jjlk skrev 2024-03-11 18:50:26 följande:
Köpa ut till tonåring
Fick denna fråga av en vän, tyckte det var intressant. Jag har förvisso inga barn än, men om jag kommer att få det, och de i tonåren hade börjat dricka alkohol hade jag köpt ut.
Detta hade jag gjort utifrån egna erfarenheter. Alla gånger man var ung och dum och köpte av en langare i skogen med diverse sprit flaskor, vissa gånger hamnade man i ett dike, på balkongen, i någons badkar och ja gud vet allt. Man hade ingen aning om vad spriten egentligen innehöll. Jag vill inte utsätta mina framtida barn för det bara för att jag ska vara en exemplarisk mamma och inte tillåta drickande förens de är vuxna. Dricka sprit från en langare är både dumt och läskigt!
Då tycker jag hellre att man köper nånting som man vet att sitt barn inte kommer bli förgiftad av och att man vet på ett ungefär vilken mängd tonåringen dricker. Detta för att tonåringen förhoppningsvis inte ska somna i ett dike eller ramla in genom ytterdörren mitt i natten som jag gjorde.
Nu pratar jag kanske 15+ åldern.
Vad säger ni?
Det är en usel idé att ens innan barnen fötts bestämma sig för hur man ska göra, och tro att "vet" hur man bör göra i olika situationer.
Som förälder till en tonåring, kommer det inte på kartan att köpa ut till ungdomen i 15-årsåldern. Eftersom om de är intresserade av att dricka, så är knappast bara mamma/pappas dryck som kommer fixas fram, utan naturligtvis kommer de vara intresserade av att fixa fram mer...
Att skydda barnet mot olämpliga vuxna, görs troligen inte genom att ge dem produkter som ytterligare påverkar omdömet. Grejen med tonåringars hjärna är ju liksom att de är idioter och tämligen rimliga parallellt, samtidigt som de i hög utsträckning umgås med likasinnade....
Det intressanta med tonåren är att ena underbara, väluppfostrade barn, ersätts av en visserligen underbar tonåring, men att denna individ inte överhuvudtaget fungerar precis som man själv gjorde, eller som ens vänner, utan just som den människan som växer upp, prövar sina vingar och som faktiskt inte alls är intresserade av mamma/pappas synpunkter, och livsvisdom.
Just nu låter det som att du sympatiserar med tonåringen när du tänker, och det är oftast ganska rimligt när man är ung vuxen, och framförallt innan man fått barn. Sen när man fått dem gör man nya val och faktiskt helt andra saker än man tror, utifrån att man faktiskt har en helt annan roll och ansvar.
