Jag funderar på om din mamma bidrar till ditt barns olyckliga situation snarare än avhjälper. Det blir ju väldigt konstigt att du blockar ditt barns far och sen kräver att han ska prata med din mamma istället. Jag hade blivit så j-a förbannad i hans läge. Om ni är vuxna måste ni kunna prata med varandra om det här. Att blocka är fjortisfasoner. Ni har minst 18/19 år framför er av tät kontakt. Att inleda det på det här viset är att bädda för att ge barnet en stökig och konfliktfylld uppväxt. Är det vad du vill ge ditt barn?
Om du är vuxen: sköt dina egna konflikter och blanda inte in din mamma annat än som ett stöd för dig själv. Om du av någon anledning inte klarar av att hantera situationen: ta hjälp av Socialtjänsten, Barnhälsovården eller Familjerätten. Barnets pappa förtjänar en opartisk medlare, inte någon som bara för din talan.
Jag känner en kvinna som var i din situation. Nästan tio år in i relationen bestämde de sig för att de ville ha barn. Men halvvägs in i graviditeten träffar pappan en annan kvinna som han faller för, som en fura. Jag träffade de här föräldrarna när de tillsammans skolade in sin ettåring på förskola. Pappan var redan då en trygg anknytningsperson till barnet och de hjälptes åt med inskolningen. Mamman var väldigt arg och ledsen över att pappan lämnat henne i den situationen. MEN hon lät inte det gå ut över barnet.