Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Nja, var det verkligen så? Du har tidigare skrivit att han ville separera men du ville vara särbo. Det låter mer som att han till stora delar gick dig till mötes, förmodligen för barnens skull, och egentligen inte har mått bra av det här arrangemanget. 

Jag tror att den här utdragna separationen har varit dålig för er vuxna. För honom eftersom han inte fått den separation från dig som han behövde. För dig eftersom det har blivit otydligt att det faktiskt är slut. Att ni har gjort som ni gjort för barnens skull hedrar er, men ditt ex mår inte bra av det här och ni behöver gå vidare till nästa fas. 

Nu kommer det istället att vara du som mår sämre en tid, för det gör ont att vara den som blir lämnad. Att göra slut är svårt och jobbigt. Han har fått ta den jobbigaste delen några år, så det är kanske någon sorts rättvisa i att det nu är din tur? 

Nej, det är långt från alltid man säger det. Men du vet ju redan att han vill backa från ert gemensamma umgänge och träffa barnen själv? Jag måste ha missat att han har gått via Familjerätten, men det visar ju bara ännu tydligare att han verkligen inte vill detta. Vore bäst om du respekterade det....

Vad har ni vuxna gjort tillsammans som gör det till mer än en kompisrelation? Nåt som inte rör barnen, för föräldrar är ni alltid även om det är på skilda håll.

Nu har du gjort en rejäl grov tankevurpa.

Nej det blir faktiskt inte alls i praktiken att han tackar nej till barnen. Det är bara ett önsketänkande från din sida att det skulle vara så blir så.

När det är DIN tur att ha barnen, och du väljer att bjuda in pappan, pappan säger nej, då är det DIG och inte barnen han säger nej till.
För det var ju inte hans tur att ha barnen från början, så han skulle ju ändå vara "barnfri".

Han kanske har annat planerat på barnfria dagar? Än att vara barnvakt åt dig på dina dagar. Frågar du långt innan om du kan lämna barnen med pappan och han är ensam med dom utan dig? Varför vill du inte vara med barnen på din veckor? Hänger inte alls med längre. 

Först fattade jag det som att du menade att du tycker barnen ska träffa både dig och pappan tillsammans. Att du ville ha mer tid med barnen och vill att han också ska ha det. Vilket är svårt när man är separerade. Men nu låter det som du menar att du förväntar dig att barnen ska vara med honom på dina veckor? Kanske göra upp nytt umgängeschema? Pappan kanske kan gå med på att ha barnen mer hos sig om du inte kan ha dom ensam? 

Fast det är extremt med 3 dagar. Nu vill han inte ha det så längre med dig, respektera det.

Annars måste du söka hjälp för din gränslöshet, dina barn kommer präglas av ditt klängiga föräldraskap och ditt ex och hans släkt kommer väl snart begära ett besöksförbud om det blir som så att du inte fattar. 

På ditt första inlägg så låter det som att ditt ex undviker att träffa sin släkt om du är där. Är så fallet ska du givetvis tacka nej.

Det snällt av dig att inkludera honom, men just nu så är du förmodligen bara för mycket för honom. Han måste, precis som du, få en chans att få till en egen vardag med sina barn. 
 

Vad betyder det här du skrev då?

Nu blir det mer och mer att han nackar nej till att komma hit och att följa med på saker. Hans släkt och vänner bjuder fortfarande mig, så jag är ju med när vi är där. Det har då lett till att han träffar barnen mindre.

Men ni har inte varit ett par på FLERA ÅR, hur länge trodde du ni skulle fortsätta göra allt tillsammans med barnen?