Har träffat mannen i mitt liv, vi är 35+/45+ år gamla. Vi har två barn var i nästan samma åldrar, alla är pojkar. Han har sina på 50% och jag har mina 90%.
Kruxet är att vi bor nästan 8 mil ifrån varandra. Ni som hade liknande situation, hur löste ni det när ni ville flytta ihop? Möttes ni på mitten? Tog ni hänsyn till det barn som är känsligast? Etc?
Jag är nyfiken! :)
Hur gamla är barnen?
Känns som att särbo är att föredra.
Hur gamla är barnen?
Känns som att särbo är att föredra.
Barnen är 11, 7, 7 + 5!
Vill du utveckla just varför särbo? :)
Barnen är 11, 7, 7 + 5!
Vill du utveckla just varför särbo? :)
Ja, några av barnen kommer ju att få betydligt längre till sin andre förälder. Känns inte rätt mot barnen.
Tycker man ska vara mkt försiktig när det gäller att slå ihop två familjer med barn. Tänk ett steg längre, vad händer om denna relationen också spricker?
Barnen är 11, 7, 7 + 5!
Vill du utveckla just varför särbo? :)
Ni får fortsätta vara särbo tills barnen är utflugna. Det är inte rätt mot barnen att slita upp dem från sin tillvaro och flytta långt från andra föräldern. För övrigt är det inte ens säkert att den andra föräldern skulle godkänna en sån flytt, det hade jag absolut inte gjort. Då kommer myndigheterna utreda var barnen är rotade och det är där de bor nu. Då kommer andra föräldern få boendet om den vill det och du/din nya i stort sett behöva ?överge? barnen om ni ska flytta ihop. Det är i alla fall så barnen kommer se det, oavsett om de bor hos er varannan helg eller delar av lov. ?Mamma/pappa tyckte den nya flamman var viktigare än oss barn så de drog härifrån?. Ni kommer inte kunna vara engagerade i barnens vardag och det kommer barnen lida av och känna av.
Vad du och din nya eventuellt tycker om detta är irrelevant. Ni är föräldrar och då är det barnens bästa som ska komma först, så är det bara. Ni vill uppenbarligen inte bara träffa varandra varannan helg och pendla fram och tillbaka, så vill inte barnen ha det heller i relation till er föräldrar. Det är också liksom ett faktum att när man skaffar barn tillsammans med någon så är man fast på den orten sen.
Eftersom du haft dina 90%, kan de nu borja bo 90% hos sin pappa istället, så flyttar du och har dem varannan helg. 8 mil är inget avstånd man pendlar till skolan varje dag.
Tack till alla som svarat!
Förstår dock inte tonen? Barnen kommer alltid först, först, först. Ingen ska köras över.
Min karl och hans ex har ett fint samarbete och det finns en planerad flytt i framtid tillbaka till stan. Så båda där är med på en flytt åt samma håll.
Mitt ex har psykiska problem och umgås så mkt han klarar av med barnen. Han främjas av att jag flyttar. När han mår bättre så får han givetvis och självklart ha barnen med. Jag har ensamvårdnad men skulle aldrig utnyttja det.
Ville bara förklara det.
Även om jag fått mkt svar så eftersökte jag hur andra gjorde.
Ja, några av barnen kommer ju att få betydligt längre till sin andre förälder. Känns inte rätt mot barnen.
Tycker man ska vara mkt försiktig när det gäller att slå ihop två familjer med barn. Tänk ett steg längre, vad händer om denna relationen också spricker?
Hur främjas ditt ex av att du flyttar?
Tänk efter riktigt noga och vänta i alla fall några år med att flytta ihop. Barnen är inte nykära, det är väldigt lätt att man applicerar sitt eget mående på hela situationen och tror att det blir bra och spännande att flytta ihop. Barn tycker oftast inte det.