Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Om TS reagerar så här med att pappan inte vill umgås med henne yill 100%. Hur blir det då när barnen skaffar en partner? Ska de alltid träffa sin partner hemma hos henne? Ska hon alltid följa med när de reser någonstans?
Ska hon flytta om barnen flyttar? 

Hur blir det om de väljer ett gymnasium långt bort och måste flytta för att gå?
Nej detta låter inte normalt.

Mina föräldrar var inte skillda men vi gjorde saker med bara pappa eller bara mamma. Barn behöver umgås själva med en förälder för att bygga tillit och förtroende.
En del saker kunde jag bara prata med mamma om och en del saker bara med pappa. Tiden jag hade varje själv blev en speciell tid. När det bara var jag och en förälder utan syskon så kunde vi prata om saker som man ville prata om privat.

Men hur kan du förbereda barnen att stå på egna ben ich ha egna liv när du inte kan släppa tanken på att pappan inte pappan vill umgås som en familj? Att du har svårt att acceptera att han säger nej ger en fingervisning på hur det kan bli när barnen vill se dig mindre. Det är hela tiden barnens bästa men det är du som har svårt när pappan säger nej.

De kommer inte alltid att vara små och de kommer inte alltid att vara med dig. Frågan är hur du kommer att kunna hantera om barnen säger att de tex vill bo hos pappan mer eller att de träffar dig mindre då de har en partner.

Sättet du svarar på i inläggen visar att du har svårt att acceptera att pappan inte vill umgås 24/7 och i fall dom dessa har ofta föräldern svårt när barnen blir självständiga.

Jag har inga barn och kommer inte skaffa några.
Om jag hade barn så skulle jag förklara för dem att nu är livet så här. De är alltid välkomna att ringa eller prata när de behöver. För mig är prio ett att barnen skulle känna sig TRYGGA HOS BÅDA FÖRÄLDRARNA. De har två föräldrar på olika håll men är ändå nära varandra. Prio ett är även att ha en fungerande SUND relation till mitt ex där vi samarbetar fast på två olika håll.

Saker händer i livet som vi inte kan styra över.

Det är du som mamma som har svårt för detta, du har svårt att släppa symbios livet ni har haft nu. Relationer och känslor utvecklas hela tiden. Pappan kanske inte heller har orken att göra saker flera gånger i veckan. Han kanske ligger efter i jobbet, behöver vila eller liknande.
Det är DU som mäter i tid hur mycket pappan umgås med barnen. 

Kan du inte gå på aktiviteter utan att han är med?

Men om han säger nej till att följa med på en aktivitet så får du ju mer tid med barnen. 
Tror att detta handlar om något annat då det du skriver inte går ihop med det du skrev nu.
Är du rädd att tryggheten du har nu ska försvinna om han vill ändra på upplägget?

Du skriver att du sällan får ha barnen lite extra borde du då inte uppskatta att han säger nej då det blir bara blir nu ett par timmar? Du kan inte klaga på att han spenderar mindre tid med barnen om du sällan får lite extra tid med dem.

Och då du har barnen på din vecka så vill inte pappan komma och störa. Han är fortfarande lika mycket förälder även om han inte följer med på era aktiviteter. Det är något du får acceptera. Han kanske har planerat in något under dagarna/ veckan du har barnen.

Berättar du får barnen att du ska ringa och fråga om pappan vill följa med när de är hos dig?

Han kanske fasar ut aktiviteterna så att barnen får det lättare med ett nytt upplägg längre fram.