Inlägg från: Anonym (Pappa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Pappa)

    Ska jag berätta om barnet eller inte? vill ha era åsikter

    Jag var i samma sits som pappan för länge sedan.


    Hade sex ett 20-tal gånger med en tjej som jag träffade under ett par månader. Jag frågade innan vi hade sex (när vi låg i sängen första gången) om hon tog preventivmedel. Först blev hon förvånad att jag ställde frågan då ingen kille gjort det tidigare. Sen svarade hon ja.


    Hur som helst så slutade vi ses och efter några månader får jag ett mail av en av hennes vänner som säger att X är gravid, att hon slarvat väldigt mycket med p-piller och att jag måste vara pappan men att hon inte vill kontakta mig om det då hon hade träffat en ny (precis som jag också hade).


    Men familjerätten började gräva i det och då blev jag kallad dit. Fick ta DNA-prov och blev konstaterad vara pappa. Tjejen valde enskild vårdnad och hennes kille fick vara pappa även om han visste att ha inte var pappa. Fick bara träffa min son via familjerätten men det var bara omständligt så slutade med det. Åkte dock på att betala underhåll varje månad.


    Min son fick en bra uppväxt men hade nog inte fått det om han bara haft sin mamma. Hennes kille var en bra kille med många släktingar som ställde upp vid barnpassning och sånt.


    Man behöver tänka på att barn som bara växer upp med en förälder kan få sämre utveckling och även ökad risk för problem som vuxen. Det är viktigt att man har rätt stöd när barnet växer upp och helst åtminstone två vuxna som finns där hela tiden. Det är tuffare att vara ensamstående mamma än man tror så stödet är viktigt.


     

  • Anonym (Pappa)
    Anonym (XXX) skrev 2024-02-25 23:43:24 följande:
    Jag håller med om att det finns bättre och sämre förutsättningar, såklart. Men vi vet inte om just TS och hennes kille (eller vad man ska kalla honom för) har dålig förutsättningar. Det finns även par som har alla de rätta yttre förutsättningarna - varit gifta i flera år, har bra jobb, äger stort hus i barnvänligt område o.s.v. - men som ändå inte blir bra föräldrar. För att de är känslomässigt kalla, ställer orealistiska krav på sitt barn, anser att barnet bara är till för deras skull som en statussymbol, etc..

    Jag skulle säga, att den absolut viktigaste faktorn för ett barn är en normalvettig mamma. Är hon bara det, så kommer hon att älska sitt barn, och de yttre faktorerna med ekonomi, boende och så vidare kan hon ordna upp med tiden. Under tiden har vi rätt till ekonomisk hjälp från samhället i det här landet, om vi blir gravida innan ekonomin är på plats.

    Problemet idag är dock sällan orealistiska krav utan för alldeles för låga krav.


    Sen visar forskning att ett barn som bara växer upp med sin mamma har ökad risk för en mängd problem. Sen behöver inte barnets biologiska pappa vara med i bilden men det brukar vara enklast så då de flesta män inte vill ta på sig den rollen. Hur som helst så är det viktigt att man som förälder får det stöd man behöver och det är bra för barnets utveckling om de har minst två vuxna som pratar med det dagligen och även gör andra aktiviteter.

  • Anonym (Pappa)
    Anonym (M) skrev 2024-02-26 00:04:11 följande:
    Och du valde att inte ta ditt ansvar för ett barn du varit med att sätta till värden. Moget. 
    Hur menar du då? Hon hade träffat en ny. Hon satte sig hela tiden på tvären och vägrade låta mig träffa min son. Jag fick ta det via familjerätten men då fick jag också skit på sidan. Jag kände att allt bråk från hennes sida förstörde för min son och för mig. 
  • Anonym (Pappa)
    Anonym (XXX) skrev 2024-02-25 20:54:31 följande:
    Det finns i och för sig många ensamma mammor som klarar det utmärkt. Hur vet du att just TS är en av dom som inte kommer att klara av det?

    Det handlar om riskminimering. De flesta som sätter sig i en bil idag kommer inte att krocka men ändå sätter de på sig säkerhetsbältet.


    I fallet ensamstående mödrar så är det mycket större sannolikhet att barnet drabbas än att man krockar när man sätter sig i en bil.


    Det finns dock många faktorer att väga in som kan påverka sannolikheten att barnet får en bra uppväxt. Ett stort stöd från mor- och far-föräldrar samt andra anhöriga och vänner är viktigt. Att man får ekonomin att gå ihop. Att man får vardagen att fungera. Och att man är rätt person. Många har tyvärr en övertro på sig själva idag. Det är bra att ha självförtroende men det är också viktigt att man är öppen för att man inte vet så mycket och att man måste lära sig mycket för att bli en bra förälder. Framförallt behöver man agera tålmodigt och ibland mot sina känslor. 

  • Anonym (Pappa)
    Anonym (XXX) skrev 2024-02-26 23:27:57 följande:
    Som sagt: jag tycker också att det är fel att MEDVETET skaffa barn ensam, eller i samkönade förhållanden (i det sistnämnda fallet är det naturligtivs alltid medvetet). Men - det här barnet finns ju redan. Det kommer inte att få någon mer chans. Då får man som mamma bita ihop och göra det bästa av det. Och vi får hoppas att pappan också vill, när har hunnnit landa i det! Det handlar trots allt om två vuxna människor. Hade de varit tio år yngre, så hade jag också rekommenderat abort. 
    Mamman kan fortfarande göra abort. Men om det är rätt eller fel i denna situation är jag för dåligt insatt i för att avgöra.
Svar på tråden Ska jag berätta om barnet eller inte? vill ha era åsikter