Ångrar min otrohet

Fast hur menar du att det där ska gå till? Ska man säga tex att det är lugnt att han är otrogen En gång, bara att man inte vill veta det?

Där har du ju automatiskt gett honom ett frikort i princip. Varsågod att ligg med någon annan, en gång! Sen, hur vet du att det bara blir en gång då?

Det där tror jag är väldigt dumt. Sen, vad spelar det för roll om det baaaara är en gång? Det är en gång för mycket. Man ska aldrig vara otrogen. Då kan man dra. Det är väl bättre att ströva mot det istället. Att då lämna men inte säga varför, om det är att du inte vill få reda på det. 

Problemet är att då står man där och lägger skuld på sig själv istället, att det är något fel på en och undrar sönder sig. För all framtid kanske. Tänk, så är man vän med detta otrogne snubbe istället kanske. Helt ovetandes. Det hade inte jag velat vara. 

Nja jag håller inte med. Men det där är nog individuellt. Jag hade hellre velat veta än att vara i en lögn. 

Men gösses vilket löjligt argument... om otroheten nu är så jäkla bra för alla varför ska man vara tyst om det då?

Samtliga otrogna i denna tråd fortsätter motsäga sig själva konstant... att vara otrogen är tydligen skitbra för relationen, och att hålla tyst om det någon man gör av ren empati och inte aaaaalls pga feghet och egoism men man vill ändå inte att ens partner ska få reda på vilka fina saker man gör och vilken hjälte man är.

Snack om patetiskt!

Ni är är en väldigt litet undantag, och kan knappas ses som nån mall för majoriteten. Den absolut majoriteten vill själva kunna avgöra om de vill eller inte vill fortsätta ha en relation med en skithög.

Vad spelar det för roll av vilken anledning den som berättar gör det när det i slutändan ändå resulterar i att du får chansen att förhålla dig till det och göra dina egna val?

Är att inte bli sårad det enda som spelar någon roll i livet? Att att bli manipulerad att slösa bort sitt liv på en skithög spelar ingen roll bara man slipper bli sårad? Att skaffa barn med någon man absolut inte skaffat barn med om man vetat vad för slags person den egentligen är spelar ingen roll, bara man slipper bli sårad?

Känns ju som ett ofattbart svagt och omoget sätt att resonera kring relationer där man är så panikslagen över att bli sårad att man hellre är beredd att leva i en lögn och bli blåst år efter år bara man slipper bli sårad. Jag tror att relativt få människor är så svaga att de resonerar på det sättet. De flesta vill nog själva kunna avgöra vilken slags relation och vilken slags partner de lever med ÄVEN om det innebär att bli sårad. 

ETT misstag just nu ja, men hur ska han kunna förhindra att ETT misstag blir 150 om han inte får reda på det och får en chans att göra något åt det?

Om ETT misstag räcker för att avsluta relationen eller ej är upp till honom att avgöra, och det du och andra propagerar för är att skita i vad han tycker och frånta honom chansen att själv välja.

Det spelar lixom ingen roll vad du, jag eller TS tycker är bäst för honom, den ENDA som kan avgöra det och borde få chansen att göra det är han själv.

Och jag tror att du låter dina egna skuldkänslor och panik över att bli påkommen med dina egna "äventyr" bita dig själv i svansen och rättfärdigar din egen brist på ärlighet genom att hävda respektera sin partner tillräckligt mycket för att ge personen chansen att själv välja är detsamma som "elakhet".

Skuldkänslor uppstår av en anledning, oftast för att man gjort något som strider mot den man trott eller tror sig vara. Att bara försöka förtränga dem är sällan en bra lösning, de kommer påverka en på ena eller andra sättet och oftast inte på ett positivt sätt.

Det må hända att du är totalt förtappad och bortom all räddning, men TS har fortfarande chansen att avgöra vilken slags person hon vill vara, en som gör ett misstag men kan sen stå för det och respekterar sin partner tillräckligt för att låta honom själv välja vad han vill göra av det, eller en feg och falsk person som förutom att hon bedragit sin partner dessutom förnekar honom möjligheten till egna val och manipulerar honom att vara kvar i relationen genom lögner och undanhållande.

Alla kan göra misstag, det behöver inte definiera en som person, det är snarare hur man sen hanterar sina misstag som säger mer om vilken slags person man är.

ALLT människor gör är mänskligt, mord och pedofili är oxå mänskligt eftersom det görs av människor. Så dina argument om att det är bara mänskligt att ljuga är ju lite smått patetiska.

Det intressanta frågan är... beter sig alla människor så?
Är alla människor bekväma med att ljuga?
Ljuger alla människor lika mycket?

Men ska vi vara ärliga så har denna tråd som 99% av alla "ska jag berätta?" trådar förmodligen aldrig handlat om att berätta öht utan snarare om att få andras medhåll om att man gör rätt i att lura andra så man ska slippa få skit för vad man gjort så man inte ska känna sig som en allt för stor douchebag och slippa kräkas alltför mycket i munnen när man ser sig själv i spegeln.  Och medhåll för sånt får man ju alltid på FL så det är ju inte så svårt att uppnå det målet 

Hon var ju rätt tydlig med att hon inte tänker berätta.

Nähe, säger du det.... wow vad förvånad man blir 

Det är väl snarare du som har ett behov av att inbilla dig saker för att rättfärdiga din egen falskhet och agerande. Jag springer inte runt och blåser folk så jag har då heller inget behov av att rättfärdiga något för mig själv 

Det är ju ingen slump att det bara råkar vara just otrogna människor som alltid förespråkar att den som blir bedragen inte ska få veta något.

Om du ska skriva med flera nicknames så är det ju bra om du håller reda på vilken som är vilken Anonym (jag vet, men ingen annan) 

Men iof ska man väl kanske inte bli förvånad att en person som propagerar för lögner och manipulation argumenterar på det sättet. Som sagt, ditt sätt att argumentera är lika genomruttet som det du argumenterar för