Ångrar min otrohet

Vilket är mindre fel, att berätta eller inte, beror på vilken relation man vill ha och kanske även mer på vilken relation din partner vill ha. Vilket är viktigast, harmoni eller ärlighet?
Berättar man så rubbar man harmoni, men man kan vara den man är och växa tillsammans. Det är mycket mer i det än att bara lätta sitt hjärta. Står man på motsatta sidan och väljer heller att inte veta för att undvika smärtan, då är det ett bekvämt men också falskt läge.
Den enda situationen då det är bättre att inte berätta är när man vet att partnern egentligen inte vill veta.

Anonym (Jz)

Sun 10 Mar 2024 18:36

#137

Anonym (Jag vet, men ingen annan) skrev 2024-03-08 12:42:33 följande:

Men i princip allt du säger i ditt inlägg faller helt och hållet om du slipper få reda på det.

I verkligheten råder den sanningen att det finns inget som kan upplevas som falskt eller en lögn. Du har samma uppfattning om din partner att han är den som du tror honom vara, precis samma som den du lärt känna och kommit att älska. Det finns ingen känsla om "gå bakom ryggen", i allt vad du vet så är han precis den mannen som du vill leva med. Kärleken är precis lika som tidigare, basen är densamma, du är precis lika förälskad i personligheten.

Om din partner väljer att vara otrogen så delar han inte dina värderingar, men om du inte vet något om det så får det inga som helst konsekvenser. Allt är precis lika som innan, din upplevelse av era värderingar är helt opåverkad, du mår lika fantastisk och du har precis samma underbara känslor precis lika som om det inte hade hänt. Förhållandet är helt opåverkat och precis lika mycket värt som tidigare.
Det enda du möjligen kan ha rätt i är att det alltid finns risk för otrohet. Det är fullkomligt självklart att ingen kan hindra sin partner från att vara otrogen.

Har du ens reflekterat över den grundläggande skillnaden mellan att det blir känt och att det för alltid förblir okänt?
Vad är din reflektion på dessa två fundamentalt olika förutsättningar?

Du har byggt upp en hel filosofisk konstruktion, troligtvis för att lätta ditt samvete. Kanske helt onödigt, möjligen har du redan din partners outtalade tillåtelse så länge du håller dig inom vissa ramar.

Det är klart att man ändrar sitt beteende när man är otrogen och det är klart att det påverkar relationen. Det är bara trams att man kan lämna det ifrån sig som en kavaj i hallen.

Det man inte vet och borde veta är likaså lögner som falska påståenden. Det finns absolut människor som lever hellre i en bekväm lögn än konfrontera sanningen men inte alla, inte ens en majoritet.

Att inte berätta kan vara bättre beroende på partnern men inte på basis av din snedvridna filosofi.

Anonym (Jz)

Mon 11 Mar 2024 18:18

#143

Anonym (Jag vet, men ingen annan) skrev 2024-03-11 08:53:10 följande:

Du har självfallet rätt att tycka det som du tycker.
Men det saknar ju helt och hållet samband och sammanhang med det du citerar, det som jag skriver.
Den som förstår och har kunskap om filosofi skulle nog inte finna något filosofiskt i det jag skriver.

Du glömde det viktigaste nämligen att svara på det jag skrev, trots att du citerade detta:
"Har du ens reflekterat över den grundläggande skillnaden mellan att det blir känt och att det för alltid förblir okänt?
Vad är din reflektion på dessa två fundamentalt olika förutsättningar?"

Den frågan kan vara intressant för dig som en filosofik tankeexperiment men i verkliga livet lämnar alla otroheter spår och förändrar beteendet och relationen, och ingenting förblir 100% isolerad från resten av livet..
Men som sagt, många är egentligen OK men lite snedsträck, de vill bara inte skämmas ut offentligt och har inte heller mod nog att prata öppet om vad som gäller, då hamnar man i den sortens spel. Säg inte och jag frågar inte.

Vad skulle du säga till din partner om denne frågade direkt om du någonsin har varit otrogen?

Anonym (Jz)

Wed 13 Mar 2024 01:29

#159

Jag är en egen nick iaf.

Man skulle kunna tro att det svåra är att tiga och att det är så lätt att lätta på sitt hjärta. I själva verket är det självklart mycket svårare at berätta och stå där när skitet når fläkten än att vara tyst och slippa konskvenser av sina handlingar.

