Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Oj vilken läsning. Har läst hela tråden här. Det jag reagerar på är att TS sätter ord på pappans känslor, hittar på egna sanningar, hon verkar bara tycka att hennes sätt är det som är rätt och hon accepterar inte pappans känslor. Vad kommer det få för konsekvenser? Förmodligen kommer pappan undvika dig ännu mer, stämningen kan bli dålig, hoppas att du aldrig pratar negativt om pappan framför barnen för det kommer få barnen att känna osäkerhet och allt detta kan på sikt påverka den relation du kommer ha med barnen i framtiden. 

För din egen skull förstå och acceptera att det är dig pappan inte vill ha en relation med, han hatar dig förmodligen inte heller för det. Utan han vill gå vidare, bygga upp ett nytt liv. Åka på semestrar bara han och barnen, åka på badhuset själv med dom osv... Han vill nog att du också gör detta själv med barnen. Men däremot om du fortsätter att hålla dig fast vid honom så kanske han tillslut börjar ledsna helt och inte kommer tycka så bra om dig på sikt. Hur blir det för barnen tror du? 

Kag förstår att allt detta är läskigt för dig. Jag separerade från mina två äldsta barns pappa när ena barnet var 4 och andra halvvägs i graviditeten. Jag var rädd för hur jobbigt det skulle vara att vara ifrån 4 åringen halva tiden. Men vi fick lära oss att leva våra nya liv. Det viktiga är också att tänka på barnen i första hand. Ibland tycker jag att pappan gör dumma val men jag får leva med det, förmodligen gillar inte pappan allt jag gör med barnen heller.  Känns också läskigt att tänka att den minsta av de två barnen ska börja vara hos pappa mer och mer i framtiden. Men det handlar om barnets rättigheter inte mina. Jag låter dom träffas så mycket dom vill och kan för barnets skull. Stora barnet är nu hos pappan lite mer än hos mig dock bara 1dag extra i veckan. Jag är trygg i det idag för jag vet att hon trivs bra med pappa och dom är mer lik varandra än jag och dottern. 

Sen säger du att du inte vill träffa en ny för att du tror att det inte är bäst för barnen. Kom ihåg att det är ett val du gör. Pappan kan tänka helt annorlunda. Ni gör nog båda val som ni tycker är näst för barnen och de valen kan se väldigt olika ut. Så måste det få vara, det enda ingen av er kan göra är att tvinga till en slags relation med varandra som den ena inte vill. 

Kan också säga att det absolut inte behöver vara dåligt att få en bonusförälder. Mina barn älskar min nya kille. Den stora ser upp så vi till honom och vill hjälpa honom med mycket, pratar mycket med honom, hon säger att hon gillar honom och kryper upp i hans famn.

Det jag kan råda till för att det kanske ska kännas bättre för dig är att skaffa ett samtalsstöd för att lätta lite på dina känslor och tankar, sen gå till familjerätten på samarbetssamtal mes pappan. Där ni tillsammns kan göra up ett umgängeschema som passar bäst. 

Ingen förälder vill ju vara ifrån sina barn, men man vänjer sig och på sikt så känns det bättre :) Jag separerade för 2 år sedan och mår inte dåligt att var ifrån min dotter. Jag tyckte det var jobbigt först men jag har vant mig och jag vet att hon har det bra hos pappa också. Det handlar om barnets bäst, inte mitt bästa! Man måste sätta sitt ego åt sidan. 

Inget fel med att göra saker tillsammans när man separerat OM båda föräldrarna vill det såklart. Men nu vill inte ditt ex det det kommer inte vara för barnens bästa att en förälder ska tvingas umgås med en förälder man inte vill umgås med. Fortsätter du och ditt ex att umgås fastän han inte vill umgås med dig så kommer det inte bli bra för varken er eller barnen. Varför vill du ens umgås med någon som inte vill umgås med dig? Varför vill du visa barnen att det är okej att tvinga någon till en relation man inte vill ha med en annan människa? Tänk vad fel signaler ni sänder ut till era barn om pappan inte vill umgås med dig men blir tvungen att göra det. 

Ja du går på dina känslor och försöker. Men eftersom pappan inte vill måste du börja tänka om, tänka på hur du ensam varannan vecka kan göra det så bra det går för barnen och dig den tid ni har tillsammans UTAN pappan. 

