Anonym (Otillräcklig)

Thu 7 Mar 2024 22:16

25 svar

Finns inget mer att skala av...

Så, nu sitter man här igen, utbränd säger de som vet, men den här gången finns inget mer att ta av.
Sålde huset för att slippa allt runt det och pendling. Flyttade till liten lättskött lägenhet. Har förlorat vän efter vän för att jag inte orkar eller kan umgås och finnas där. Bytt jobb, bytt partner, backat från familj med höga krav. Slutat fixa hår, naglar och sånt som tog tid och energi. Började må lite bättre en period och tackade ja till 2 sociala sammanhang senaste månaden, 3 timmar på en 40-årsfest och en middag med min numera lilla vänkrets. Och där stod väggen. Panikattacker, tandpressning, magen har kraschat, kan inte sova, har ångest över precis alla små detaljer och huvudet bara snurrar. Stora sår på huden. Orkar inte duscha, orkar inte borsta tänderna. Fick ringa min chef idag och berätta att det inte går längre. Att nu är sjukskrivning den sista utvägen. Gått i flera år på ångestdämpande och antidepp, provat samtalsterapi. Till och med varit sjukskriven på deltid en period men inget verkar hjälpa mig. Kan jag någonsin komma ur den här onda spiralen där jag inte har energi att göra saker jag mår bra av och bara gräver ner mig i mer jobb och krav på mig själv för att dölja att jag känner mig otillräcklig.

Anonym (Anonym pensionär)

Fri 8 Mar 2024 01:18

#1

Senaste gången jag gick in i väggen var jag helt sjukskriven i i 2 år. Med tuffa läkare och kurator samt arbetsterapeut på habiliteringen fick jag skala ner allt i hela mitt liv. Inklusive mitt jobb. Jag stod helt på noll med allt i mitt liv. För att öva på att sätta gränser. För att förstå vad som händer. För att få se om det finns en grundläggande orsak.
Medicin och terapi var mitt enda fokus. Jag var förbjuden allt annat.
Efter 1 år arbetsträning i max 2 timmar om dagen. Arbetsträning bestod i att enbart komma dit, dricka kaffe, känna mig för, iaktta. Sen blev det 2 timmar med enbart en uppgift. Kraschade . Åter sjukskriven på heltid.
Mitt liv sattes på schema. Duscha 2 ggr I veckan. Handla 2 ggr I veckan. Äta frukost kl 8 varje dag. Lägga mig kl 21 varje dag. Så lite påverkan som möjligt av stressande saker som tv, mobil, musik, prat , besök osv. Fokus på återhämtning. Vila. Promenader. Tystnad. Noll intryck.

Jag blev sjukpensionär efter 2 år. Trauma i botten jag inte förstått att jag har. Kroniskt ångestsyndrom. Befinner mig i autismspektrat som jag inte heller visste om. Hjärntrött och utmattningssyndrom - båda permanenta.
Jag som i normala fall är en kreativ och aktiv människa har insett att mitt liv måste vara starkt begränsat och strikt inrutat för att inte krascha. Jag betalar ett högt pris för att tex vara social på en middag. Då kraschar jag i flera dagar efteråt . Mycket intryck gör mig hjärntrött och utslagen.

Den nivå jag lever på nu är mitt nya normala. Det blir inte bättre än så här.

Anonym (Men hjälp)

Fri 8 Mar 2024 01:22

#2

Menar du att INTE har varit sjukskriven?
Du skulle givetvis ha blivit sjukskriven för länge sedan INNAN det behövde bli så här.

Anonym (Syster)

Fri 8 Mar 2024 07:09

#3

Du ska sjukskrivas, helst för ett halvår sedan. Du ska medicineras. Du måste ha samtalsterapi och reda ut detta. Och försök komma ut och få frisk luft några gånger i veckan, en kort promenad är bra.

Lynx123

Fri 8 Mar 2024 07:48

#4

Ja, du kan. Vad var det som fick dig att börja må lite bättre? Och vad var det med de sociala tillställningarna som fick dig att må sämre? Där har du kanske några av svaren?

Anonym (Otillräcklig) Trådstartaren

Fri 8 Mar 2024 07:55

#5

Anonym (Anonym pensionär) skrev 2024-03-08 01:18:38 följande:

Senaste gången jag gick in i väggen var jag helt sjukskriven i i 2 år. Med tuffa läkare och kurator samt arbetsterapeut på habiliteringen fick jag skala ner allt i hela mitt liv. Inklusive mitt jobb. Jag stod helt på noll med allt i mitt liv. För att öva på att sätta gränser. För att förstå vad som händer. För att få se om det finns en grundläggande orsak.
Medicin och terapi var mitt enda fokus. Jag var förbjuden allt annat.
Efter 1 år arbetsträning i max 2 timmar om dagen. Arbetsträning bestod i att enbart komma dit, dricka kaffe, känna mig för, iaktta. Sen blev det 2 timmar med enbart en uppgift. Kraschade . Åter sjukskriven på heltid.
Mitt liv sattes på schema. Duscha 2 ggr I veckan. Handla 2 ggr I veckan. Äta frukost kl 8 varje dag. Lägga mig kl 21 varje dag. Så lite påverkan som möjligt av stressande saker som tv, mobil, musik, prat , besök osv. Fokus på återhämtning. Vila. Promenader. Tystnad. Noll intryck.

Jag blev sjukpensionär efter 2 år. Trauma i botten jag inte förstått att jag har. Kroniskt ångestsyndrom. Befinner mig i autismspektrat som jag inte heller visste om. Hjärntrött och utmattningssyndrom - båda permanenta.
Jag som i normala fall är en kreativ och aktiv människa har insett att mitt liv måste vara starkt begränsat och strikt inrutat för att inte krascha. Jag betalar ett högt pris för att tex vara social på en middag. Då kraschar jag i flera dagar efteråt . Mycket intryck gör mig hjärntrött och utslagen.

