Positiva förlossningserfarenheter?!

Så härligt att du snart ska få möta din bebis! :) Jag födde barn 2022. Det var en utdragen igångsättning och gjorde väldigt ont, men det var också väldigt häftigt och fint. Framför allt ledde det till att min älskade son kom ut till mig! Det fick mig att de på min sambo på ett annat sätt, vi fick ett starkare band. Han kände så också. Jag ser förlossningen som något man måste ta sig igenom och visst gör det ont. Lustgasen hjälpte mig en hel del och var ju rätt rolig! XD Du kommer att fixa det här! <3 Jag har i perioder haft jobbigt med mitt psykiska mående, och det är för mig så mycket värre och mer smärtsamt än fysisk smärta vid förlossning. Jag kände mig för det mesta trygg med att personalen hade koll så det kände jag var en positiv upplevelse. Och att ha min sambo vid min sida.

Tror de som haft normala eller lättare förlossningar inte har samma behov att prata om det. Kan även på något sätt låta fel att berätta hur lätt en förlossning var när någon som sitter bredvid haft en jätte svår. 

Det handlar mycket om inställning oxå. Om man går in och försöker vara så positiv som möjligt kommer det upplevas lättare.

Vissa kvinnor tycker en förlossning på 6 timmar är hemsk medans vissa upplever en förlossning på 26 timmar som en berikande upplevelse. 

Kolla med din farmor och mamma hur deras förlossningar var, om du fick sitt första barn i din ålder. Behöver ju inte alls bli som deras men du kanske får en utgångspunkt om hur du kan förbereda dig.

Ja, inställning är nog viktigt, det tror jag också. Det var därför jag skapade denna tråd, för att få lite hjälp att pusha min positiva inställning. Ja, tyvärr finns inte mormor och farmor, min syster har inte fått barn ännu och min mamma har jag pratat med (det var ett specialfall). Även svägerska och svärmor har jag pratat med (deras upplevelser verkar vara "nornala"/"neutrala" i alla fall. Jag vill bara höra andra positiva erfarenheter helt enkelt. 

Det bästa rådet som jag fick när jag skulle föda mitt första barn var att lyssna på kroppen. Och det stämde så väl. Kroppen har koll på vad den gör. 

Istället för att fokusera på andras upplevelser så försök att skapa dig en bild av vad du vill. Har du koll på vilken smärtlindring som kan erbjudas? Vilket stöd du kan få från din partner? Vad ska ni göra om förlossningen drar ut på tiden? Ta med något så att ni kan titta på film? Vilka snacks behöver du för att inte bli akut hungrig?
Skriv en förlossnings plan på vad du önskar ska ske under förlossningen. Se till att din partner är införstådd i att han är din advokat och ska föra din talan om det skulle behövas så att du kan fokusera på att krossa hans hand  

Jag och min partner var väl införstådda i vad jag kände att jag behövde.
Vid andra förlossningen fick min partner vara den där advokaten när lunchen rullades in. Stuvad spenat med två grå trista korvar. Jag höll på att spy. En blick på min man och han hade förberett mina kläder, plockat fram de där sexiga skydden som man har efter att man hade fött och pratat med BM om att vi skulle lämna sjukhuset och äta på den lokala cafeterian. Den lax salladen kommer jag inte att glömma!  Efter lunchen tog vi en lååångsam promenad i parken innan vi gick tillbaka.

Du har en häftig tid framför dig. Jag är lite avundsjuk för att föda barn och den där första tiden med en helt ny människa i famnen är något jag saknar jättemycket.  

Tack för din kommentar!

Jag känner att jag har mycket bra stöd i min partner och jag känner mig jättetaggad med honom, så det är skönt!

Det låter helt underbart!

Jag har blivit igångsatt med båda mina barn. Första drog dock det naturliga förloppet igång efter några tabletter angusta så där tog de aldrig hinnorna. Tog 8 timmar från första värken. tog Lustgas och kallade på narkosläkare för eda efter 6 timmar men efter det gick det fort så hann aldrig ta den.
Moderkakan tog tid att få ut och det var lite jobbigt, jag blödde mycket. Som tur var visste jag att den kunde vara jobbig då min kompis haft likadant så jag blev inte orolig av det.

Vid igångsättning 2 tog de hål på hinnorna och 3 timmar efter första värken var det klart. Från att jag var öppen 4 cm tog det 40 min innan han var ute. Det var mer intensiva värkar så det var ju skönt att det gick snabbare. Också en bra upplevelse och de var förberedda på att jag eventuellt kunde blöda mycket och väldigt tydliga med att de beställt blod och att jag skulle få blödningshämmande.

Igångsättningar kan alltså likna det vanliga förloppet mycket och vara smidiga.☺️

Lycka till och lita på kroppen.

Ja, precis, det är det jag hoppas på! Oavsett om det räcker med endast tabletter eller hur många steg jag nu behöver göra. :)

Jag testade ballongkateter också första gången men den gjorde ingenting för mig.

Det görs en studie nu om igångsättning i hemmet. Så gjorde jag. Fick med mig tabletterna hem som jag åt under dagen och sen åkte jag in på kvällen för koll. Samma med ballongen, gick omkring med den hemma och åkte sedan in på kvällen. Skönt att vara hemma under tiden.☺️

Ja, jag har hört om det. Jag vet inte, det är säkert jättesmidigt om man bor i närheten av BB? Jag har långt att åka och skulle hellre stanna kvar på plats, då skulle jag känna mig lugnare, säkrare och mer omhändertagen. Känns mest krångligt och jobbigt att åka fram och tillbaka morgon och kväll tycker jag. Dessutom har jag ju högt blodtryck, så jag tror inte att jag "får" åka hem. ^^

Ja det kan såklart vara skillnad om det är en bit att åka. Och man ska ju göra det som man själv är bekväm med. ☺️

Jag födde mitt första barn i december -23. Värkarna startade spontant på bf -1 och från första värk till bebis var ute tog det totalt 13 timmar och vi var bara 6 timmar på förlossningen, inte alls nån dunderlång förlossning alltså! Och det hade nog gått snabbare om jag inte tog epidural för den bromsade ner förloppet rätt effektivt.

Det var absolut smärtsamt men jag kände en sån KRAFT i smärtan och jag har aldrig känt mig så cool och häftig som under och precis efter förlossningen. Det var en otroligt mäktig upplevelse. Kroppen visste exakt vad den skulle göra och det var bara för mig att hålla i mig och följa med.

Om du inte är bekant med "Föda utan rädsla"-konceptet kan jag VARMT rekommendera det, det hjälpte mig otroligt mycket, framförallt i latensfasen. 

Att föda barn gör ont för alla. Jag tror smärttröskel och hur avslappnad man är avgör hur smärtan upplevs. Min upplevelse efter 4 graviditeter är att förlossningen jämfört med att vara gravid är den lättaste delen då den i jämförelser är kort. Jag hade tidig svår foglossning alla graviditeter. Personligen föredrar jag förlossning än graviditet. 

Ja, såklart det gör ont, så mycket har jag ju fattat och det går liksom inte att undvika. Men som ni skriver, man har olika smärttröskel, man reagerar olika på smärtlindring.

Ja, avslappningen påverkar mycket har jag lärt mig, så det är mitt fokus. Andning och avslappning. Ja, jag har deltagit i hela kursen "föda utan rädsla" och det är jag verkligen jätteglad för att jag gjorde! 

Jag var tveksam först, jag undrade hur mycket det kunde hjälpa egentligen, särskilt för en förstföderska som mig. Men det var mycket mer evidensbaserat och empiriskt än vad jag hade väntat, och det föll i god gjord. :D