Är det en nackdel att dela upp barnen

Enda nackdelen jag kan se är om det blir jobbigt för barnen att byta boende så ofta. Men så länge de inte tycker det är jobbigt så kör på. Hur gamla är de och hur nära bor du och pappan varandra?

Äldsta cyklar själv från skolan till oss båda och även mellan oss. Yngsta hämtar vi. Ofta blir det "byte" beroende på vem som hämtar på skolan. På helgen kan det bli att dom får cykla mellan, det är inte långt. Ibland kan det vara att en lämnar på aktivitet eller kalas och den andre hämtar. 

Dom har aldrig uttryckt att dom tycker det är jobbigt att byta. Snarare i så fall att dom vill till den andre om det blir att dom när några dagar hos en. Oftast inte den andre föräldern dom nämner utan kanske nån leksak eller dataspel som finns där som dom är sugna på.

Trodde jag skulle få massa kritik för jag har fått för mig att ?alla andra? kör varannan vecka. 

Vi kör inte heller varannan vecka. Eftersom mitt ex är en stor jävla egoist så blev de att jag fick ta barnen de dagar han vill jobba sent. sen Har de bara fortsatt att barnen gör lite som dom vill och hur de passar. Men nu har de gått nio år så de är stora nu?ish 

Jag tycker det är ett utmärkt upplägg att dela på de ibland så båda får lite tid ensam med en förälder och lite "paus" från syskonet. Är säkert bra för syskonrelationen att ha lita avstånd ibland och absolut bra för relationen till föräldrarna att ha ensam tid med var och en.

Så länge ni alla är nöjda och det fungerar rent praktiskt så kör på. 

Ur barnens synpunkt låter det mer som om barnen skulle må bäst av att vara tillsammans jämnt när möjlighet ges.

Jag tror det är bra att strunta i normer och utveckla ett system som passar en, och framför allt barnen bäst.
Sedan är det ju viktigt att läsa av över tid. Inte minst eftersom barnen blir äldre och utvecklas. För små barn är det förmodligen bättre rotera oftare, för större kan det vara tvärt om.

Varför då?

Varför inte liksom? Ni gör det ni behöver för att må bra. 

Funkar det för er är ju det jättebra. Kan tänka mig att en sån uppdelning fungerar olika bra beroende på åldersskillnaden mellan barnen och hur mycket de vill göra saker tillsammans.

Man får ju hitta det upplägg som passar familjen bäst. När mina barn var mindre var de alltid tillsammans. Jag har känt att det varit en trygghet för dem att vara ihop. Nu när de är tonåringar får de gå som de vill. De håller sig för det mesta till vv fortfarande men ibland ruttnar lillebror på storebror och vill till den förälder där storebror inte är och under förutsättning att det funkar rent praktiskt (dvs föräldern är hemma) så får han så klart.

Tryggheten att ha varandra?

Du tror de är otrygga med sina föräldrar på något sätt och därför behöver varandra som trygghet?

Låter bra för barnen, det är ju främst föräldrarna som är tryggheten så det ska ju inte vara nåt problem. 

Men orkar ni föräldrar? Blir ju lite tid att försöka jobba ikapp, träna, återhämtning mm. Men det beror ju mycket på hur man lever sitt liv.

Den stora faran jag ser är om en av föräldern inte vill fortsätta så här och den andra vill, att det kan bli konflikter kring barnens bästa. 

Men de är ju med någon av sina föräldrar. Du verkar utgå ifrån att de är otrygga i botten.

Försökte bara besvara kommentaren från Purple Haze. Barn är olika och om syskon mår bättre av att delas upp eller vara tillsammans är antagligen mycket olika från barn till barn. Det finns ju skilda som tar varsitt barn på heltid. Även gifta som tar varsitt barn. Syskon som vill hänga jämt och syskon som slåss jämt.

Om TS upplägg fungerar och allt känns bra så ser jag inget fel med upplägget. Egentid med förälder är viktigt och kanske blir vardagen lugnare för just dom med det upplägget.