Hur länge funderade ni på separation?

Från tanke till utflytt tog det 2 år varav det sista året eskalerade i fler bråk och helt enkelt blev kvittot på hur illa det var. År 1 var liksom bara som vanligt och inga större problem än dom vi redan hade. Men det året fick mig också att börja öppna ögonen på ett annat sätt när jag väl började tänka och det var väl därför våra bråk ökade när jag insåg att det inte fanns några alternativ. 

Nu har vi varit skilda i 5 år och det var det bästa som hänt.  Sjukt tuff skilsmässa och första tiden efter var galen och smutsig med bråk och anklagelser men det vara bara mer bevis på att det var över. Det lugnade sig och vi är idag goda vänner och han har ny sambo.

Ja vi har flera barn och dessutom barn sedan tidigare.  Så barnen var i blandad ålder, de äldsta vuxna och utflugna och vår yngsta 10 år vid tillfället. Alla tog det bra och yngsta som sett på nära håll och förstått att det inte var bra sa "äntligen slipper jag ont i magen " . Något som var en överraskning för mig . Yngsta hade till synes mått okej så vitt jag kunnat se. Men så var det inte... 
Min bostad var tänkt som en nödlösning då jag bara ville bort så fort som möjligt.  Jag hade stått i kö några månader och bara några få poäng och egentligen är kötiden ca 1 år här där jag bor . Jag klickade vilt på allt ledigt och tänkte att allt duger bara vi får landa ifred och sen ta det därifrån.  Jag och en till hade sagt ja till en lägenhet i ett mindre atteaktivt område och den med mest poäng tackade nej så jag fick den. 1 månad senare flyttade jag och här bor jag kvar med yngsta barnet fast det gått flera år. Vi trivs fast det är trångt och vi bor billigt . Något för dig att tänka på kanske?  bostaden måste inte vara den rätta och perfekta- huvudsaken är ATT man flyttar.