Separation när barnet börjar skolan

Det bästa för barnet är att du stannar med din man. Ditt barn skiter i om du är käääär eller inte. Men eftersom du har bestämt dig för att din önskan om att inte vara ihop med din make längre, pga en sån simpel sak som tappade känslor, så har du redan satt dig själv i första rum och skiter helt tydligt i barnets bästa. Så du behöver inte låtsas bry dig om när separationen blir bäst för barnet heller. Det finns ingen bra tid. Du krossar ditt barns familj och trygghet, skapar konflikt mellan dess föräldrar, hjärtkrossar dess far och skapar en situation där barnet kommer behöva flänga mellan två hem regelbundet resten av uppväxten. Eventuella hemska styvföräldrar och styvsyskon som kommer och går också. Nya halvsyskon som lever med båda föräldrar (tills dess att en av dem inte är kääär längre och hela karusellen börjar om igen) och där detta barn aldrig kommer känna sig helt hemma på någon sida. Japp. Allt för att du tappat känslor för en man som du själv valt att bli tillsammans med, gifta dig med (äktenskap är menat att vara för evigt) och skaffat barn med. Du vill bestämt kunna vara kääär igen och det är uppenbarligen skitsamma att barnets uppväxt och mentala hälsa blir uppfuckad på köpet.