Värsta händelserna i era liv?

Soc tog barnen. Vi fick dem rätt snabbt tillbaka men är fortfarande inte på banan, varken föräldrar eller barn. 

Det är bara att kämpa vidare. Ta stöd av nära och kära. Vänner och framför allt familj har varit fullkomligt oumbärliga för oss. Var inte rädd för att be om hjälp. 

Min mamma har valt att lägga ALL tid, energi och ekonomisk stöttning på min syster. Hon har bott i ett hus som min mamma äger för en symbolisk summa i tio år. Själv får jag ingenting.
Redan som barn fick jag t.ex. betala min glass och min syster blev bjuden.
Jag förväntades kunna stöta till med min veckopeng om det fattades pengar till en räkning, men min systers pengar rörde de aldrig.
Jag har blivit behandlad som en väninna, som kan lyssna på relationsproblem och hjälpa till med praktiska saker, medan min syster har fått ha en normal mamma-och dotter relation.
Det är knappt två år mellan oss.
Denna särbehandling har satt djupa spår i mig hela livet och gett mig stora problem med att förstå vad en normal relation är.