Ångrar min otrohet

Det är väl ändå du som gör en tankevurpa av gigantiska mått.

Det jag inte vet mår jag inte ont av.

Att inte få veta att jag har cancer hjälper föga, jag kommer få väldigt ont av det, oavsett om jag får veta det eller inte.

Men med det jag inte vet följer inga som helst konsekvenser och inga svåra känslor av något slag. 
Att bli sjuk i cancer går ju inte på något enda sätt jämföra med detta.

Nog klarar väl även du att förstå det, åtminstone nu när du fått dessa två tydliga skillnader förklarade för dig?

Diskutera gärna ämnet men avstå från att hitta på dina som vanligt så extremt ogenomtänkta exempel, som oftast saknar all anknytning till ämnet.
Förstår du inte att du gör så du alltid ställer dig själv i en mycket dålig dager?

Väldigt många otroheter förblir okända.

Men flera i tråden verkar inte kunna ta till sig och förstå detta utan hittar på massor av svåra följder och massor av svåra tankar.

Men självklart gäller det som fler i tråden mycket riktigt har påpekat.
Det man inte vet mår man inte ont av.

I de fall man väljer att inte berätta, alla de fall som förblir okända, så får det överhuvudtaget inga konsekvenser och det skapar inga svåra känslor hos någon.

Detta bör man åtminstone försöka ta till sig, och den sanningen måste man klara av att acceptera, om man ens ska kunna föra en vettig diskussion i en sådan här tråd.

TS, tiden läker alla såt.
Detta är inte en myt, utan det stämmer nästan alltid.

Om du på riktigt har känslor som är för svåra att bära så ta professionell hjälp. En kompetent terapeut kan garanterat hjälpa dig att på enkelt sätt komma över dessa svåra känslor och komma vidare.

Ingenting, inget i livet, kan bli bättre för dig, för din partner, eller för någon i hela världen, av att du berättar.

Ångra dig. Hantera dina känslor. Låt tiden läka dina sår. Ta hjälp om du behöver. Och gå vidare i livet, utan att riskera att rasera kärleken och allt för nära och kära bara för att du känner ett eget behov av att lätta ditt eget dåliga samvete.

Att berätta är det värsta och mest egoistiska du kan göra.

Nej, sakfel av dig igen (som vanligt...)

Om det inte kommer till kännedom så får det inga som helst konsekvenser för partnern, för barnen eller för någon enda människa i hela världen.

Gällande om cancer innebär konsekvenser eller inte, det är för mig ofattbart att du ens diskuterar i detta sammanhang. Min åsikt är att sjukdom leder till konsekvenser, oavsett om den kommer till kännedom eller inte.
Ditt försök att fantisera ihop en dramatisk jämförelse faller platt.
Om du inte klarar inse detta framstår du som ännu mera pinsam.

Ditt sista stycke kan vara en utmärkt hjälp till självhjälp för dig.
Ställ dig framför spegeln och läs detta stycke för dig själv, långsamt och upprepa gärna.

Det håller jag med om, men med en självklar reservation.
Man RISKERAR att rasera allt.
Men man har i verkligheten inte raserat något om det inte kommer fram. Detta är fullkomligt självklart om man ser sakligt på det.
Jag hoppas att du klarar att förstå denna stora och viktiga skillnad?

Om man har svårt hantera sina känslor är det ett mycket bra råd att man kan tänka på lite tidigare, det är rätt.
Och jag har aldrig sagt något annat.

Vi vet redan att du önskar olycka till dina medmänniskor.
Att detta är din egen grundinställning känner de flesta redan till, det behöver du inte tjata om.

Jag väljer i stället att önska dig alla lycka, trots ditt klandervärda beteende mot andra medlemmar.
Men jag tror du behöver ta lite mera eget ansvar för att skaffa dig denna lycka.

Hittills har du aldrig, och ingen annan, på saklig grund kunnat visa att jag ljuger om något av allt jag har skrivit.
Du försöker upprepat anklaga mig för lögn men hittills har du alltid misslyckats.

Jag står för mitt vanliga löfte. Om någon på saklig grund visar att jag har fel eller att jag har ljugit så lovar jag alltid att korrigera mig.
Jag vet att jag kan göra fel ibland och då uppskattar jag få en möjlighet korrigera felet. Det har hänt.

Jag har upprepat och på saklig grund visat att du har fel och att du väljer att ljuga. Hittills har du väl aldrig korrigerat något enda av alla dina fel?

"manipulera"
Du har massor av gånger, faktiskt i åratal (!!!) visat att du inte klarar förstå vad ordet betyder.
Lär dig vad ordet betyder!
Eller avstå från att använda det, när du så uppenbart inte klarar förstå.

Du framställer dig själv i en extremt pinsam dager.

Väldigt många otroheter förblir för alltid okända.

Med en mycket enkel sannolikhetsbedömning kan man konstatera att det händer näst intill aldrig att otrohet medför könssjukdomar och ett eller flera barn på sidan om, och/eller galen stalker.
Allt detta är så extremt ovanligt så i verkligheten kan man nästan alltid bortse från den sannolikheten. 

I verkligheten, rent sakligt, är det där bara ett utslag av dina egna hjärnspöken och ditt eget val hur du låter dina negativa känslor spela din hjärna ett spratt.

Alla människor har hemligheter, ingen berättar precis allt. Det gäller givetvis dig också.

Tack för ditt inlägg som på ett utmärkt sätt beskriver att det finns minst två sätt att se på saken.
Ditt råd till TS är ett utmärkt råd.

Du är inte ensam.
Jag är mycket säker på att jag inte heller skulle vilja veta.
Och jag vet med säkerhet att det finns fler än du och jag som har den åsikten.

Men tyvärr finns det några som inte klarar av att vi har den åsikten och de försöker med näbbar och klor få oss att ändra åsikt.
De har rätt till SIN åsikt.
Men de anser inte att du och jag har rätt att ha en annan åsikt.

Det finns många människor som uppvisar ett märkligt beteende.

Helt sant är att:
Det man inte vet mår man inte ont av.