Ni behöver växa upp båda två, snabbt. Ni är föräldrar nu. Någon bör ta er i kragen så att ni börjar sätta barnets bästa i första rummet, så förslagsvis vänder ni er till Familjerätten.
Jag förstår att det här är piss och skit för dig. Men som förälder behöver du kunna lägga dina känslor åt sidan och göra det som är bäst för ditt barn. Och det gäller så klart pappan också.
För det första behöver du inse att han inte utsatte barnet för någon risk när han lämnade dig.
Det som är oroväckande är inte att han vill vara en engagerad förälder utan att du inte vill att ditt barn ska ha en relation till sin pappa, att du blockade honom under graviditeten och inte kan bortse från dina känslor och sätta barnets bästa först.
Att han vill ha delad vårdnad är väl helt självklart? Att du inte förstår det skulle jag säga är ditt barns största problem just nu.
Det är riktigt illa att han fortfarande inte träffat sin son. Bestäm träff på en offentlig plats snarast möjligt. Så här kan det ju inte fortgå.
Hur gamla är du och pappan? Inser att mina råd utgår från att ni är vuxna, men så kanske det inte är?
Har du eller pappan några funktionsnedsättningar? Är du vuxen eller går du tex på gymnasiet fortfarande?
Jag frågar för att kunna ge råd som passar dig.
Jag funderar på om din mamma bidrar till ditt barns olyckliga situation snarare än avhjälper. Det blir ju väldigt konstigt att du blockar ditt barns far och sen kräver att han ska prata med din mamma istället. Jag hade blivit så j-a förbannad i hans läge. Om ni är vuxna måste ni kunna prata med varandra om det här. Att blocka är fjortisfasoner. Ni har minst 18/19 år framför er av tät kontakt. Att inleda det på det här viset är att bädda för att ge barnet en stökig och konfliktfylld uppväxt. Är det vad du vill ge ditt barn?
Om du är vuxen: sköt dina egna konflikter och blanda inte in din mamma annat än som ett stöd för dig själv. Om du av någon anledning inte klarar av att hantera situationen: ta hjälp av Socialtjänsten, Barnhälsovården eller Familjerätten. Barnets pappa förtjänar en opartisk medlare, inte någon som bara för din talan.
Jag känner en kvinna som var i din situation. Nästan tio år in i relationen bestämde de sig för att de ville ha barn. Men halvvägs in i graviditeten träffar pappan en annan kvinna som han faller för, som en fura. Jag träffade de här föräldrarna när de tillsammans skolade in sin ettåring på förskola. Pappan var redan då en trygg anknytningsperson till barnet och de hjälptes åt med inskolningen. Mamman var väldigt arg och ledsen över att pappan lämnat henne i den situationen. MEN hon lät inte det gå ut över barnet.