Hade jag haft barn med mitt första ex hade jag utan problem kunnat göra saker ihop med honom tillsammans med barnen, för vi är fortfarande goda vänner och trivs med det och jag tycker fortfarande om hans personlighet  Men vi fick inga barn ihop. Skulle pappan till mina två äldsta barn fråga om jag vill följa med till lekparken, badhuset eller annan utflykt skulle jag säga nej. För vi har inte roligt tillsammans och jag vill inte ha den vänskapliga relationen med honom. Skulle vara så obekväm i det så att det skulle inte kännas rätt mot barnen heller. Det enda vi gjort tillsammans sedan separationen är att vi skulle reda ut något som gällde ett barn och hn bjöd in mig. Då spelade vi ett sällskapsspel med ena barnet. Det är det enda på 2 år och vi kommer nog aldrig ha en vänskapsrelation. Vi är bara föräldrar till samm barn och inget annat. Nu är det ömsesidigt från oss. Men hade jag viljat att vi skulle umgås tillsammns med barnen och han skulle säga nej skulle jag också acceptera det. För det första värderar jag mig själv så pass högt att inte umgås med folk som inte vill umgås med mig. Vill inte heller sända ut fel signaler framför mina barn. Ska dom behöva se på när föräldrarna umgås med barnen tillsammnans fast en förälder känner sig tvingad till det? Är det vad man vill lära sin barn? Att det är okej att inte ta hänsyn till andra? Barnen kommer fatta tillslut  

Hur förstår dom det? Talar du alltså om för barnen att nu ska jag ringa och fråga om pappa vill följa med på badhuset? 

Dra inte ens in barnen i det. Om du nödvändigtvis tänker fråga pappan gör det på sms ett nej eller inget svar. Säg till barnen bara. Jag tänkte vi ska åka till badhuset idag. Frågar dom om pappa ska med säg bara att idag blir det bara vi och vi kommer ha så roligt oavsett :) 

Låt aldrig barnen få tro eller känna att pappa tackar nej till att vara med barnen. Vilket det lätt blir att dom tror om du låter barnen fä veta att du frågat eller att han tackat nej. Det är dig han tackar nej till och inte barnen. Beroende på vad du sger kan barnen känna att pappa väljer bort dom även fast det inte är så. Det kan såra barnens känslor. 

håll barnen utanför. Acceptera att pappan inte vill  Frågan är fri, men gör ingen grej av det inför barnen. Släpp det direkt efter du fått ett nej eller inget svar. 

Alltså jag blir förbannad på dig och rentav tycker du låter som en olämplig förälder. När du säger att barnen förstår att pappan tackar nej till att umgås med dom. Det är ditt ansvar att skydda barnen från detta. Låt inte barnen vetat att du frågat när pappan sagt nej, uppmuntra barnen till att ni ska ha roligt själva istället. Om barnen tror att pappan väljer bort att umgås med dom förklara istället att pappa vill umgås med er och ni kommer ses igen om såhär många dagar och då kan ni ha roligt. 

Pappan väljer bort dig INTE barnen! Varför kan du inte förstå det? Hade han valt bort barnen hade han lämnat barnen hos dig och stuckit, aldrog hört av sig och lagt llt ansvar på dig. Men eftersom att han vill ha barnen 50% av tiden men UTAN dig närvarande så väljer han barnen och väljer bort dig! För din egen skull släpp taget om pappan och gå vidare istället 

Han kanske har annat planerat på barnfria dagar? Än att vara barnvakt åt dig på dina dagar. Frågar du långt innan om du kan lämna barnen med pappan och han är ensam med dom utan dig? Varför vill du inte vara med barnen på din veckor? Hänger inte alls med längre. 

Först fattade jag det som att du menade att du tycker barnen ska träffa både dig och pappan tillsammans. Att du ville ha mer tid med barnen och vill att han också ska ha det. Vilket är svårt när man är separerade. Men nu låter det som du menar att du förväntar dig att barnen ska vara med honom på dina veckor? Kanske göra upp nytt umgängeschema? Pappan kanske kan gå med på att ha barnen mer hos sig om du inte kan ha dom ensam? 

Men nu kan du inte vara med dina barn alltid. För pappan vill umgås med barnen utan dig på sin tid och att du umgås själv med barnen på din tid. Du får helt enkelt acceptera det och visa barnen att de kan ha kul med honom utan dig och du kan ha kul med barnen utan honom.