Kanske är det så att förhållanden har ett bästföredatum. När den första förälskelsen är över och passionen lagt sig, är det inte lätt att bibehålla entusiasmen i förhållandet.
Sen kommer den berömda sjuårskrisen. Har man inte lyckats hålla kärleken levande är det många som krisar och är otrogna.
Jag tror att det här med att hålla sig till en och samma partner är kulturellt betingat. I det västerländska samhället ser vi på fortplantning och barnuppfostran som något ett par är ansvariga för. Vi uppfostrar våra barn inom familjen och då blir det tabu att ägna sig åt fortplantning någon annan stans än i familjen.
Ibland hör jag någon säga att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Detta är något vi i vår kultur vänder oss mot. Vi blir kränkta om någon utomstående ger våra barn en tillsägelse. Kanske är det likadant med kärlekslivet vi blir kränkta av att vår partner har sex med någon annan.
Rent biologiskt skiljer vi oss inte så mycket från våra förfäder. Hur stenåldersmänniskorna skötte sitt familjeliv kan vi nog bara gissa oss till. Kanske var parbildningen bara aktuell under den allra första tiden i barnets liv. Ja vad vet vi egentligen om parbildningen fram tills vi Kristnades någon gång på 1000-talet ?
När vi hade slavar och slavinnor som betjänade sin herre och husmor?
Vad vi med säkerhet vet är att löftet om evig trohet kom med den kristna kyrkans intåg.
Monogami, eller tvåsamhet som samlivsform, har en intressant historia. Låt oss utforska detta:
Så, människans monogama tendenser har utvecklats över tid, och det är intressant att se hur våra samlivsformer har förändrats genom historien.
Orsaker till förändringen
...och om vi ska ta otroheten, så tror jag inte alls att det är en följd av att alla skulle ha legat med alla "förr" - för så har det aldrig varit. Det är snarare något som speciellt kvinnor kan kosta på sig, när de vet att det finns abort, subventionerade daghem, barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd och socialbidrag. I en tid där detta inte fanns, skulle ingen kvinna (som inte var begåvningshandikappad eller så översexuell att hon inte brydde sig om det just då) ha vågat ta risken att bli ensam och gravid.
Utan otroheten är en följd av samma drifter som får oss att bilda par från början. Vi blir attraherade, och ofta blir vi även förälskade. Det som händer vid otrohet är, att magin har gått ur förhållandet vi har hemma, och att en längtan därför har börjat spira ånyo, efter någon annan... som är yngre, snyggare, mer oförstörd, som man ännu inte bråkat sönder kärleken med - om vem som ska gå ut med soporna, vem det var som körde sönder bilen, eller vaknätter med spädbarn, ekonomi.... Och om en sådan person dyker upp på arbetsplatsen, konferenshotellet, finlandsbåten, och känner samma, så... ja...
Det verkar dessutom finnas en mekanism i våra hjärnor (detta finns det forskning på) som alltid är ute efter top-drawer genes. Vare sig vi själva tänker så medvetet eller inte. Så har det alltid varit. När den tröge tunge bonden var ute på åkern, och den unga frun som gift sig med honom för att få bli fru i egen gård och slippa vara piga hos andra, var ensam hemma, och en handelsresande kom förbi, som hade det där som bonden inte hade..tror. en som såg bra ut, hade en spjuver i ögat, var slagfärdig, kunde lägga orden... Ja då hände det saker. Och bonden fick uppfostra en gökunge, och även om han kanske misstänkte något, så fanns det inga DNA-tester på den tiden.