• Anonym (JD)

    Hjärtat går sönder - mitt barn väljer bort mig

    MsM84 skrev 2024-04-01 12:47:17 följande:

    Du måste vända dig till soc. Att sitta hemma är ju skadligt för barnet i längden.


    Nej, vänd dig inte till Soc, TS. De är inte utbildade i din sons problem och det har nyligen konstaterats att Soc använder metoder mot hemmasittare som inte har något vetenskapligt stöd över huvudet taget. Det finns också rapporter om att Soc inte vet hur de ska hantera barn och ungdomar med npf. Din son tillhör båda grupperna som Soc generellt saknar kunskap om. 


    Sök istället hjälp hos psykolog. BUP eller privat. 

  • Anonym (JD)
    Goneril skrev 2024-04-01 16:58:37 följande:

    Det klart, TS, att ditt barn väljer bort dig, du ställer ju krav och hos dig kan han inte skolka och kolla film hela dagarna. Du är ju på rätt spår, slutför inte barnet utbildningen kommer han att bli ett socialfall, absolut. Han måste skärpa sig, farsan tycks ju vara helt oduglig så där ska han inte bo.                                                                                                                                               Fortfarande finns det några internatskolor i Sverige, inte gratis, men grabben behöver komma till en ny miljö med krav på läxläsning. Förmodligen släpar han efter och behöver gå om något år.                                                                                                                                               När jag läser inlägg som dessa känner jag adrenalinet rusa till. Vi äldre testade också gränser som barn, vi var ju barn utan konsekvenstänk, men barn ska inte bestämma hur deras tid ska användas utan det gör vuxna! Det måste finnas krav på närvaro i skolan och läxläsning är en självklarhet!  Under min skoltid tvingades man iväg, det var inte tal om att skolka. Jag gick dessutom i privatskola och där ställdes krav kan jag lova. Ja, och så alla diagnoser, alltid finns det något att skylla på, nja, vi hade också några som hade det svårt, men då satt föräldrarna med barnen, läste, repeterade och räknade alla söndagar.                                                                                                                                       Det som händer i barnets liv är att han inte kommer in på arbetsmarknaden. De enklaste arbeten kräver gymnasiekompetens och utan den blir det väl Samhall eller liknande. Vill han ha det på det viset? Vill han inte kunna bo i egen lägenhet, kanske skaffa bil och umgås i ett kamratgäng och träffa en trevlig tjej? Vill han i stället bli ett socialfall och bo hemma tills han är 40 för att sedan flytta till något LSS-boende? Är det ett sånt liv han vill ha? Visa honom tråden.


    Nej. Att ställa högre krav på ungdomar med npf är ofta helt fel och kontraproduktivt. Det kan tvärtom driva dem till psykisk ohälsa, ätstörningar, självskadebeteenden mm. Grabben behöver anpassningar så att han känner att skolan är genomförbar. Det kan vara anpassat schema, möjlighet till enskild undervisning mm. 


    Det är inte rimligt att det ser så olika ut hos mamman och pappan. Kanske är ett mellanting lagom. Ledig varje onsdag tex? Men den ledigheten ska i så fall avtalas med skolan. Ta hjälp av elevhälsan, specialpedagog och BUP, TS. Hitta en nivå som är rimlig så att han orkar på lång sikt. Vi har fått till att vårt barn aldrig behöver vara i samma grupp som de stökigaste. Det gjorde verkligen skillnad. 

  • Anonym (JD)
    Anonym (Mamman) skrev 2024-04-01 19:07:40 följande:
    Ja, vi betalar för en privat psykolog. BUP har så långa kötider. Han säger att han mår bättre efter att ha pratat med psykologen men det löser ju inte grundproblemet med att han vantrivs i klassen. Jag hoppas han får byta skola efter sommaren, det verkar finnas möjlighet till det. Men vi ska ta oss dit också.

    Om ni inte redan gjort det så är ett hett tips att ha med psykologen på möten med skolan. Det har varit jättebra för oss iaf. 

  • Anonym (JD)
    Anonym (Mamman) skrev 2024-04-01 19:13:38 följande:

    Du är ute och cyklar. Min son är inte korkad, han har bra betyg. Får han bara lugn och ro och möjlighet att ta sig an skoluppgifter på sitt sätt klarar han skolan galant. Det som har hänt är att han har hamnat i en klass med ett stort dominant gäng av skräniga killar som stör honom (de stör alla) och trakasserar honom för att han är en nörd i deras ögon. Om några skulle in på internat med tydliga krav så är det den gruppen av babianer. 


    Jag vet att han måste till skolan, han mår inte bättre i längden av att sitta hemma, men det gör samtidigt ont i mig att tjata på honom att gå dit när jag vet att han kommer hem ledsen och utmattad.


    Stor igenkänning! Vårt barn har också bra betyg, trots mycket hög skolfrånvaro. Det finns så otroligt mycket fördomar om våra barn (och oss föräldrar). 
  • Anonym (JD)
    Anonym skrev 2024-04-01 21:49:41 följande:

    Om pappan inte ser till att han kommer till skolan ska du orosanmäla till soc


    Tyvärr avråder jag från kontakt med soc. Jag grundar det dels på personlig erfarenhet, dels på vad folk jag känner, som jobbar på andra myndigheter/offentliga instutitioner, säger om sitt samarbete med soc. Det är tyvärr inte en särskilt välfungerande myndighet, åtminstone inte i vår kommun. 


    Det kan hända att sonen orkar ta sig till skolan på TS veckor just eftersom han tillåts vila på pappans veckor. Och TS beskriver ändå att han mår väldigt dåligt av skolan även på hennes veckor. Man löser inte den situationen genom att tvinga pojken till skolan utan maa avn gör det så som TS jobbar, med psykolog och krav på skolan att förbättra miljön och göra anpassningar. Ett barn med npf som inte orkar gå till skolan längre har redan slagit knut på sig själv flera gånger om i sina försök att anpassa sig. Till sist går det inte längre. Och skolsituationen TS beskriver låter ju gräslig för vilket barn som helst. 

Svar på tråden Hjärtat går sönder - mitt barn väljer bort mig