Ska jag berätta om barnet eller inte? vill ha era åsikter

Självklart ska du berätta om du ska behålla barnet. Är du rädd för bråk och tjafs vänta bara till abortgränsen är nådd. Han borde tänkt på att använda kondom om han verkligen inte vill ha barn oavsett om du äter P-piller eller ej. Alla vet också att inget preventivmedel är 100%. Så det är fel av honom att lägga hela skulden på dig.

Men ett tips från en som redan har barn med en idiot, är du rädd för hur dålig pappa killen kommer vara är mitt ända tips att fundera på abort. För barnet har rättigheter att veta vem sin pappa är och vill pappan vara delaktig måste du underlätta umgänge vare sig du vill eller inte. Om pappan vill vara delaktig så kommer du behöva ha med honom att göra i 18 år. Uppger du inte fader så kommer familjerätten försöka utreda det och jag vet inte vad konsekvenserna blir om socialen blir inblandad eller ej. Men vad jag förstått så får du ju inte rätt till underhåll om det inte finns en pappa.

Om man undan håller information så kan det nog slå hårt mot dig i framtiden. Låt oss säga att killen kollar upp dig på skatteverket och ser att du har ett barn och han kontaktar familjerätten att han tror han är pappa, drar det vidare i domstol. Är busenkelt att kolla upp folk på skatteverket behöver inte ens ha fullständig personnummer. Kommer det då fram att du ljugit om det hela kan det få konsekvenser eftersom du har skyldigheter mot ditt barn.

Min kille hade vart med en tjej som sa att hon blev gravid innan han träffade mig men tjejen vägrade svara honom. Då ringde han skatteverket och frågade. Nu fanns inget barn som kunda vara hans men hade det funnits hade han kontaktat familjerätten och domstolen eftersom han skulle vilja vara delaktig om han hade haft barn. Förmodligen stämt på vårdnad också eftersom att det är olämpligt som förälder att undanhålla barnet från en förälder.

Bättre att skaffa barn på ett ärligt sätt genom en donator (då kan barnet kolla upp pappan efter hen fyllt 18). Eller hitta en bra kille som du vill. Men bara att du är rädd för killens reaktion tyder på att det inte är så bra att föda fram det gär barnet tyvärr. Har själv skaffat barn med en idiot och även om jag älskar barnen så hade livet vart enklare utan honom. Så mitt tips är att skaffa inga barn med någon du inte vill ha att göra med.

Även om du behåller och bekräftar faderskapet behöver du inte skriva på gemensam vårdnad. Men barnet har rättigheter så vill pappan vara delaktig så är du skyldig att underlätta umgänge fast du har ensam vårdnad.

Så tänk igenom allt noga.

Anonym (H)

Mon 26 Feb 09:26

#79

Anonym (Pappa) skrev 2024-02-25 23:57:16 följande:

Ska jag berätta om barnet eller inte? vill ha era åsikter

Jag var i samma sits som pappan för länge sedan.

Hade sex ett 20-tal gånger med en tjej som jag träffade under ett par månader. Jag frågade innan vi hade sex (när vi låg i sängen första gången) om hon tog preventivmedel. Först blev hon förvånad att jag ställde frågan då ingen kille gjort det tidigare. Sen svarade hon ja.

Hur som helst så slutade vi ses och efter några månader får jag ett mail av en av hennes vänner som säger att X är gravid, att hon slarvat väldigt mycket med p-piller och att jag måste vara pappan men att hon inte vill kontakta mig om det då hon hade träffat en ny (precis som jag också hade).

Men familjerätten började gräva i det och då blev jag kallad dit. Fick ta DNA-prov och blev konstaterad vara pappa. Tjejen valde enskild vårdnad och hennes kille fick vara pappa även om han visste att ha inte var pappa. Fick bara träffa min son via familjerätten men det var bara omständligt så slutade med det. Åkte dock på att betala underhåll varje månad.

Min son fick en bra uppväxt men hade nog inte fått det om han bara haft sin mamma. Hennes kille var en bra kille med många släktingar som ställde upp vid barnpassning och sånt.

