Vad göra

Låter som en jobbig situation.. Otrohet är ju riktitt påfrestande känslomässigt och kan tära rejält på självkänslan. 

Jag skulle börja med att ställa mig själv några frågor om jag var du:
1. Älskar du den här personen?
2. Litar du på/kommer du att kunna lita på den här personen?
3. Kommer du att kunna förlåta den här personen och inte låta händelsen påverka din självbild?

Du har redan sagt att du älskar din sambo. För att relationen ska fungera och för att du ska må bra i den räcker det tyvärr inte med det. Det måste finnas tillit eller iallafall en möjlighet att bygga upp en tillit. Om du inte litar på henne kommer du aldrig att kunna slappna av, du kommer att plåga både dig själv och henne vilket inte kommer att leda till en sund relation. 

Jag tänker även att du måste känna att du kommer att kunna förlåta och glömma den här händelsen. Det kommer inte gå att fortsätta om du kommer att ligga vaken och tänka på det, ta upp det i varje diskussion ni har eller om det påverkar din självkänsla och självbild och får dig att tappa självförtroende i relationen.

I och med att det är 20 år sedan det hände skulle jag även försöka jobba med det faktumet, din sambo är ju troligtvis inte ens samma person idag som hon var så för 20 år sedan.

Om ni (du!) ska kunna fortsätta så anser jag att det krävs en hel del av henne och att hon på eget initiativ känner att hon vill bära huvudansvaret för att reparera och återuppbygga.
Du kan inte göra mycket åt det som hände då men som nu har kommit att bli ett allvarligt problem i er relation.

Du personligen kan ta tag i din egen situation, t ex söka professionell hjälp för att du ska få hjälp i hur du ska kunna hantera dina känslor och för att få hjälp sortera ut på vilket sätt du själv vill gå vidare, tillsammans eller ensam.
Men du kan inte ensam stå för initiativet och drivet för att återuppbygga förtroendet och er ömsesidiga kärlek. Det mesta måste komma från henne och måste vara hennes egen uttalade vilja.

Men om ni två ska kunna fortsätta tillsammans så är det en grundförutsättning att hon tar initiativ, att hon tar ert gemensamma problem på fullt allvar, att hon själv inser att det är hon som är ansvarig för problemet.
Självfallet kräver situationen att ni båda är beredda jobba på det.
Men om det ska finns någon förutsättning så måste hon visa vilja, driv, massor av förståelse, stort tålamod och vara beredd anstränga sig på riktigt för att visa dig att hon på positivt sätt vill jobba för att lösa problemen.
Hon bör ta initiativ till ett ni ska söka professionell hjälp för er som att par och hon bör söka egen hjälp för att förstå situationen, förstå dig och dina känslor och för att förstå att hon har huvudansvaret för att återuppbygga er ömsesidiga kärlek och förtroendet.

Om hon inte visar stark initiativförmåga och visar mycket tydligt att hon förstår dig så tror jag inte att det finns förutsättningar för er att fortsätta, åtminstone inte fortsätta i en bra och ömsesidig relation.
Det finns inte en chans att lyckas om det är du som ska vara den drivande.

Om det är du som måste står för initiativen, om du måste vara den som är drivande, så behöver du börja se till dig själv och finna dina egna vägar att gå vidare.

Du behöver inte vara rädd för att bli ensam. Om du är en normal och bra man, om du har intresse och vilja, så finns det många kvinnor där ute som bara väntar på att få träffa dig.
Fler bra kvinnor än män...

Varför erkände hon så lång tid efteråt? Vill hon innerst inne skiljas?
Varför var hon otrogen, hade ni problem i relationen?
Är du far till barnen om det skedde vid den tiden ni fick barn?
Har hon alltid varit ointresserad av sex med dig?

Tveksamt om hon verkligen älskar dig, då måste hon visa det tydligt. Annars kommer er relation aldrig att bli bra igen. I ditt ställe hade jag funderar på skilsmässa.

Du säger att det var under tiden ni skaffade barn? Säger hon det för att något av barnen inte är ditt?

Sen bör hon erkänna vem hon var otrogen med. Kan ju vara någon du kanner. 

Hon verkar inte riktigt frisk. Hon har varit otrogen för 20 år sen, för 10 månader sedan, berättar hon. Ser du några tecken, förändringar på henne annars, psykiskt? Vill hon du ska tvivla på att du är pappan nu efter alla år? Vad är hennes agenda att säga detta till dig nu efter så lång tid? 

Hur har det gått TS? Jag tycker din sambo beter sig konstigt, varför erkänna efter så lång tid? Vill hon egentligen skiljas men försöker få dig att ta första steget för att kunna skylla på dig? Är du far till barnen?

Jag tror inte att hon älskar dig.

Om det hände under tiden ni skaffade barn så borde du göra ett faderskapstest på barnen för att se om det verkligen är du som är pappan.

Hon kommer mycket väl ihåg, men har ingen som helst lust eller anledning att dela detta med dig.

Ni är båda 50+, så det är dags att bete er som de vuxna personer ni är. 

Nu har ni konstaterat Yä att det inte är så kul att ligga skava endast mot varandra i av tiotals år, vilket medfört att ni inte har sex, eller har trust och dåligt sex. Ni kan
1. Göra något åt saken och träffa andra, med eller utan den andras vetskap.
2. Låtsas som ingenting.