Till TS skulle jag rekommendera att verkligen fundera på hur partnern tänker.
För det första har inte alla handlingar samma vikt för alla. Lite flörtande på krogen skulle de flesta bry sig inte om medans sex med någon annan är en allvarlig överträdelse för de flesta, men inte ens det är det för alla. Och när det gäller allvarliga snedsteg vill vissa hellre inte veta och då är det onödigt att såra dem. Andra vill veta och då är det bättre att berätta. Men det ska göras i rätt tid och man ska vara beredd att ta konsekvenserna. Jag personligen tror inte att jag skulle lämna på direkten men det skulle bli tufft ett tag framöver. Men man vet iaf efteråt att man har en ärligare och starkare relation.

Anonym (Jz)

Thu 14 Mar 2024 23:24

#165

Anonym (Jag vet, men ingen annan) skrev 2024-03-13 10:23:11 följande:

Ja, jag tycker att du har rätt i det mesta, utifrån din utgångspunkt.

Men din sista mening "Men man vet iaf efteråt att man har en ärligare och starkare relation."

Har du reflekterat över de två olika alternativen, att berätta respektive att det för alltid förblir okänt?
Hur ställer du påståendet i din sista mening i relation till det alternativet att jag aldrig får veta att min partner varit otrogen?
Hur kan du veta att jag, eller någon, skulle känna efteråt att relationen skulle vara ärligare och starkare efter att ha fått veta, i relation till att slippa få veta något om det?

Jag påstår inte att det ena är rätt eller att det andra är fel.
Jag anser bara att det är viktig belysa att det finns fler än en utgångspunkt,
och belysa att många undviker att ens reflektera över det mycket vanliga alternativet att det förblir okänt och då inte medför några konsekvenser.

Mitt tidigare råd till TS att inte berätta kvarstår oförändrat.
Ingen har hittills kunnat visa, eller ens med framgång klarat argumentera för, att något skulle bli bättre av att TS berättade.

Och ingen kan med säkerhet hävda att det ena blir bättre än det andra eftersom det beror på inblandade parter.
Det handlar inte bara om att berätta, en gång när man har sex med någon annan får man skuldkänslor och/eller distans från partnern, man förändras själv. Och därmed relationen. Det är svårt för mig att föreställa mig ett scenario där relationen blir helt opåverkad, även om själva ord inte hade yttrats.
Sen är vissa relationer inte så ärliga från början heller och där får det kanske inte så stort genomslag.
Det vad jag menar är att en ärlig relation där man tillåts vara den man är gynnas av och växer av öppenhet men förgiftas av lögner.

Anonym (Jz)

Fri 15 Mar 2024 12:47

#172

Anonym (Jag vet, men ingen annan) skrev 2024-03-15 09:17:37 följande:

Tack för inlägget.
Du citerar mitt inlägg men jag ser inte att du reflekterat och svarat på det jag skrev i inlägget som du citerade.
Självfallet är du inte tvingad till det, men jag tycker det är bra om alla inlägg har en anknytning till det man/du citerar?

Bra att du rättar dig själv. Nu inser du att man kan inte generalisera, det är inte möjligt med säkerhet hävda att det ena skulle vara bättre än det andra. Då är vi överens.

Jag frågade dig bl a:

Hur kan du veta att jag, eller någon, skulle känna efteråt att relationen skulle vara ärligare och starkare efter att ha fått veta,
i relation till att slippa få veta något om det?

På vilket sätt menar du att en relation eller en människa skulle kunna förgiftas av en lögn som aldrig blir känd?

Du utgår givetvis endast från dig själv (att det är svårt för dig själv föreställa dig annat) när du påstår att man får skuldkänslor, distans till sin partner och att man själv och relationen förändras. Detta gäller förmodligen för dig, men visst inser du att du generaliserar grovt här, att detta inte alls måste gälla alla människor?

Visst känner du till att alla människor ljuger? Att det är mänskligt att ljuga?
Följaktligen lever vi alla i någon form av lögn, och de flesta av oss lever uppenbarligen på ett utmärkt och lyckligt sätt trots detta, vi både gynnas (och missgynnas), våra relationer och vi själva växer, vi upplever att vi lever i öppenhet, trots att sanningen är att alla vet att alla människor ljuger och att vi alla lever i en lögn. Det är mänskligt att ljuga och förmodligen kan man betrakta det som mänskligt att för sig själv dölja det faktum att alla ljuger, inklusive jag själv.
Men då väljer man aktivt att glömma att man faktiskt ljuger för sig själv och man gör då ett eget val att leva i en lögn...

Alla ljuger. Så man kan absolut inte dra slutsatsen att en lögn alltid skulle vara förgiftande.

Jo, jag har svarat dig. Svaret är att otrohet förändrar relationen oavsett om den blir avslöjad eller inte. Och ja, det gäller alla med samvete, dvs nästan alla människor. I relationer där den typ av handling, om avslöjad, skulle ses som ett allvarligt svek.

Ångrar min otrohet

INNEHÅLL