Nån som gått skilda vägar med barn mer än en gång?
Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad. Jag ska alltså sitta med 4 barn som har två olika pappor och aldrig ha råd med något. Jag kan lika gärna avsluta livet nu på en gång. Jag kommer inte kunna göra karriär eller något. Jag trodde verkligen på oss två. Jag planerade att ta hans efternamn. Jag har en tatuering med hans namn på. Jag kommer vara deprimerad på jobbet i månader och de kommer undra vad fan jag sysslar med. Han var de finaste tänkbara men nu är inget annat än jobbet och pengar viktigt för honom inte jag och inte våra barn. Ham är astrött jämt pga jobbet, och får panik av att vabba, vill lämna sjuka barn istället. Den första killen var spelberoende. Ingen av dem gör hushållssysslor. Hur går man vidare? Hur lever man med att man är så sinnessjukt misslyckad och förstör livet för sina barn?
Fokusera hellre på den, än att ge dig själv stryk. Det är i regel det som ger en möjlighet att ta tag i saker, gå vidare och om man så gör, ha en större chans att inte göra om misstaget igen.
Inte min mening att det ska låta hårt, om du uppfattar det så. Men fastna inte i det självdestruktiva, är mitt råd.