helt på omständigheterna vad som kan erbjudas. Finns det inget eget rum att tillgå så blir det vardagsrummet.

Om en man hade nekat sin kvinnliga sambo att hennes barn med speciella behov skulle få flytta in ett tag, för att han skulle bli av med sitt rum med hans kontor, så skulle den här diskussionen se annorlunda ut.

TS om du har en man som väljer bort sitt barn för din skull, så är det tyvärr ingen riktig man du har träffat. Jag hade flyttat på momangen om jag varit honom och mött på detta motstånd i att han vill hjälpa sin son.

Han skiter i sitt barn och dumpar ansvaret på sin nya. 
Man förstår att du är ganska ung. Du borde inte ens vara uppe så sent. 

Vad är det för stödboende folk pratar om?