misslyckas med allt
Som rubriken lyder så misslyckas jag med allt.
Jag var en skärpt kille "back in the days". Jag var snäll. Men har bara stött på problem där jag enbart ska vara opposite. Sedan 9 år tillbaka så har jag varit försiktig. Med det menar jag att jag inte umgås med människor längre. Jag uppfattas oftast som dålig kile p ga min mörkhyade färg.
Alla vill gärna även tro att du absolut inte kan ha blivit adopterad till en dålig familj. Jag är alltid omtyckt till en början. Tror alltid att jag är det svarta fåret. Sedan får jag veta mer om de andras mörka sidor, som jag ju självklart tar avstånd till, då jag känner att det är helt fel.
Jag är en tråkig person, jag är för ärlig, jag är för reko och jag (ja det är sant, skulle ju inte bli en sådan) Men jag ältar felaktigheter. Detta alltihopa gör att jag ifrån första början anser mig själv vara sämst. Den som inte är värd någonting.
Sedan möter jag folk, som efter en tid visar sig både ljuga, vara manipulativa samt bryr sig inte så mycket om andra som de utger sig till att vara till en början. Och j ag blir besviken
Jag har ingen diagnos på pappret. Man har försökt få mig att falla in under ADHD men de har själva insett att det inte stämmer.
Jag blöder ofta psykiskt, vilket känns fysiskt.
Vet inte vad ajg kan göra mer än att åter och åter igen enbart ta emot smärtan som andra orsakar.
jag blir lätt missförstådd. (som jag har uppfattat det så är det för att de andra har ett mig med en annan bild än vad jag har själv känt att jag har utgett mig själv för att vara.)
Är uppväxt med mordförsök, misshandel i hopp om att jag skulle bryta nacken när adoptivföräldern sparkade ner mig för trappan. Nej inte en gång enbart, utan varannan vecka ungefär under loppet av 8 år.
Jag är inte världsbäst, det erkänner jag. Då var jag det som barn. Men har gjort misstag i äldre ålder som jag ångrar och inte kan förlåta mig själv för. Men jag är ärlig. Jag vill aldrig skada någon.
Jag har räddat liv, har ett arbete som inte är någon lek. Jag försöker, men jag hela tiden upplever att jag inte passar in i samhället någonstans!
Hjälp vad kan jag öra för att förbättra för mig själv?
Har fått vara med om så mycket o-felaktigheter, som både strider mot barn-konventatationen och allt därunder.
Jag vet ingenting längre. Blev en person, fast jag har kämpat så mycket så blev jag någon jag inte vill vara. Men min seriösa uppfattning är den att jag alltid är spännande för den andra parten till en början. Är vältalig, trevlig och vill alltid tro det bästa, tills att jag blir besviken, sluter mig och o-omtyckt.
Har även uppfattningen att jag är sämst. Sedan inser jag hur falsk den andra är och jag kan inget stå upp för deras lögner och därmed så utesluts jag ur enheten, dvs mobbningen, (där jag själv blir riktad till) samt ej lyssnad till samt hånad, förljugen samt baktalad.
Min uppfattning är alltså att jag är sämst, sedan sker förändring där jag anser att de andra gör fel och då hatad eller o-gillad. De kommer även undan med sina lögner och är fortfarande omtyckta.
Ja, när jag mår dåligt så är inte min kommunikation den bästa. Ej, heller den värsta, men jag vågar då påvisa pondus som säger rakt ut, att det här är fel. Och jag förlorar så mycket på det.
Jag är inte sämre än någon anna. Faktiskt. Men jag får ta skit som om jag vore spetälsk. Ser även bra ut (yngre än de som är 10 år yngre t om) o i vissa fall någon enstaka gång tror jag att set kan ha med det att göra. Långt ifrån alltid. O jag drar heller inte rasist kortet. Men någonting stör folk när det kommer till mig. Andra får bete sig riktigt dåligt, och blir älskade ändå, men jag blir inte det. Jag förstår ärligt talat inte ???
Vad gör jag för fel? (förstår att jag kan få o-väntande samt skuldbeläggande svar, men accepterar detta då jag kommer att komma med en ärlig kommentar tillbaka.
Jag har inte lärt mig säljande teknik, utan förlorar alltid då jag är för ärlig. så det fungerar samt jag upplever det.