Sonen har mobil och hörlurar 24/7

Har någon kollat upp hans mående han kan ha hörlurar på för att han inte mår bra och behöver dom för att dämpa hans ångest .

Att ta bort hans grejer är inte lösningen .
Vi har ett barn som kopplade bort oss från sitt liv med hörlurar ,låst rum och mobilen.  Sedan vägrade skola.
Vårt barn måde riktigt dåligt med ångest och när vi tog bort hennes redskap för att hantera ångesten började hon skada sig själv .
För vi visste inte . Mitt råd är att försöka komma till roten av hans beteende  prata med skola ,bup mm. 

Men din man måste vara med och lyssna på dej . Kanse gå i terapi tillsammans för detta är något som sliter på ens förhållande .
Alternativt om han sedan inte lyssnar gå separatata vägar för detta är en tuff tid där man måste ha stöd för att orka hjälpa sitt barn .

Jag skulle nog ignorera min man i det här läget och bara ta tag i problemet. 

Hemma hos mig är det jag som har koll på appen som styr wifi till olika telefoner och datorer, tv:n och plattor. Jag kan stänga av wi-fi för en sak om jag vill och det gör jag ibland. 

När det gäller telefonen är det enklaste att ta in telefonen i ditt rum på natten så att sonen inte har tillgång till den. Hans sömn är ju livsviktig. 

Med privilegier kommer skyldigheter. Ska han ha mobilen så får han sköta skolan osv. Därmed inte sagt att han ska ha mobilen hela natten. 

Min far har samma problem med sin son. Han är ca 40år, sonen.

Ingen aning hur man gör. Är så teknikförgiftad att jag inte kan läsa en bok en gång. Allt går via mobilen eller datorn och jag ska alltid ha någon form av underhållning i form av musik, ljudböcker eller liknande.

Såna repetetiva rörelser kan vara symptom på psykisk ohälsa och/eller funktionsnedsättning. Jag tycker att ni ska söka vård för pojken. Han verkar inte må bra. 

Tänk på att mobilen kan vara ett sätt för honom att hantera/slå undan oro eller ångest. Så ta inte bara mobilen och lämna honom ensam med de känslor som kommer då utan finns där för honom när känslorna kommer. Erbjud andra sätt att hantera det som är jobbigt. Visa förståelse. 

Tvingas spela brädspel är snudd på barnmisshandel.

Det låter som en bra grej som pappan gör, tycker jag. Han erbjuder en social aktivitet som jag förmodar att sonen gillar. Om alternativet till att ha mobilen är att städa förstår jag att han inte släpper den. 

Jag hade planerat in roliga aktiviteter med sonen. Tex gå och fika på lördag, gå till klätterhallen på onsdag osv. Kanske börjat med två grejer i veckan. Uppmanat honom att bjuda in kompisar - dvs ni betalar fikat om han vill bjuda en kompis (och då följer så klart inte ni föräldrar med!). Mitt barn är yngre men vi har kämpat oss från social isolering på det viset. Tex uppmuntrat att barnet spelar nätbaserade mobilspel tillsammans med kompisar ustället för att kolla på YT-klipp ensam. Orkar man inte träffa någon är nätspel med chat eller röstsamtal ett jättebra alternativ. Vi har både betalat för och skjutsat vårt barns kompisar till diverse ställen, och köpt fika och lunch till dem, allt för att göra det enkelt för vårt barn att börja bli social igen. 

Gungandet du beskriver är ett känt symptom på neuropsykiatriska funktionshinder (autism, adhd). Läs lite om det och se om det stämmer in på ditt barn (man kan ju gunga av andra skäl också, ångest tex). Kontakta oavsett elevhälsan eller BUP och be om råd. 

Kanske är det så utmattande för ditt barn att vara i skolan att han inte orkar mer sociala kontakter utöver det? I så fall kan han behöva anpassningar i skolan, tex möjlighet att sitta ensam vissa lektioner och raster, äta ensam osv.