Orkar inte prata med morsan

Vet inte varför de gör så ont i mig. Kanske för jag ser att hon är i ett missbruk. Men de säger hon att hon inte är?men de är man ju om man har hållit på så länge ? vill liksom bara lägga på luren? man har ju såklart försökt o hjälpa men de hjälper inte 
men nu är hon ju så pass gammal så hon får väl fortsätta? känns som vi aldrig gör roliga saker tillsammans ändå. Ska bara vara sånt hon gillar o på hennes villkor 

Lever du och dina mamma tillsammans, finns det fler i familjen? Dina syskon, hennes syskon. Din pappa. Det där är en börda du inte ska behöva bära ensam. Det finns anhörigföreningar där du kan få stöd. 

Föreslår att du tar kontakt med den mottagning där din mor går, de kommer inte att lämna ut information om henne men du kan be om stöd för egen del. Kontakt med kurator eller kontakt med anhörigförening.

Hej Ida90! Vad tråkigt att höra om din situation.. Jag har själv vuxit upp med två föräldrar i missbruk så vet vilka dubbla känslor som finns, det ständiga dåliga samvetet som samexisterar med en stor ilska och sorg. Man tycker synd om dom och vill ta hand om dom samtidigt som man bara vill avsäga sig allt ansvar och önskar att de kunde vara som normala föräldrar. Det är inte alls lätt.

Jag flyttade till en annan stad för att försöka få distans, det hänger ju alltid kvar hos en men den fysiska distansen gjorde faktiskt att jag kunde koppla bort en stund. Vet inte om det känns möjligt för dig?

Det finns som personen ovan skriver anhörigkontor som hjälper och stöttar personer som är anhöriga till personer med t.ex missbruk. De är fullt insatta i de komplexa känslor som finns och ger ofta samtalsstöd och möjlighet att möta andra i samma situationer. Det finns även ACA (Barn till föräldrar med missbruk) där människor kan mötas för att dela erfarenheter. Googla runt lite efter ACA och kommunens anhörigstöd och se om du hittar något som låter som att det kan vara för dig. 

Hoppas att du hittar ett sätt som gör att du kan leva ett fint liv utan att känna de jobbiga känslor som du känner just nu. Stor kram och lycka till

Men oj vilket bra tips! Tack! Jag är den enda kvar i hennes närhet. min andra bror vill inte ha någon kontakt med henne, jag har också dålig kontakt med honom så vill liksom inte pressa honom heller. min mamma och pappa är separerade och hon har inte fått några relationer att fubgera ( o de har man ju fattat nu att alla karlar kan inte varit dåliga ) 

Jag har själv två små barn (en Tjej o en kille på 2 och 6 år) som jag ska ta hand om. Hon är ju en bra mormor åt dem. Men jag skulle ju aldrig låta dem sova hos henne osv? rätt hemskt när man själv gjorde sådana grejer när man var liten. kanske för min mamma inte orkade? har man ju förstått nu... 

bara trist liksom ? man lever bara en gång. hade önskat man kunde göra roliga grejer tillsammans men hon är väl så fast i sin ångest/depression så hon ser inte annat. men då får hon också respektera att jag inte orkar vara tillmötesgående 24/7

Jag kan också (som tidigare) rekommendera medberoendeterapi, helst genom tolvstegsgrupper såsom Al-Anon eller Co-Anon. 

Är någon närstående fast i missbruk finns inget du kan göra för att det ska "försvinna", du måste sätta gränser för ditt liv istället för att leva åt henne. 

Bara en till kort fråga. När man har lust att bara slänga på luren: har ni något bra att säga då.  Typ i stil med: vill inte prata med dig nu då jag hör du tagit tabl?! Då får jag till svar: jag är inte elak mot någon. Nä, det har jag inte sagt heller. Det är liksom inte det som det handlar om. Du gör bara din dotter liksom lite ledsen men de är inget man tänker på.?Men hon kommer säkert vara fortsätta nonchalers bort det som allt annat 

Det låter som en jättebra idee, säg så: Jag vill inte prata med dig när du tagit tabletter. 

Du behöver inte förklara dig mer än så!

Tack!