Positiva förlossningserfarenheter?!

Efter att vattnet gått och värkar satt igång 5 på morgonen var jag kanske på sjukhus vid 7 tiden. Det blev då tal om jag skulle få åka hem igen och vänta ut men jag stod på mig då min kompis hade fått varit hemma ända fram till mer eller mindre sista minuten(bebis kom 45 efter hon kom till förlossningen). Hursomhelst blev jag kvar och på undersökningarna var 2 barnmorskor oense om barnet var fixerat eller ej. En läkare kommer och tar ett ultraljud och konstaterar bara -det var som jag trodde det är inget huve ner överhuvudtaget det är rumpan ner. Jag blev jätterädd och ville absolut inte föda på det sättet och det sa han direkt att behövde jjag absolut inte. Klockan var då halv 12, jag fick en spruta som stoppade värkarna och fick förklarat att jag måste vara fastande i 6 timmar innan man kunde göra ett snitt. Eftermiddagen gick, man var orolig, nervös, rädd och förväntansfull på samma gång. Vid sjutiden var det dags, sambon var med och allt gick fantastiskt! så himla nöjd och glad, värdens finaste pojke, utan att överdriva den bästa dagen i våra liv! Fick höra av barnmorskorna att jag var ovanligt pigg för jag var uppe och rörde mig redan efter ett par timmar. Finns det nåt som heter hög på livet var det då. Var där 2 dygn, snittet läkte fint, hade inte speciellt ont över huvud taget. Fink ett litet fint ärr under bikinilinjen som jag inte ens skulle vilja vara utan för det är mitt spår av mina barn.  En flicka kom sedan samma väg 1 1/2 år senare. Första förlossningen blev så pass bra så för mig var det självklart att det var så det också skulle bli också nästa gång. Hade aldrig velat haft det på annat sätt. Med det sagt så blir det inte alltid som man tänkt sig men det kan bli bra ändå och jag vill också ge ett slag för att ett snitt kan också vara en fantastisk upplevelse.