Min sambo saknar föräldraförmåga...

Man behöver inte "förklara bort" diagnoser bara för att det finns en förklaring i dom. 
Det är liksom ingen som "kommer undan" bara för den har en diagnos. Det är däremot en förklaring som både får omgivningen att förstå, och att det ges möjligheter till förändring.
Det här verkar ju vara en person med rätt nedsatt förmåga runt det mesta. Så antingen drar man från det problemet, eller så försöker man tag i det.

Så kan det vara, jag tror också att diagnoser överanvänds. Det som beskrivs här tycker jag dock låter som klockren vuxen-ADHD. Personen KAN inte bättre, för att det är en enda röra i huvudet. Han KAN inte hålla flera saker i huvudet samtidigt, planera framåt, passa tider och så vidare. Då blir det en omöjligt att planera, så att t.ex. gympakläderna är tvättade och nerpackade just vid den tidpunkt då barnet ska gå hemifrån för att ha idrott i skolan. Och särskilt om det är flera barn också som i det här fallet. Att rådda detta är lika omöjligt, som det skulle vara för dig och mig att valla 10 katter samtidigt utomhus utan selar. 

Min exman fick nämligen denna diagnos som vuxen, och det förklarade mycket. Han fick också mycket hjälp av vården, t.ex. ett elektroniskt schema där han ska fylla i allting som ska ske, med rimlig framförhållningstid, och detta schema varnar honom sedan genom pop-up-rutor, att det är dags att sätta igång med sysslan - t.ex. gå till tvättstugan, gå till tvättstugan igen för att flytta över tvätten till torktumlaren, gå till tvättstugan igen för att hämta tvätten, sortera in tvätten, packa barnet A:as idrottskläder i hans väska och barnet B:s badkläder i hennes väska o.s.v.. Det är fortfarande svårt och han missar ibland, men det har blivit mycket, mycket bättre!

Jag får sån igenkänning. Nu är jag närmare 40 och lever i en stabil relation sedan ganska många år. Men tidigare i livet dejtade jag flera män som hade barn i skolåldern. Samma visa hela tiden. Papporna kan inte se till så att barnen har rena kläder, papporna glömmer att packa gympaväskan, papporna glömmer bort att passa tider vad gäller barnens fritidsaktiviteter, papporna glömmer bort att ge barnen mat eftersom dom själva åt något annat innan och då inte själva är hungriga när det är dags för barnen att äta, papporna kan inte tolka barnens känslomässiga signaler.

Same old story.

Jag lever som sagt i en relation sedan många år tillbaka, och faktum är att även min man fallerar på nästan alla dessa punkter, förutom på den sista punkten. Min man är bra på att ge både mig och vårt barn känslomässigt stöd. Min man är generös både med kärlek, förståelse och även med pengar. Hade inte min man haft de fina egenskaperna så hade jag inte orkat med hans oförmåga att projektleda.

Jag tänker att männens oförmåga när det kommer till att projektleda familjen måste vara evolutionärt betingad. Enligt mina erfarenheter har merparten av alla män den här oförmågan, det kan ju knappast vara en slump. Deras hjärnor klarar helt enkelt inte av uppgiften. Visst finns det individuella skillnader.. men om jag ska generalisera så ser det ut såhär hos merparten av männen.

Så för att väga upp den här oförmågan så behöver ju mannen ha andra kvaliteer. Som att vara kärleksfull, omtänksam, förstående och generös.

Det verkar som att din sambo brister även där..

TS, det är jättefint att du har värnat så om hans barn, jag förstår att hans barn verkligen finns i ditt hjärta. Men din sambo verkar inte värdesätta allt jobb du lägger ned på hans barn, han verkar ta din insats för given. Det är inte okej. Eftersom han tar dig för given så blir det här en självutplånande situation för dig och det är helt ohållbart. Det var han och hans ex som satte dessa barn till världen. Du ska inte slå knut på dig själv för beslut som dom tog tidigare i livet.

Jag förstår tankarna om att det känns som att du sviker hans barn om du lämnar. Du skriver att han mycket väl skulle kunna hämnas genom att inte låta dig träffa hans barn. Tänk lite mer på just den biten, vilken nivå han står på om han hämnas på dig på det sättet. Det skulle innebära att han sätter sina egna kränkta känslor i första rummet, inte barnens bästa. Vill du leva med en man som står på den nivån? Det var han och hans ex som fick de här barnen. Du kan inte rädda dem. Du kommer att köra slut på dig själv. Och du måste finnas för dina egna barn också.

Om du lämnar, se till så att du förklarar för barnen, flera gånger, hur mycket du älskar dom, att din relation till deras pappa är slut, men att du vill fortsätta att finnas som ett stöd för dom, för barnen. Pappan kanske vill svartmåla dig och säger till barnen att du inte tycker om dom och att det är därför du lämnar. Så det är viktigt att du förklarar för barnen hur mycket de betyder för dig och att det endast är kärleken till deras pappa som har tagit slut. Jätteviktigt.

Om du lämnar... jag förstår om du inte vill göra en regelrätt anmälan till socialen. Så om du inte upplever att det är en akut fara för barnen, låt då soc-anmälan göras från skolans håll. Jag tar för givet att de kommer att reagera efter en tid då barnen saknar kläder.

Kram till dig TS och lycka till