Den nivå jag lever på nu är mitt nya normala. Det blir inte bättre än så här.

Så ledsen för din skull men jag hoppas att du trots det inrutade känner att du kan leva.

Anonym (Otillräcklig) Trådstartaren

Fri 8 Mar 2024 07:59

#6

Anonym (Men hjälp) skrev 2024-03-08 01:22:11 följande:

Menar du att INTE har varit sjukskriven?
Du skulle givetvis ha blivit sjukskriven för länge sedan INNAN det behövde bli så här.

Jag var sjukskriven 3v på 25% förra året (efter ett besök på akutpsyk för att lin sambo var rädd att jag skulle skada mig själv) men har inte velat vara sjukskriven då väldigt mycket av mitt liv finns på jobbet. Jag har ett fantastiskt jobb som jag egentligen älskar men har väldigt svårt att sätta gränser och ställer höga krav på mig själv.

Anonym (Otillräcklig) Trådstartaren

Fri 8 Mar 2024 08:03

#7

Lynx123 skrev 2024-03-08 07:48:39 följande:

Ja, du kan. Vad var det som fick dig att börja må lite bättre? Och vad var det med de sociala tillställningarna som fick dig att må sämre? Där har du kanske några av svaren?

En kollega kom tillbaka från sin mammaledighet och jag kunde släppa ifrån mig en hel del ansvar. Hon och jag är de enda i teamet som har längre än 1 års erfarenhet (vi har bägge varit på företaget 10+ år). Det öppnade upp för att orka npt överhuvudtaget utanför jobbet. Jag är introvert så sociala sammanhang är dränerande för mig, har alltid varit, så det var nog det som var droppen. Att veta att jobbet blir gjort utan mig öppnade också upp för att känna efter mer hur jag faktiskt mår.

Anonym (Otillräcklig) Trådstartaren

Fri 8 Mar 2024 08:05

#8

Anonym (Syster) skrev 2024-03-08 07:09:28 följande:

Du ska sjukskrivas, helst för ett halvår sedan. Du ska medicineras. Du måste ha samtalsterapi och reda ut detta. Och försök komma ut och få frisk luft några gånger i veckan, en kort promenad är bra.

Det är ju vad jag fått höra men alla åtgärder har liksom varit kortvariga och inte fortsatt efter det initiala och jag har väl inte haft ork att pressa på. Jag har hundar så de ser till att jag kommer ut och rör på mig.

Anonym (Anonym pensionär)

Fri 8 Mar 2024 18:38

#9

Anonym (Otillräcklig) skrev 2024-03-08 08:05:28 följande:

Det är ju vad jag fått höra men alla åtgärder har liksom varit kortvariga och inte fortsatt efter det initiala och jag har väl inte haft ork att pressa på. Jag har hundar så de ser till att jag kommer ut och rör på mig.

Du behöver 1: vara brutalt ärlig med hur du egentligen mår både inför dig själv och inför läkaren 2 : hitta en läkare som förstår dig och inte nöjer sig med en axelryckning, alla läkare har inte kunskapen om utmattning och depressioner och kan dessutom inte hjälpa dig om du inte är ärlig.

Om du säger att du helst vill jobba så kommer du givetvis inte få fortsatt sjukskrivning. Läkaren hoppas nämligen att du är ärlig och kan inte ta andra beslut än det du själv kommunicerar . Vill du jobba efter tre veckor är det ditt val. Men du måste ha självinsikt nog att inse att det givetvis inte är ett alternativ för att du mår skit.
Att vilja är inte samma sak som att du kan eller borde.

Anonym (Otillräcklig) Trådstartaren

Sat 9 Mar 2024 01:04

#10

Anonym (Anonym pensionär) skrev 2024-03-08 18:38:12 följande:

Du behöver 1: vara brutalt ärlig med hur du egentligen mår både inför dig själv och inför läkaren 2 : hitta en läkare som förstår dig och inte nöjer sig med en axelryckning, alla läkare har inte kunskapen om utmattning och depressioner och kan dessutom inte hjälpa dig om du inte är ärlig.

Om du säger att du helst vill jobba så kommer du givetvis inte få fortsatt sjukskrivning. Läkaren hoppas nämligen att du är ärlig och kan inte ta andra beslut än det du själv kommunicerar . Vill du jobba efter tre veckor är det ditt val. Men du måste ha självinsikt nog att inse att det givetvis inte är ett alternativ för att du mår skit.
Att vilja är inte samma sak som att du kan eller borde.

Tack. Jag tror att jag verkligen behövde höra nåt sånt här från någon som inte känner mig och liksom stryker mig medhårs. Jag inser ju rent intellektuellt att det var åt helvete redan när jag började ta bort vänner och familj och började betrakta allt utom jobbet som "måsten".
När jag sålde huset inbillade jag mig att jag gjorde det för att ha mer fritid och få närmare till jobbet, men egentligen var det ju också bara ett steg jag tog för att undvika sjukskrivning för att jag behövde mer återhämtning än dåvarande liv kunde ge. Den tid jag sparade har ju enbart ägnats åt att sitta och stirra och grubbla.

Sov dåligt i natt, gick ut med hundarna tidigt och sov sen till kl. 13.30. På den nivån ligger sömnbehovet just nu och det går ju inte kombinera med att börja jobba kl.07, jag fattar ju det.

Finns inget mer att skala av...

INNEHÅLL