Mobbad på jobbet

Eeeeh, varför skulle du vilja vara i sociala sammanhang med de där idioterna...?

Det låter som en ohållbar situation. Hur ser arbetsgruppen ut i övrigt? Är det bara ni tre? Har du någon enhetschef eller gruppledare eller något som du kan prata med om situationen? Konflikter och mobbning påverkar den psykosociala arbetsmiljön massor och därmed även kvaliten på arbetet som utförs så det ligger i verksamhetens intresse att ha fungerande arbetsgrupper och hantera all typ av mobbning.

Jobbar inom vården gissar jag? Kommer alltid finnas kärringar där som inte kan bete sig. Kör med nya unga snälla människor, eller lata som vägrar jobba 

Vill jag nog inte egentligen. Likt förbaskat känner jag mig ledsen när de står ihop och skrattar och byter information.

Jag hugger tag i  jobbet när det händer och blir lite gladare när jag känner att jag gör nytta och får uppskattning av andra arbetskamrater / brukare. Det finns alltid massor att göra på vår arbetsplats. Dock verkar de andra 2 bara bli argare på mig.

Att prata med dem har jag försökt men det har bara lett till ökad konflikt så jag orkar inte ta upp det mer.

Rätt gissat

Pratat med chef som försökt vägleda. Men det hjälpte inte. 
Önskar bara så att jag kunde strunta i dem och sluta må dåligt. Jag vill verkligen inte byta jobb. 

Hur blir man starkare?

Fyy.. Jag fattar.. Det tråkigaste i det hela är att du känner att du är den svaga. Hur lätt är det att stå emot två mobbare? Du är ju den starka som har gjort det hittills och vill fortsätta göra ett gott jobb och göra det du kan för de personer som ni faktiskt är där för! 

Har du några andra kollegor på arbetsplatsen som du kan ty dig till? Jag tänker om du kan försöka ignorera dom här två idioterna så gott det går och försöka hitta nya kollegor som du fikar och pratar med? Lättare sagt än gjort, att ignorera men om du vill vara kvar där måste du försöka hitta något förhållningssätt som gör att du inte går under på kuppen..

Du är bättre än dom två. Skitsnackare mår alltid lite dåligt inombords och därför måste skifta fokus till ngn annan så att dom ska se bättre ut. Tänk på de. Alltså egentligen ser dom upp till dig 🤗

Tack så jättemycket. Det finns andra bra kollegor på arbetsplatsen som jag inte jobbar så tätt med men ändå träffar i möten, i fikarummet mm. Det är skönt att ha. 

Ja, jag måste verkligen hitta ett förhållningssätt för att orka stå ut. 

Här du någon tanke kring hur man förhåller sig?

Tack. Så snällt skrivet. Nej, det kan inte vara roligt att vara dem. Fruktansvärt beteende egentligen.
Men dumma jag luras hela tiden att tänka att det är jag som är fel - och det kanske är syftet med att mobba..

Nu har jag läst ditt svar igen och du har ju faktiskt gett exempel på förhållningssätt. Tack. Jag ska verkligen försöka.

Fortsätter att skriva lite i den här tråden då den gett mig mycket.

För några månader sedan höll jag fortfarande på med saker jag tycker om att göra som att hitta på roliga saker med barnen, träna, läsa, pyssla hemma mm. Senaste tiden har jag bara blivit sittande i soffan med tv: n på utan att ens hänga med i vad det är för program. Äter sämre.

På jobbet där problemet är går det konstigt nog bättre då jag anstränger mig för att fokusera på det som är viktigt att göra där.

Kanske så jag ska göra hemma också - bara bestämma mig för att strunta i all skit på jobbet och fortsätta fokusera på att göra sånt som jag egentligen tycker om och som tidigare bara flutit på?

Kan ju inte låta mig påverkas såhär.

Ditt mående nu är lite en varning. Du mår inte bra och borde lyssna på din kropp. Pratar du med någon om hur du mår? Någon utomstående?

Man kan inte bara bita ihop och köra på, det är då man till sist brakar in i den berömda väggen. Jag har sett två kollegor göra det. De hade olika bakomliggande faktorer men båda två dundrade in i väggen med fullfart. Den ena tog det 2 år att komma tillbaka, den andra är efter 2 år fortfarande sjukskriven. 

Så snälla, bit inte bara ihop. Det är bra på kort sikt men i det långa loppet kommer det att bita dig i röven.

Vad gäller din situation på jobb så hade jag en liknande för många år sedan. Det var en kollega som styrde och ställde på arbetsplatsen med en järnhand. Hon bestämde när det var fika, hon bestämde vad man skulle ha till fika (kom man med morotsstavar på kanelbullens dag då jäklar blev hon förbannad), hon pratade skit om allt och alla som inte passade in i hennes mall. Framförallt så avskydde hon mig och jag förstod inte varför. Hon var riktigt otrevlig mot mig och alla andra bara blundade för det. Jag försökte påtala problemet för chefen vid några tillfällen också.  En vacker dag brast det för mig. På kafferasten, inför chefen och alla kolleger frågade jag vad hon hade emot mig. Hon tappade talförmågan men det gjorde inte jag. Jag var så arg vid det laget att jag fräste ifrån till alla. Till kollegan som bossade och mobbade talade jag om att hon var inget annat än en vidrig mobbare, till chefen sa jag att hon borde skämmas som bara blundade för allt och till övriga kollegor fräste jag ifrån att de var mesar (kort sammanfattat). Efter det fikade jag med en annan avdelning där jag fick äta morotsstavar när jag ville. 
Jag säger inte att mitt sätt funkar för alla men det fungerade för mig. 

Tack för din omtanke.
Så intressant det du berättar. Så bra att du löste det.
Har du nån tanke om varför just du blev utsatt?

Helt otroligtl ju att vissa kollegor stör sig på att man väljer en morotsbit istället för bulle. Vad gör det dem liksom?

Jag känner igen mig mycket.

Om jag för något år sedan hade velat ha morot hade jag tagit bullen ändå för att slippa sura kommentarer.

Om jag idag hade velat ha morot istället för bulle hade jag tagit morot men varför är det så svårt att inte ta åt sig av skit?

Varför bryr man sig om dumma människor när det finns trevliga att vara med?

Den där sista meningen är en väldigt bra fråga som jag inte har ett bra svar på!
Vi blir helt enkelt påverkade av andra och man vill inte att någon ska tycka illa om en. 

Men du är inte svag!

Tack. Du hade ett bra svar där tycker jag. Vi blir påverkade känslomässigt trots att förnuftet ber oss låta bli

Svårt det där. Tror det kan vara att byta avdelning/arbetslag som gäller, vissa människor är bara inte bra att vara runt och det kommer antagligen inte att förändras. Jag brukar hålla mig undan så mkt det går när det är en kollega som jag inte trivs med. Behöver jag ändå samarbeta så är jag som mot alla andra, neutralt artig eller sätter en fast gräns beroende på den här personens dagsform. 

Personer med stort ego och svag självkänsla är luriga på arbetsplatser, inte min favorit alls.

Tack! Väldigt bra att hålla sig undan och att vara som mot alla andra vid samarbete.

Känns lite bättre idag när jag fått skriva om detta.

Jag tror att det är viktigt att inte svika sig själv genom att sluta göra saker man tror på.

Det räcker ju att någon annan gör livet surt för en man behöver inte hjälpa till själv genom att sluta ta hand om sig. 

Kanske är det det en mobbare vill. Sänka andra för att själva framstå som bättre?

Någon mer som blivit mobbad eller sett mobbning i sin närhet?