Är min sambo ointresserad eller blir det bättre?
Jag tror tyvärr inte att det kommer ändras.
Bara det att han skaffat det här nya jobbet mitt i din graviditet känns ju inte som att han "riggar" för det smidigaste familjelivet sen. Annat än för honom själv.
För det naturliga blir att ni båda känner att du ska lämna, hämta, komma och hämta om förskolan ringer om febrigt barn, ta utvecklingssamtal, ta BVC etc.
Och då menar jag inte att ni känner så för att ni vill utan för att man ändå brukar utgå från vad som är praktiskt möjligt. Och det är inte rimligt att han ska åka flera timmar extra en dag för ett utvecklingssamtal och sen åka tillbaka till jobbet igen. Så ni lär landa där. Även om han fattat det beslutet alldeles själv och utan att bolla frågan med dig.
Du och barnet blir en enhet. I bästa fall sitter han i sidovagnen.
Jag håller med ovanstående om att kolla lite vad för mansroll han är uppvuxen med. Och hur hans kompisar beter sig kring barn, uttalar sig kring sina fruar/sambos och barn. Hur är jargongen? Vad gör de rent praktiskt? Action speaks louder than words!
När det gäller resor efter att barnet kommit och hans hobbys så är det också ett problem att han inte förstår att era liv. Inte bara ditt - ERA liv kommer att förändras för alltid när ni blir föräldrar. Det kanske visar sig att det går jättebra att han är borta en hel helg. Kanske andra gången också. Men när han har lust att göra samma sak fem veckor senare och ni pratar om det så kanske du känner att nej - just den helgen går det faktiskt inte. Eller att du ber honom ställa in på kort varsel pga er bebis sover som skit sista veckan, killen är borta hela dagar (pga pendlar MER ÄN TRE TIMMAR varje dag) och du verkligen behöver en ledig helg tillsammans med honom för att kunna återhämta dig litegrann. Sånt måste han fatta. Han kommer att vara pappa. Han är inte först längre, inte herre på täppan.
Och den helgen, om han måste ställa in, kommer säkert kännas som skit för honom. Den kanske inte blir rolig alls. Du vill att ni städar igenom hemma, kanske moppar. Storhandlar för det hinner inte du i vardagen. Du vill hinna ta en dusch ostörd och laga en god middag, komma ut på promenad med en väninna och rensa ur bebisens garderob. Han är skitsur för att han inte fick åka och tycker att ni ändå inte "gör nåt" men det är det som är grejen. Ibland måste man bara landa hemma.
Sen ska du också fråga hur han tänker sig med föräldraledigheten. Det är det absolut bästa sättet för den förälder som inte fött barnet att förstå vad föräldraledig innebär. I form av att knyta an till barnet och lära känna rutinerna, kunna rätta in sig efter befintliga rutiner samtidigt som man måste vara snabb på att mentalt ställa om ifall de ändras (alltid lika kul), passa BVC-tider och matningar. Se till att få frisk luft och vistas ute med barnet, visa hen världen. Kanske upprätthålla relationer med mor-och farföräldrar om man vill det. Den som inte haft helhetsansvaret på det sättet kanske kan ana men aldrig förstå.