Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?

Vi har lite samma situation, men har också kulturskillnader som förstärker olikheterna. När vi var nyblivna föräldrar var jag lite orolig för att vi inte alltid var samspelta, men vet du vad? Jag tänker att det inte gör något att man är lite olika som föräldrar. Man kan ta lite olika roller, hos oss är ena föräldern den stränga och principfasta, men också den som ger stabilitet och trygghet genom tydliga ramar. Den andra är mer tillåtande, låter barnet busa och göra kanske inte så bra grejer för att få lära sig av egen erfarenhet (typ, man ska inte klämma i sig tio chokladbollar på raken för då mår man illa, snarare än att föräldrarna säger att det är dåligt), men är också mer känslosam. Det som är bra är att vi kan komplettera varandra, och att vårt barn kan gå till den ena eller den andra föräldern, beroende på vem som bäst kan möta det specifika behovet, och vi som föräldrar kan ta hjälp av varandra i våra svagheter. Det kräver ju självklart att man har samma grundsyn, kan kompromissa och respektera varandras olikheter.