Svenska kvinnor har inte fött så få barn sedan 1749

Ska man gå efter alla de där patriarkala normerna så är det mannens uppgift att skaffa en fru, barn och sedan kunna ta hand om familjen. Så efter männens egna mått så misslyckas dom ganska brutalt. 

I verkligheten så är man två om att skaffa barn och "skulden" kan inte läggas på en enskild partner här. Rent krasst så vet jag jättemånga kvinnor som vill ha barn/fler barn men deras partner sätter stopp. Jag vet även en kvinna som skaffat barn på egen hand efter att hennes partner (nu ex) inte velat ha barn. Så var finns statistiken över att det är just kvinnorna som väljer bort? 

Sedan är det väl verkligen inte konstigt? Vi har en förlossningsvård och eftervård som är katastrof, det är krig, klimatkatastrofer och dessutom lågkonjuktur. Är någon verkligen förvånad över att det ser ut så här? 

Det är ju klart han inte har några barn för "dom elaka kvinnorna" vill ju inte skaffa barn med honom..

Den gemensamma nämnaren här är väl att män bidragit med sperma? 

Tanken slog mig att den här tråden är ganska intressant och tvärt emot vad jag hade trott. Brukar inte, främst män, säga att män är logiska och realistiska medan kvinnor är känslostyrda. Ta uttalandet här under, det känns väldigt logiskt och något som skulle kunna lyftas fram som typiskt manligt. 
Då skulle man ju snarare tro att män skulle hävda att kvinnor vill skaffa barn, trots att förutsättningarna är väldigt dåliga pga våra naturliga drifter- den biologiska klockan, generell kvinnlig barnlängtan osv. Det upplägget på en tråd hade känts mycket mer väntad än denna . :P 

Jag anar en underliggande förakt mot familjelivet. 

Berätta för mig vad du tycker familjeliv är. 

Nej, du får gärna förklara för mig. 

Jag förstår då iaf inte hur komma hem från jobbet och laga mat INTE är att leva ett familjeliv. Ungarna behöver mat på eftermiddagen och jag ger gladeligen min familj mat och bryr mig inte enbart om mig själv. Sedan om det är en för stor uppoffring för vissa så är det ju bra att välja bort familjelivet. 

Drar du iväg en jäkligt bitter kommentar om familjeliv så får du ju förklara vad du menar. Jag är ingen tankeläsare. 

Det är faktiskt du som är manipulerande i det här fallet, som inte kan förklara vad du menar utan kör på "om du lyssnar på vad jag sa så skulle du fatta". Det är inte ett rimligt sätt att diskutera på.