Att lämna någon som mår dåligt

Du har ansvar för ditt mående och han har ansvar för sitt mående. Självklart stöttar man varandra i en relation, men om den ena inte gör något själv för att må bättre, så är det hans ansvar.

Tycker inte du ska ha dåligt samvete, du måste tänka på dig själv först och främst. 

Någon med erfarenhet?

Hej TS, 

Jag har erfarenhet men kanske lite annorlunda mot vad du går igenom. Tyvärr fanns det även flera års psykisk misshandel med i bilden i vårt förhållande och jag tror att min dåvarande sambos episoder av att må dåligt även det kan ha varit ett sätt för honom att behålla mig runt sitt lillfinger. 

Där och då förstod jag i alla fall inte det och hans beteende sög all min energi. Stressen av detta ledde till att jag fick hjärtklappningar som jag nu, tre år senare, fortfarande har nära till att få, jag fick dåligt närtidsminne och jag gick på tå hemma runt honom och var konstant helt slut. Jag bad honom uppsöka psykolog vilket han blev tokig av att höra. Till slut fick jag med honom på att gå i parterapi, fattar inte hur jag lyckades med det men jag sa i princip att det är vår sista utväg och om det inte funkar behöver vi gå skilda vägar. När jag märkte hur lite engagemang han la i de få tillfällen vi var på parterapi, samt hur han spelade en helt annan person med terapeuten, växte mitt självföretroende och efter några månader lämnade jag honom. Det är det bästa valet jag gjort för mig själv. 

Mitt råd till dig är att sätta dig själv i första rummet och slösa inte mer tid på någon som inte vill utvecklas som människa och förbättra situationen för er båda. ❤️

Jag är i en liknande sits som du, men min partner stöter bort mig till den grad att vi i det närmaste inte har kontakt när han går ner i sitt mörker och han drar med mig så djupt att jag inte längre får luft. Jag tror att jag för mitt eget bästa måste ta mig loss från den här relationen, hur mycket det än smärtar mig då jag verkligen älskar honom.
Jag vill verkligen vara där för honom men han vill inte ha min hjälp eller stöd utan ser sig bara som ett offer och märker inte hur hans beteende påverkar mig. 
Jag måste bara vara stark nog att bryta upp och kan antingen hoppas att han inser att den enda som kan förändra något är han själv och att han antingen kommer tillbaka då eller att jag har kunnat gå vidare. 

Önskar dig all lycka med ditt liv!

Kära TS,

mina terapeuter fick jobba med mig i flera år  för att jag skulle börja ta i detta: att lämna någon som är svagare för tillfället; att inte finnas där för den som behöver en som mest.

Jag drog det så långt att den dagen kom då jag fick fysiska men av läget. Fast jag inte var i bra skick själv, hade jag tvingat mig att ta hand om någon annan och det gick nu inte att ta ett steg framåt.

Så jag bröt där, till mina terapeuters samstämmiga jubelsuck.

Som med alla sådana beslut, är det omöjligt att veta om det var rätt. Om den längst fram i en tävling ger upp en sekund före mål, för att "nu orkar jag inte mer", blir den inte vinnare. Om vi ger upp ett förhållande som det finns respekt och kärlek i, gör vi det kanske dagen innan allt skulle ha vänt.

Vi kan inte veta. Det är också därför som det är mycket svårt att ge råd. Det är tufft nog att känna sig själv och sitt liv, och man kommer aldrig närmare någon annans liv.

Är ni särbo? Om inte, kan du fundera på att bli det. Då kan vi - eller i alla fall du, till en början - sätta upp gränser för umgänget och skapa utrymme för att ta hand om dig. Det är inte samma sak som att ge upp. Snarare är det ett sätt att ge dig mer av det som du behöver, så att du låter bli att ge upp det som är viktigt för dig. Då kanske ni slipper att ge upp :D

Lycka till :)

Jag var i samma sits som du när jag var yngre. 
Jag hade precis tagit mig upp ur mitt avgrundsdjupa hål av mörker när jag träffade henne. 
Märkte efter ett tag att hon var på god väg att sakta dra ner mig i sitt mörker igen. 
Hon var fantastisk på så många sätt men jag var tvungen att lämna henne. 
Jag visste hur det kändes där nere i djupet och hon lät inte mig hjälpa henne utan ville bara att jag skulle vara sällskap i det mörka. 
Jag vägrade låta mig själv falla ner igen.
Ett väldigt bra beslut, även om jag ibland tänker på henne och undrar hur det gick. 

Ta dig ur det där. 
Du har bara ett liv.

Lämna - en partners mående är aldrig ditt ansvar!

Var och en är ansvarig för sitt egna mående.