Lördag som eskalera

Just för att du inte bara har dig själv att tänka på ska du lämna.

Skulle det ske så är det hejdå? Om du inte kan lämna då, om han fortsätter att slå och inte släpper ut dig? Ja det finns människor(?) som gör så. Han har redan passerat en gräns ingen ska göra, nu är den framflyttad så nästa gång han gör det så kommer det att bli värre. Jag skriver nästa gång för att det är så det brukar bli, människor förändras inte. Läste just om en fransk musiker som slog ihjäl sin flickvän för några år sedan, 19 slag mot huvudet. Jag vet inte men jag tror inte att det gick från 0 slag till 19, gradvis är väldigt mycket mer troligt.

Och så även jag, självupplevd erfarenhet av att leva i en fysiskt våldsam relation. Även där blev jag lovad att det aldrig skulle handa igen, det gjorde det ju. Såklart eftersom det är ett mönster misshandlare har gemensamt. När gränsen väl är passerad.

Regeln att lämna efter första slaget finns av en mkt god orsak. Jag som alla andra trodde ju på löftet att det omöjligt skulle kunna ske igen, till 100%. I efterhand vet jag att det enda rätta hade varit att lyssna på det rådet och aldrig gå tillbaka.

Ingen tror att det ska hända i ens relation förrän det är ett faktum. Jag kände mig fullständigt trygg innan knytnävsslaget landade i mitt ansikte. Total förvåning. Så nej, du kan inte veta innan. Jag trodde ungefär som du tills jag blev klokare.

Det är ju en bra fråga. Våldet blev värre andra gången, det är väl det bästa svaret. Och jag förbannade min dumhet, att jag inte gick efter första, ett uppvaknande att jag inte var så smart som jag tänkte innan.

Du har faktiskt fel i det. Relationen är förstörd så som den var. Sen hoppas jag att du är det där extremt sällsynta undantaget så att ni kan ha en ny relation som du kanske nöjer dig med. Jag kommer aldrig att leva så igen men det är jag det.

Ni gjorde...ja, du mår ju bättre kortsiktigt av att lura dig själv så, även det är klassiskt. Samma mönster som återkommer, gång på gång.

Och att någon älskar en som kan göra det mot en. Det är en motsättning mot konceptet. Jag som älskade det där våldsamma exet då kunde inte slå tillbaka, bara försöka skydda min kropp. Trodde att jag skulle försvara mig själv till varje pris innan, så var det inte. Att skada min partner, som att slå ett barn, otänkbart. Det är den spärren som normala människor har.

Sen så tror jag att kroppen tar över när den fattar att man kanske inte kommer levande ur situationen.

Du får skilja på att du slår tillbaka mot en främmande man och den du lever med, antar en kvinna i ditt fall. Helt skilda saker. Kan inte föreställa mig heller att slå någon som har 1/5 av styrkan jag själv har heller, hålla ifrån sig är vad jag skulle göra i så fall, det enda normala.

Skulle en främmande tjej slå mig, en kvinna, på gatan så gör jag vad som krävs för att skydda mig, noll problem. Att slå tillbaka är mitt sista val när inga andra alternativ finns.

Om det är så att din reflex är ohejdbar så är det otroligt dåligt. Om ett argt litet barn slår till dig så går det inte att du slår tillbaka via din inlärda reflex. Eller gör du det? Dom som är seriösa med sina hundar tränar dom att inte reagera på snabba rörelser och att bli burdust hanterade, just för att dom inte ska bita på reflex om man t ex tappar ngt i köket. 

Jag tränade kampsport i ett antal år som tonåring och det finns inte på kartan att jag någonsin har slagit någon på reflex. Första knytnävsslaget från det galna exet kom från ingenstans och gjorde så fruktansvärt ont att jag blev satt ur spel i några sekunder. Senare våld gick aningen att parera när jag visste att möjligheten fanns men 50kg+ råstyrka och sjuk aggressivitet rår man inte över inklämd i ett hörn.

Det är inte direkt extremlägen, det är liknande princip. Säg att jag kvinna 59kg får en örfil av en dotter på 30kg. Svarar jag med ett hårt knytnävsslag i ansiktet? Totalt otänkbart.

Två vuxna människor ja. 

Hade killen gett henne en örfil och hon svarar med ett kraftfullt knytnävsslag i fejjan tillbaka så ja, hon har allvarligt fel i huvudet och ska inte vara nära andra människor. En tjej som slår sin pojkvän blodig efter en örfil är inte otroligt att hon även slår barn.

Har man istället ett kraftfullt fysiskt överläge och ändå slår hårt för att skada - oändligt mycket värre. Damaged goods.

Att sova i samma säng som någon som har mordhotat och slagit en blodig - en helt onödig risk att ta. Att bli misshandlad av en främling på gatan är en risk man tar, inte att bli misshandlad igen eller dödad av den man lever med.

Men ts kommer såklart inte att lyssna på något som går emot vad hon själv vill tro på. Men kanske att andra som läser här skulle kunna dra nytta av andras erfarenheter på området.

Ditt svar här får mig att tänka att det verkar vara en del här som inte förstår vad vi pratar om. Våld i nära relationer betyder inte automatiskt en hård knuff eller liknande. Säg att man får näsan knäckt eller avslaget kind/käkben vid det andra tillfället. På vilket sätt har man skaffat sig en bättre situation efter andra gången då? Inser du inte att våld ger skador på kroppen när man blir slagen av någon enormt mycket starkare än en själv som inte har spärrar på plats? Som man känner av lång tid efteråt när själva skadan har läkt. Jag hade ont i ett år efteråt. Då har jag inte nämnt vad det gör med ens psyke och ens syn på andra människor.

Så naivt.

Min syn är att det beror på det fysiska övertaget. Om en muskulös kvinna på 100kg slår en 60-kilosman utan att bry sig om skadorna det kommer att ge så är det illa ja. För mig handlar det såklart inte om könet utan om övertaget. Likaså när en vuxen slår ett barn.

Du vill på teoretiskt vis särskilja beståndsdelarna i traumatiska händelser? Ja, så kan man ju tänka om man har dom personlighetsdragen.

Skulle du ge råd åt t ex din dotter så skulle du tänka på samma sätt. Eller?

Japp. När man vet hur svårt det är att få nån åtalad med synliga skador så...ja. Ord mot ord. Det är även hyfsat riskfritt att misshandla så länge inga vittnen finns. Man kan ju ha slagit sig själv, så resonerar polisen.