Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Har barnen alltid sovit hos dig de tre dagar ni haft gemensamt (dvs sovit 2 dagar hos pappan och 5 dagar hos dig)?

TS, jag tycker att ert upplägg ser jättefintfint ut, så länge alla är överens. Barnen har fått mycket tillgång till er båda, ni har kunnat hjälpas åt och ni har i många delar fortsatt att fungera som en kärnfamilj. Särskilt när barnen är små rekommenderas ju kortare än varannan vecka.

Men som andra skrivit verkar ditt ex nu vilja leva mer som separerad. Det är ju inte osannolikt att han vill träffa en ny partner och det blir svårt när ni lever som ni gjort hittills. Dessutom är min känsla att du har barnen mer i dagsläget och han kanske vill ha 50-50 och helt själv styra över sin tid med barnen (och dessutom utan dem).

Du kan inte göra så mycket år det, det är ju praxis i Sverige med 50-50. Men kanske kan du diskutera med honom olika alternativ som i alla fall ger en mjukare övergång. Om ni har varannan vecka kan ni kanske ändå ses som tidigare gemensamt en dag under veckan. Eller byt oftare och ha gemensam middag den dag ni byter. Du får förklara för honom hur du känner, att du inte vill att ni ska vara en familj igen, men att du tycker att det känns tufft att träffa barnen så mycket mindre. Kanske kan han gå med på 60-40.

Han behöver inte gå med på någonting utöver 50-50, om han inte vill. Jag gav ett förslag till TS att hon kan föra en dialog med sitt ex kring detta, eftersom hon verkar må dåligt över att ändra strikt till 50-50. Några av mina förslag bygger dessutom på 50-50, men att de (likt nu, men i mindre omfattning) kan ses gemensamt för att det inte ska bli en så abrupt omställning för barnen (och för henne).

Hans släkt och vänner har jag bra relation till tycker jag och dom brukar bjuda in mig till saker. Ett par av dom umgås jag även med utan mitt ex. (med barnen och deras barn alltså) Känns inte som om dom vill ge mig besöksförbjud när dom bjuder mig på födelsedag. Tänker du att jag borde tacka nej till dom? 

Nu blir det mer och mer att han nackar nej till att komma hit och att följa med på saker.  

Betyder t.ex. att han inte är med på middag med mina vänner eller följer med till stranden. 

Hans släkt och vänner bjuder fortfarande mig, så jag är ju med när vi är där.
Jag t.ex. att jag blir bjuden på barnens kusiners födelsedagskalas av hans syskon. 

Det har då lett till att han träffar barnen mindre.

Betyder att eftersom jag kommer när jag blir bjuden träffar jag barnen då, medan han tackar nej och därför INTE träffar barnen vid motsvarande tillfällen. 

Håller helt med! Om han tycker att det är jobbigt kan han ta upp det med dom och även med mig. Min familj kommer ju fortfarande bjuda honom. Speciellt på jul och sånt vill han nog fortfarande vara med barnen. (Vi har vart annat år, det har vi alltid haft)

Idag hörde han av sig och undrar om jag vill hjälpa honom med lite saker hemma hos honom i morgon. jag har varit med barnen idag. Jag blir såklart glad och säger att då kanske vi ska göra lite våfflor. Han låter i alla fall på rösten som att han blir glad och tycker det är en bra ide. Sen tänker jag att jag sticker hem och han får vara själv med barnen på middag. 

Han frågar även hur vi ska göra med semester, om vi ska ha en vecka tillsammans och göra nåt med barnen. 

Såklart tycker alla här att det var fel av mig att föreslå våfflor, men jag tycker ändå att det är en liten sak. Hade det varit för ett halv år sedan hade jag förmodligen stannat på middag. 

Visst känner jag att han drar sig undan, det är ju därför jag startade tråden. Men tycker inte heller att det är självklart jag är så hemsk mot honom och barnen. 

Ja exakt. Jag är med på hans släktkalas men han tackar oftast nej till min släkt. 
Hade aldrig en tanke på att någon kunde tro att han skulle  tacka nej till sin egen släkt och jag åka dit med barnen. En allt för orimlig tanke för mig. Men förstår att jag borde varit tydligare.