Man behöver tänka på att barn som bara växer upp med en förälder kan få sämre utveckling och även ökad risk för problem som vuxen. Det är viktigt att man har rätt stöd när barnet växer upp och helst åtminstone två vuxna som finns där hela tiden. Det är tuffare att vara ensamstående mamma än man tror så stödet är viktigt.

Ville du ge upp din son? Du vet om att man kan dra det vidare till tingsrätten? Man kan stämma på vårdnad om mamman inte underlättar umgänge. Barnet har rättigheter och om du vill och drar det vidare till rättegång kommer du säkert få vårdnad också om mamman inte låter dig träffa barnet. Ensam vårdnad är inte till för att hindra umgänge, om ena föräldern hindrar ungänge så är det inte bra i en vårdnadstvist. Men sen om det inte spelar någon större roll för dig och du inte är jätteintresserad av kontakt med din son är det en annan sak.

Anonym (H)

Mon 26 Feb 09:30

#80

Anonym (XXX) skrev 2024-02-25 20:54:31 följande:

Det finns i och för sig många ensamma mammor som klarar det utmärkt. Hur vet du att just TS är en av dom som inte kommer att klara av det?

Fast det vet vi ju inte om TS blir ensam att ta hand om barnet. Kan bli att pappan som hon känner är kontrollerande och inte vill ha att göra med vill vara delaktig. Då är dom plötsligt 2 om barnet.

Anonym (H)

Mon 26 Feb 13:11

#82

Anonym (Clara) skrev 2024-02-26 10:03:12 följande:

Fast hon har också dömt honom pga något han gjort under en kort period när han (troligtvis) varit i chock. Det är ju inte som att TS hanterat situationen särskilt moget eller bra själv, men hon tänker att hon ändå kommer bli en rimlig förälder..?

Förhoppningsvis kan de ju ha ett bra samarbete kring barnet där de har delad vårdnad och varannan vecka, så TS borde ju inte glömma att det det kan bli en möjlighet att hon inte får styra allt själv.

Absolut, hennes uppfattning om vem han är kan vara felaktig också dels för att dom knappt känner varandra och för att han som du säger agerar i chock. Men det jag beskrev honom som var med dom ord som TS beskrev honom med.

Förhoppningsvis för barnets skull så ändrar pappan beteende efter att den värsta chocken lagt sig och han vill finnas där för barnet som en närvarande förälder och vill ha ha barnet varannan vecka. Precis som du skriver.

Men TS kan inte tänka att hon kommer uppfostra barnet ensam. Vist kan det bli så också om pappan inte tänker vara delaktig men kan bli att dom måste samarbeta 18 år frammåt kring planering, umgänge, sådant som rör boende, skola, förskola, BVC osv....

Det är inte upp till TS, nu är det upp till pappan.

Anonym (H)

Wed 28 Feb 16:03

#95

Anonym (Jane Doe) skrev 2024-02-25 04:58:23 följande:

Igår berättade jag!
Han var såklart väldigt arg och besviken på att jag ljög. Sa väl att jag inte var riktigt frisk och sådär. jag sa dock att jag inte kommer uppge hans namn så länge han inte vill det. Första samtalet sluta med att jag la på luren då jag fick ta mycket skit men han ville verkligen att jag ringde upp och då gjorde jag det efter ett tag.

Vi prata länge så kan inte få med allt men, han tycker vi ska försöka lära känna varandra. Det är så märkligt för han började låta glad. Frågade om jag tänkt på namn och sa att han hoppades att det skulle bli en kille osv.

Börjar nästan tänka om han planerar att styckmörda mig. Han vände så fort liksom. Jag tror dock han är chockad och behöver nog några dagar att smälta det här.

Hur som helst så känns det som jag gjort det rätta, jag har äntligen sovit en hel natt.

Jättebra då har du gjort helt rätt! Låter som han blev chokad. Men bra att ni tillslut kunde prata om det i lugnare ton och hoppas det går bra att lära känna varandra. Låter som det kan finnas hopp om att han ändå vill vara närvarande. Lycka till med bevis och uppdatera gärna sen hur det går.

Ska jag berätta om barnet eller inte? vill ha era åsikter

INNEHÅLL