Otrohet, något från savannen?

Extremt få lever idag i samma relation hela livet eller har sex med bara en

De flesta testar att ha sex med lite olika, har några olika relationer under åren. Väldigt få tycker det är konstigt eller upprörande.

Att vilja ha sex med olika är inget konstigt. De flesta blir attraherad av och tänd på olika personer. När jag var ute på krogen för många år sedan kunde det finnas flera alternativ att hänga på för tillfälligt sex. Jag hade också flera sexpartners parallellt som jag var attraherad av där det blev bra sex.

Att jag blev attraherad av olika personer försvann inte i och med att jag gick in i ett monogamt förhållande. Jag såg att fördelarna med den monogama relationen var flera än nackdelarna med att avstå ha sex med olika. Alltså valde jag den monogama relationen. Sen har jag självkontrollen att avstå från sex med någon annan trots att jag tänder på personen och möjligheten finns. Dels vill jag inte svika ingångna löften men framförallt vill jag inte riskera att göra en person jag bryr mig väldigt mycket om illa.

Ingen i min bekantskapskrets hade synpunkter på mitt sexliv när jag var singel men många skulle nog bli lite upprörda på mig om jag bröt löften till den jag hade ett förhållande med,

Körde definitivt inte något trohetslöfte med diverse krogragg och kk.

När jag däremot gick in i en seriös relation var vi tydliga med varandra att sex med andra inte var acceptabelt.

Tror det är mer komplex än så. Vi människor är inte världsbäst på låta bli kortsiktiga fördelar trots långsiktiga negativ konsekvenser eller risker.

De flesta som lever i ett monogamt förhållande kommer någon gång träffa någon där attraktion uppstår och möjligheten till sex finns. De flesta kan då kontroller sina impulser. Men lägger du sen till aspekter som minskad omdöme pga alkohol, situationer där risken för upptäckt är låg så plötsligt går man mot sina egna löften och principer för en kortsiktig fördel. 

 Men det blir lite så: Det här är inte ok för mig nu när vi är ett par.  Ställer du upp på det? 

Men vi skriver inte ner ett långt avtal med vitesbelopp mm i två ex, skriver under, får bevittnad och lägger i bankfack.

Sen blir det alltid lite gnissel och missförstånd. Man inser att man gjort den andra ledsen och förstår att nu har jag gått över en gräns och det får jag sluta med. Men det gäller inte bara sex.  

Om du nu tänker till.  Vad hur hade din kille reagerat om du berättade att du hade haft sex med någon annan? Samt hävdat att det inte var otrohet då ni inte uttryckligen kommit överens om det.

Otrohet är svek

Du frågade ingenting

Ett muntlig avtal där båda parter förstår innebörden och accepterar är också ett giltigt avtal.

Så en diskussionen i banorna "Det här är inte ok för mig nu när vi är ett par.  Ställer du upp på det?" Följt av någon forma av accept är en överrenskommelse, löfte och avtal.

Varför landar dessa trådar alltid i en diskussion att det borde i vissa lägen vara ok att vara otrogen i smyg då 
jag inte får sex hemma
vi har inte lovat varandra något väldigt utryckligt
det är i den mänskliga naturen att ha sex med flera
så illa är det inte och kan till och med vara positivt för relatioen

Ja, då är det väl svepande men överens var vi.

Fast även om man inte supertydligt har kommit överrens om ett avtal, skriv ut, signerat, fått bevittnat kan det vara ett brutet löfte och avtal.

Men du har rätt

För några år sedan blev jag sambo, vi köpte bostad, skaffade barn mm men vi  lovade varandra aldrig trohet tydligt. Sen en dag träffade jag en snygging, vi hade härligt och bra sex under ett halvår när min sambo fick reda på det. Plötsligt var det snack om separation, svek mm trots att vi inte hade kommit överens om trohet. Visst var det osjysst av min sambo att beskylla mig för svek och vilja separera! Vi kunde ju bara fortsatt som vanligt.

 

Vadå han?

Nej, då det inte fanns något avtal. Jag bad sambon visa eller berätta när jag tydligt lovat det.

Jättetaskigt, separation bara sådär!