Kan pappan vägra min dotter hennes önskemål om skolval?

Den här frågan är helt mellan mannen och dottern. De två behöver prata ihop sig och komma fram till vad som r bäst. TS får sitta på sidlinjen och vänta.

Konst kan man hålla på med på 100 olika sätt. Man behöver inte gå på en "konstskola".

När man är 13 saknar man översikt.

Att gå på en skola som gör roliga saker är bra och underlättar.

Men det viktiga är att skolan ger en god utbildning för att möjliggöra för gymnasium. 

För och emot. 

Frågar man mig så är utbildningens kvalitet viktigare än att "gå med bästisen" och gå på "konstinriktning" på högstadiet.

Men snälla, sluta tjafsa om skolorna! 

Om ni läser trådstarten så framgår det tydligt att det viktigaste för TS dotter är att hon får gå med med sin bästis. 

Här har vi en tjej som haft ett helvete och varit ensam i skolan. Nu har hon hittat en bästis som också har haft det tufft. Båda älskar konst och bild och båda vill gå i skolan med den inriktningen. 

Det är högstadiet vi talar om här, inte gymnasiet, och jag tror att många har glömt hur otroligt viktiga vänner är i den åldern, särskilt om man har haft det tufft. 

Pappan säger inte att den andra skolan har god studiemiljö, intressant pedagogik etc. utan att det bara är ?miffon och förlorare? i skolan med konstinriktning. Det är uppenbart att han resonerar egoistiskt - hans dotter ska inte gå i en ?loserskola? (enligt honom) för det reflekterar dåligt på honom, 

TS resonerar utifrån sin dotters bästa, hennes intressen och vad dottern själv vill. TS har sett hur dåligt dottern har mått och hur glad hon är nu när hon har en vän som dessutom delar hennes intressen. Varje vettig förälder skulle tänka som TS.

Om vårdnadshavarna inte är överens om i vilken skola barnet ska gå har hemkommunen ändå ett ansvar att tillgodose barnets rätt till utbildning. Om det finns tillräckligt starka skäl kan hemkommunen se till att barnet får utbildning genom att bestämma vid vilken skola barnet ska gå, även om det strider mot den ena eller båda vårdnadshavarnas önskemål. Detta framgår bland annat av beslut från Skolinspektionen. Barnet kan placeras vid den skolenhet som ligger närmast den bostad där barnet är folkbokfört eller vid någon annan av kommunens skolor. Barnets bästa ska vara utgångspunkt vid beslutet om skolplacering.

En kommunal skola kan alltså i undantagsfall ta emot en elev trots att vårdnadshavarna inte är överens om placeringen. Men en fristående skola kan inte ta emot en elev om vårdnadshavarna är oeniga. Det har Skolinspektionen uttalat i ett beslut. En fristående skola har, till skillnad från hemkommunen, inte ansvar för ett barns skolplikt eller rätt till utbildning. Därför kan en fristående skola inte ta emot en elev mot vårdnadshavares vilja.

Ja, och jag skrev ett längre inlägg ovan om att TS kan kontakta familjerätten i sin kommun för frivilliga samarbetssamtal. Det innebär inte att familjerätten påbörjar ett ärende utan är tänkt som ett stöd för föräldrarna så att de inte behöver hamna i tingsrätten. 

Den ena föräldern kan ta kontakt med familjerätten som därefter kontaktar den andra. Jag misstänker att pappan inte skulle gå om TS föreslog det så det är bättre att familjerätten kontaktar honom. 

Om jag har förstått det rätt att pappan har narcissistisk personlighetsstörning så måste TS och dottern ha ett rent helvete med honom och då är problemet betydligt större än oenighet om skolval. Det skulle också förklara pappans argument för en ?finare? skola. 

Jag har gått igenom det här själv med en pappa som har narcissistisk personlighetsstörning och jag fick ensam vårdnad när jag tog det vidare till tingsrätten eftersom det var så uppenbart att han enbart tänker på sig själv. 

Jag hoppas att TS slipper gå igenom en tvist men om hon gör det så fattar nog tingsrätten rätt omgående vilken av föräldrarna som sätter barnets bästa främst.