Lördag som eskalera

Nä, det är verkligen inte okej. Han har åtminstone alkoholen att skylla på, själv vet jag inte vad jag ska komma med. Verkligen inte okej agerat av någon av oss

Att ts sambo hade druckit alkohol vid tillfället vet ingen om det har med saken att göra eller ej. Han k a n s k e inte hade slagit tillbaka (!) om han varit nykter, eller så hade han gjort det i alla fall.
Så att han aldrig mer ska kunna dricka alkohol pga detta tycker jag inte är rätt. Förutsatt att han i vanliga fall utan provokation inte agerar aggressivt.

1. Jag håller med och mannen ifråga insåg det av sig själv att det var en dålig idé. Kanske inte eg att dricka klockan 8 på morgonen men att det blev lite för många fram till 14. 

2. Håller också med. Jag slog först och jag förvänta mig faktiskt slag tillbaka. Jag ångra mig i samma stund som jag slog och tänkte vad fan gör jag men jag förvänta mig inte att han bara skulle ta det men trodde på örfil tillbaka. Det där att män inte ska slå på kvinnor gäller ju om kvinnan inte slår. Så lite både och, anser det var mitt fel som tog till ett slag men önskar hans svar inte varit med knuten näve.

3. Det var jävligt fel av mig att hota vara med andra, så gör man verkligen inte. Antar jag helt enkelt ville såra honom och gjorde det på en väldigt svag punkt. Hans hot är helt klart resultat av att han druckit förmycket. Jag ifrågasatte ju honom direkt.

Han är inte speciellt svartsjuk, han är aldrig kontrollerande annars, kollar inte min telefon eller frågar vem det är som skickar på messenger och dylikt. Hans svartsjuka kom av det jag sa och är väl ganska naturligt man blir svartsjuk om man får det slängt i ansiktet. Han har i vanliga fall inte problem att kontrollera alkohol, självklart märks det när han dricker men aldrig annars på något aggressivt vis utan mer att han blir ännu mer kärleksfull, lite klängig och upprepar sig. I normala fall snackar vi ju inte heller dom mängderna. 

Summa summarum, det blev fel på så himla många vis den dagen. Beslutet är taget och även fast det när jag skrev detta inlägg kändes skönt att få lätta på sitt hjärta i stunden för främlingar så känner jag nu att jag borde låtit bli. Jag borde ha tagit det med någon som känner oss och vet om att detta inte är vi. Jag förstår att ni dömer ut oss men jag tycker ni är för hårda utifrån en incident och att många lägger till egna historier om att detta måste hänt förr, ni måste vara si och så osv. Jag vet vad vi är och vi är bättre än såhär

Nä för jag har inte varit ute med mina vänner. Jag ser faktiskt ingen poäng i att älta detta med mina vänner. Jag har bestämt mig för att gå vidare och jag litar på oss när vi säger att detta får inte ske. 

Det är faktiskt inte så att alla som gett ett slag en gång kommer göra det igen, vissa lär sig faktiskt något. Men dom läser man ju inte om i tidningen

Varken det jag gjorde eller sa var heller acceptabelt. Jag vet att jag inte kommer görs så igen så varför ska jag inte tro på att han känner likadant? 
Sen är det jag som har vänner och familj nära och han som inte känner någon här så han borde känna sig mer orolig än mig för att liknande ska ske igen.

Jaså min tråd tog fart igen.
Jag mår bra och relationen har hämtat sig bra efter händelsen. Det "men" jag har kvar är att senast han blev arg på mig och höjde rösten så blev jag riktigt rädd och började gråta hysteriskt. Bråket upphörde tvärt då men var ingen kul känsla så jag inser ju att där finns att bearbeta hos mig och att jag borde prata med någon. 
(Detta var första gången efter händelsen som vi blev lite ovänner och rösten höjdes.)

De bråkade.

Brukar du och din respektive aldrig bråka? Om ni bråkar, brukar ni bråka i lugn samtalston? Grattis isåfall, ni tillhor en perfekta minoritet.

Så brukar du och din respektive aldrig bråka? Om ni bråkar, brukar ni bråka i lugn samtalston? Eller brukar ni alltid kunna behärska er?

Så ni brukar bli upprörda men fortsätta prata utan att höja rösten?
(jag prata inte om att gapa och skrika nu).